Lizzy Elsson var 15 år gammal och det var första gången hon var i L.A. hon var där tillsammans med några vänner från skolan. Lizzy hade faktiskt aldrig varit i USA förut, hon kom från en mindre stad som hette Undersjön och låg i Sverige. Där hade hon bott i hela sitt liv och hade inte varit utanför Europa tidigare. Hon var typiskt svensk men ljusblont hår, ljus hy och klarblåa ögon. Hon stod på stranden i en blå bikini, de andra var nere och badade men hon stod i sanden som var stekande het av den skinande solen. Värmen brände fotsulorna och människor runtom hoppade och sprang fram för att spara sina stackars fötter. Lizzy ställde sig redo med händerna på höfterna och blicken långt fram och så började hon gå. Hon ställde bara ned tårna i den heta sanden och gick på en rak linje fram och tillbaka över stranden. Hon fick många förvånade blickar där hon gick fram och tillbaka och gjorde poser innan hon vände. Lizzy såg det som ett bra sätt att träna. Ifall man ska gå på Runway måste man tåla smärta och hålla ansiktet i alla situationer, och den stirrande publiken som skulle ha gjort vem som helst generad var också bra för det behövs att man kan klara mentalt svåra situationer. Hon var inte en av de som alltid drömt om att bli modeller, men hon hade en fallenhet och gillade att utmana sig själv. Så att spatsera på stranden var något som bara fallit henne in, oviss om att det var vad som skulle visa sig förändra hennes liv. När hon gått fram och tillbaka kanske tjugo gånger kom två män fram till henne.
”Ursäkta men vi två jobbar för Victoria’s secret.” Han räckte fram ett kort med sitt namn, yrke och telefonnummer på. Där stod också Victoria’s secret skrivet. ”Jag måste säga att du har en ganska imponerande gång, plus utseende. Vi har en plats öppen för vår årliga underklädesvisning ikväll och du skulle göra oss en stor tjänst om du kunde tänka dig att vara med.” Hon såg förvånat på dem oviss om vad hon skulle säga. Hon var inte ens säker på att de här två verkligen var vilka de utgav sig för att vara.
”Jag skulle egentligen resa idag.” Svarade hon ärligt.
”Snälla, mitt intryck alldeles nyss var att du inte bara skulle klara att vara med utan skulle vilja det också. Det här är en chans på en livstid. Gör mig tjänsten att inte ifrågasätta det utan ta chansen.” Hon log mot honom när han sa det och då log han tillbaka.
”Kom till arenan så fort du kan, de behöver dig där pronto. Vad heter du så ska jag ge dem ditt namn.”

Två timmar senare var Lizzy utanför backstage-ingången till Victoria’s secret. Han som plockat henne från stranden hade också fixat ett nytt hotellrum till henne där hon kunde bo nu när hennes vänner åkte hem. De hade blivit mycket förvånade men hon hade sagt hejdå till dem på hotellet och flyttat sina saker till ett, finare hotell och de var snart på väg till flygplatsen. Hon öppnade dörrarna och insåg att hon nog var ganska sen dit, det var fullt kaos därinne med flera modeller som fick håret fixat, bytte kläder och blev sminkade. Minst tre andra personer fixade med varje modell och andra med headset sprang omkring och skrek i mikrofonerna för att göra sig hörda. Lizzy stod en stund stilla och såg på allt det då en flicka bara några år äldre än hon kom fram och bad om hennes namn. Därefter blev hon ledd till ett spegelbord med en stol, det stod en frisör och väntade och han bad henne att sätta sig.
”Är det första gången du är med på Victoria’s secret runway show?” Undrade han när han började kamma hennes hår.
”Första gången jag går en runway.” Svarade hon och han såg förvånat och lite intresserat på henne. För de flesta modeller är det en höjdpunkt att vara med på Victoria’s secret, inte det första de gör. När hon var påklädd hade hon underkläder i militärmönster, ett pannband och ett band runt benet med en kniv instucken under. Stövlarna hon hade på sig var som en kvinnlig variation av militärkängor. Nu stod hon och lät sig bli nedsmutsad, på ett sexigt sätt, med olja och lera över kroppen. Hon kände sig lite udda då hon stod bredvid änglar i vitt. Nästan på en gång hon var klar hade showen börjat och det var hennes tur att gå. Hon gick i mitten av en grupp modeller som gick till samma låt. Rapparen 50 cent stod där ute och rappade på en av sina låtar. Hon gick ut på scenen och ut på catwalken, först nu insåg hon att hon inte visste hur den såg ut eller hur hon skulle gå. Det visade sig vara en vanlig runway, om än väldigt lång och inte helt rak. Hon gick med händerna längs sidorna. Fötterna rörde sig i takt med musiken och innan hon visste var hon redan framme vid kanten. Hon gjorde ingen av de vanliga poserna utan lät axlarna hänga och lite framlutad. Gjorde sen en kort nick och vände. Sen var det över. Det hade gått så fort och hon visste inte riktigt hur det gått. Men det gjorde henne inte så mycket, hon var en sån som gjorde saker som hon ville göra dem och oftast imponerade det, den här gången också.

Efter visningen var det en fest vilken hon fick gå på. Hon hade på sig en enkel klänning som kanske inte skulle ha passat in på en annan Hollywood fest, men här var det flera modeller som dansade i underkläderna de haft på visningen. Men kanske skulle klänningen ha passat ändå, bara för att den satt på henne. Hon pratade med många som berömde henne för hennes utseende och sa hur duktig hon varit. Hon var bara 15 och höll sig borta från alkohol men hade kul i alla fall. Det var många hon kände igen där men hon hade lätt för att prata med kändisar som vilka andra som helst. Hon såg dem aldrig som något mer än andra.
Dagen efter blev hon sminkad och tog på militärkläderna igen för att göra en photoshot. Bakgrunden var stenig och så var det en grön skärm så de kunde sätta en annan bakgrund i datorn senare. Hon gjorde som hon tyckte och fotografen var mycket imponerad av henne, det var vad han sa. Hon pratade också med Victoria’s secrets VD som tackade för hennes insats och sa att hon skulle vara välkommen att vara med igen när hon ville. Vilket var ett mycket fint erbjudande, Lizzy började inse att det här kanske inte var allt som väntade henne, alla dessa komplimanger från inflytelserika människor kanske visade sig vara starten på något mer för henne. De bad henne att inte åka hem än utan stanna ett tag till och hon stannade på hotellet den kvällen fast hon inte visste vad som skulle bli nästa dag. Hon pratade med sin familj över telefon vilket hon inte haft tid med förut. Hon hade inte frågat sina föräldrar dagen innan och de hade inget emot det nu heller, de hade sett henne gå och var mycket stolta, men ville gärna att hon skulle komma hem. De kunde inte prata länge eftersom det kostade så mycket att ringa utomlands och hon hade sin svenska telefon, dessutom var det en stor tidsskillnad. Lizzy hade en stor familj men en släkt som stod mycket nära varandra och de betydde mycket för henne. Hon hade tre syskon, alla var äldre och hon var den ende som fortfarande bodde hemma.

Dagen efter hade hon knappt kommit ut ur duschen då telefonen ringde. Lizzy hade förväntat sig att det skulle vara någon från Victoria’s secret eller annan modell agentur. Det visade sig förvånande nog vara David Yates, regissören av de två senaste Harry Potter filmerna.
”Du har kanske sett eller läst Harry Potter och vet då kanske vem Fleur Delacour är.” Sa han och verkade förvänta sig ett svar.
”Ja jag vet vem det är.” Svarade hon.
”Bra, ja hon har varit en roll i tidigare filmer men på grund av sorliga komplikationer kan tyvärr inte skådespelerskan som spelat henne göra det i den kommande filmen. Detta har nyss fastställts och du förstår vilken knipa jag sitter i, vi har redan början spela in filmen och har ännu inte fastsatt rollen. Men jag såg dig på Victoria’s secret och du har det perfekta utseendet för rollen, precis så som jag skulle önska att den som spelar Fleur ska se ut. Jag vill erbjuda dig den, rollen alltså.” Hon satt tyst en stund efter han sagt det.
”Jag trodde hon var från Frankrike.” Sa hon tillslut.
”Förvisso, men jag tror inte det skulle vara några problem, det är inte så många repliker.”
”Vill du att jag ska ta rollen utan att du vet om jag kan agera?”
”Jag har en känsla för när det stämmer. Jag har sett din Catwalk, det är den enda addition jag behöver. Så vad är ditt svar?”
Hon log och sa ”Gärna, jag vill väldigt gärna vara med.”

Lizzy hann inte lämna L.A. innan hon blev kontaktad av en annan källa. Disney fick tag i henne och bad henne komma in för addition till den fjärde filmen i ”Pirates of the Caribbean” serien. Lizzy kunde inte säga nej till det även om hon inte trodde chansen att hon fick rollen var stor. Inte nog med att det var en roll i en så stor produktion och hon redan haft turen att få en roll i en annan, men det här var en än större roll. En av huvudpersonerna, en fjärde att ställa sig bredvid Johnny Depp, Orlando Bloom och Keira Knightley. Det verkade omöjligt att de skulle välja en okänd okvalificerad tjej som henne. Rollen var som dottern till Jack Sparrow och skulle därför kunna fånga en del av essensen av hans karaktär.
Lizzy kom på addition dagen efter hon fått den. Det var fler tjejer där, de verkade vara några år äldre än henne och mer vana skådespelare. Hon hörde rykten av dem om kända skådespelerskor som misstänktes få rollen. Lizzy trodde inte hon skulle bli vald men ville trots det göra sitt bästa och var glad över chansen hon fått. Hon fick en dialog att träna in då hon kom dit vilken hon sedan memorerade innan det var hennes tur. Hon kom in i ett rum men tre personer som satt bakom ett bort vilket fick henne att tänka på ”IDOL” som hon sett på TV. Det var ett kryss tejpat på golvet där hon skulle stå och hon hade en kamera framför sig som filmade hennes huvud och överkropp.
”Börja när du är redo.” Sa en av dem vid bordet. Lizzy strök undan håret och höjde blicken mot kameran. Tog ett djupt andetag och kände hur hon fylldes med lust för scenen och karaktären. Det gick snabbt för henne att leva sig in i rollen och nästan glömma allt annat. Hon började prata och log smått. En av de vid bordet läste torftigt upp några mot repliker hon hade att spela emot. Lizzy rörde på händerna och huvudet i smått ryckiga och svajiga rörelser liknande de Johnny Depp gjorde som Jack Sparrow och hon levde sig in i att vara en fri sjörövare.
Det kändes som några sekunder och sedan var hon klar. Pirret i magen hade försvunnit och hon gick därifrån.
Det förvånade henne när hon senare fick ett telefonsamtal som bad henne att inte åka ifrån staden. Hur som helst kunde hon stanna, även om hon de närmaste dagarna började bli uttråkad. Hon kände ingen och var bara 15 så hon började känna sig lite ensam och längta därifrån. Hon längtade väldigt mycket efter att åka till England och kunde knappt tro att hon skulle vara med i ”Harry Potter”. Hon hoppads att hon inte skulle göra bort sig.
En vecka senare blev hon kallad tillbaka för en andra addition. Lizzy tänkte att det nog var en del som blev tillbaka kallade och tänkte inte så mycket på det, hon såg det mest som ett bevis för att hon kanske skulle klara sin roll i ”Harry Potter”. När hon kom dit så var det dock ingen annan där. Det var inte samma byggnad som den förra additionen varit. Hon kom tid och anmälde sig i en reception. Snart blev hon ledd in i ett rum där fyra medelåldersmän satt och pratade. En av dem en medellång man med mörkbrun normal frisyr kom fram och skakade hand med henne och gav henne ett stort leende. Hon kände igen honom som filmens regissör, Gore Verbinski. Han presenterade henne snabbt för de andra varav en var hennes stora idol Johnny Depp. Lizzy fattade sig snabbt så mycket hon kunde men chocken att oförberett träffa Johnny var för stor för att ens hon skulle kunna vara helt normal. Det visade sig att hon skulle spela med Johnny som motspelare. Sina repliker hade hon redan fått och tränat in.
”Eftersom det är far och dotter så är det absolut viktigaste hur rollerna fungerar tillsammans.” Sa Gore.
Rummet bredvid var en mindre filmstudio och hon och Johnny ställde upp där nästan på en gång. De spelade en scen där det syntes hur lik de var på många sätt men Lizzy såg till att skjuta in andra personlighetsdrag också och inte bara försöka härma Johnny utan spela sin egen roll. Inte heller den scenen kändes ganska lång. Johnny var riktigt bra och hon kunde inte tänka sig hur det skulle vara att jobba med honom då han gav 110%. Alla var tysta sekunderna efter scenen.
”Vad känner du för fysisk träning, stunts och våldsrelaterat arbete?” Frågade Gore.
”Jag gillar utmaningar och att göra saker själv.” Svarade hon och kände fjärilar stiga upp i magen. Johnny nickade gillande bredvid henne och verkade på bra humör.
”Okej.” Sa Gore. ”Vi hör av oss, väldigt snart.” Hon tackade dem och gick därifrån. Hon kunde inte bearbeta det hon just varit med om så hon var tvungen att ringa en vän hemma i Sverige oberoende av tiden där.
Samma kväll kom telefonsamtalet som sa hur rollen var hennes om hon ville ha den. Lizzys liv hade alltså helt förändrats. Det var inte bara en kort konstig dröm, utan början på förändring. Hon hade inte tid att fara hem utan nu när hon var klar i L.A. rullade det bara på. Planering och samarbete för att planera upp framtiden och få allt att falla på plats.

Harry Potter hade redan börjat spelats in och nu var det riktig kris att få dit henne. Hon hade tagit allt för lång tid i L.A. för deras smak och hon behövdes i England nu. Lizzy hade drömt om att vara på inspelningarna till ”Harry Potter” filmerna men hon skulle inte spela i skolan Hogwarts nu utan i kråkboet, huset Harrys favorit familj bor i. De bitar i filmen hon skulle vara med i var uppdelade i delar som gjorde det möjligt för henne att samtidigt jobba med pirates.
Första delen, den i kråkboet. Var den då hennes karaktär Fleur gifter sig med Bill Weasley.
Lizzy kom fram till den stora filmstudion där hon fick plats att bo i en barack utanför. Hon kom när de som spelade den dagen hade lunch och blev därför presenterad för alla samtidigt. De var alla äldre än henne. Harry, Ron och Hermione var 17-18 i den här filmen men de som spelade var snarare 19-20 och Lizzy skulle spela flera år äldre än dem. Skulle hon ta det som en pik?
Daniel Radcliffe huvud rollen, Harry Potter världkändisen var klädd för rollen, förutom glasögonen men verkade vara en helt vanlig kille. Emma Watson var precis lika vacker som hon var på bild och i filmer. Rubert Grint verkade vara som sin karaktär Ron och en mysig kille.

Lizzy skulle ta över en roll som tidigare spelats av en annan tidigare men det gjorde henne inte orolig. Den enda som hon hade att leva upp till var personen i boken. För att få henne i roll behövdes inte mycket. Hennes hår var redan tillräckligt blont och långt. Det formades om lite i topparna så det var rundare runt ansiktet och plattades så att hon inte längre hade sitt självfall lockiga. Hennes sminkning var ljus och naturlig så huden såg väldigt ljus ut. Fleur var övermänskligt vacker och brydde sig därför inte om att sminka sig.
De började inspelningarna och Lizzy sågs som en solstråle som for runt bland de andra. Hon spelade en snobbig blivande brud överlycklig över att gifta sig. Medan de flesta andra spelade irriterade eller stressade. Lizzy fick dem flera gånger att tappa masken under scenerna och själv var hennes största problem att bryta på franska på ett trovärdigt sätt. Riktiga fransmän kom och spelade Fleurs familj vilket gjorde Lizzy än mer nervös. Mannen som spelade hennes pappa gav henne dock några tips och lovade att det gick bra för henne, så länge hon höll det naturligt. En annan rolig sak att filma var när Rubert och Daniel blev fåniga av att se henne. Fleur hade någon sorts utstrålning som påverkade killar väldigt mycket. Lizzy hade inte räknat med hur naturligt det skulle vara att umgås med resten av castingen, speciellt de närmast hennes egen ålder blev snabbt vänner. Lizzy hade trott att de, som jobbat tillsammans i flera år nu skulle vara en tajt grupp, men hon kände sig inte utanför. Även om det märktes på dem att de var gamla vänner och kände varandra väldigt bra.
Han som spelade Bill, hennes fästman var äldre än henne, snart 30. Dessutom hade han en extrem sminkning som tog flera timmar. Det för att få honom att se ut som någon attackerad av en varulv och lider av vissa sideffekter. Det hela gjorde att han inte var attraktiv alls men Lizzy hade kul med att spela dödsförälskad i honom.
”Visst är det jobbigt. Jag måste spela kär i Rubert, jag menar, allvarligt.” Sa Emma skämtsamt och Rubert knuffade till henne.
”Jag vet inte, jag kunde se det.” Sa Lizzy och Rubert flinade stort mot henne medan Emma såg chockad ut.
Äntligen var det dags att spela in bröllopsfesten vilket var en stor produktion med många människor. Det var den enda stora samlingen i filmen utan krig och våld inblandat och speciellt Daniel var glad att spela in det. Vigseln var den del i filmen där Lizzy stod i centrum av allt och hon insåg hur barn i hela världen skulle se upp till henne. Klänningen var i vitt siden, tunt och fladdrande men enkelt sydd. Hon hade håret uppsatt och en tiara som var det viktigast beskrivna i boken. Tiaran var därför välgjord och Lizzy blev chockad när hon fick veta att det var riktiga diamanter i den. Det var en riktig, gammal tiara som blivit inhyrd för filmen.
Lizzy var också tvungen att åka in till London tid Pirates kostym ansvarige kommit för att pröva ut kläder till henne i filmen. Lizzy var ganska nervös när hon åkte dit. Hon hade läst en beskrivning an karaktären men ännu inte manuset till filmen. Så hon visste inte hur mycket hennes karaktär skulle ha att göra i filmen eller ens om hon skulle dö eller liknande. När hon kom fram möttes hon av en annan överraskning också. Orlando Bloom, den snygge britten och alven ut ”Sagan om ringen” som hon varit förälskad i på mellanstadiet mötte henne där. Självklart visste hon att han också skulle vara i filmen men allt hittills kändes som en dröm och det var annorlunda att verkligen träffa honom. Han log mot henne och visade vackra vita tänder och han hade mörkt lockigt hår. Hon slogs av hur vacker han var, mycket sexigare än Daniel till exempel. Hon log mot honom och blev glad när han gav henne en kram istället för ett handslag.
”Det är kul att träffa dig. Vi kommer ju umgås mycket framöver.” Sa han.
”Kul att träffa dig också. Jag visste det skulle hända en dag.” Svarade hon och log. Han skrattade.
”Jasså?” Hon älskade när han log så där mot henne igen.
Det visade sig att Lizzy skulle ha ungefär samma kläder genom hela filmen. förutom en klänning i början. Hon var mycket lik sin pappa, även om de aldrig träffats förut och var väldigt olik Keiras roll, Elizabeth. Hon älskade sina piratkläder som inte behövde ändras speciellt mycket i hennes ögon. Det var pösiga piratbyxor som slutade vid knäna och en för stor skjorta med en tajt korsett över som gjorde att hennes profil syntes tydligt. Skjortan var stor och utan knappar så den hängde ner mot axlarna och gav henne en ordentlig urringning. Runt höften hade hon ett bälte med plats för två revolvrar och en kniv. Hon upptäckte också att det fanns plats för knivar runtom på olika ställen i hennes kläder. Orlando hade också på sina kläder som var ganska lik de i de tidigare filmerna, men nu var han en kapten och hade något pråligare rock. När de var klädda blev de fotograferade. Lizzy fick ett band att knyta runt huvudet så som sjörövare utan hatt ibland har. De tog kort för att visa kläderna så regissören och andra kunde fatta beslut. De tog en det av korten tillsammans. Därefter fanns det en del andra kläder att prova och några variationer på utstyrseln. Lizzy fick pröva en gammeldags klänning. En sådan med broderier, korsett och stor volym på skjolen. Hittills var kläderna rena, även o de nog skulle vara mer skitiga i filmen och slitas en del mer, fast det var slitet en del redan. Klänningen var dock redan ganska sliten och hade smutsfläckar. Den satt okej eftersom den satt med en korsett och skulle inte sitta bättre än så. Hon skulle inte spela en fin hovdam utan en Tortuga sjörövare.
”Så det blir din första film?” Frågade Orlando.
”Ja. Eller, jag har en roll i ”Harry Potter” som jag gör just nu. Så lär mig en del på det.”
”Jasså, låter kul. Så det var därför du också var här i England? Jag kanske kan komma förbi och hälsa på.”
”Gör det.” Hon log. ”Spelar in mitt bröllop just nu så jag går runt med tiara hela dagarna framöver. Men det är ju snart dags att åka.”
”Ja. Jag längtar tillbaka till Caribbean igen, det är den mest fantastiska platsen att filma på.” Hon trodde att han hade rätt. Hur som helst skulle det vara stor skillnad mot en studio.


Det var dags att filma själva vigseln och Lizzy stod redo att gå fram mellan bänkarna och fram till sin blivande man. Hennes två tärnor gick först och hon kom sedan. Med små lätta steg gick hon fram och lovade där att älska denna Bill för evigt. Det kändes lite på gränsen till vad man kan göra och bara kalla det skådespel. När det var dags för kyssen fladdrade det i hennes mage. Hon hade inte speciellt mycket erfarenhet av sådant och nu, hennes första filmkyss, var inte bara inför flera människor och med någon hon aldrig annars skulle kysst. Utan inför massa människor på deras låtsas bröllop. Det gick bra i alla fall. Det här var ju ”Harry Potter” och det blev en ganska kort fin kyss. Lizzy kände inte att det blev obehagligt på något sätt vilket var bra eftersom hon fick föra det flera gånger. Inte nog med att det var flera tagningar utan scenen måste tas flera gånger. Först två variationer på plats i den uppbyggda trädgården med publiken. En gång med Bill i sin varulv sminkning och en till gång där han såg vanlig ut, då han blir förskönad av Fleurs utstrålning. Eftersom det innehöll en del magi i scenen måste den tas en gång till men bara dem två framför en bluescreen.
När hon spelade in tillsammans med Bill då han var vacker kom Orlando in och hälsade. Han var på många sett en större skådespelare än de som jobbade med ”Harry Potter” och fick i alla fall de oförberedda som aldrig sett honom förut att hamna i chock. Eftersom han också var en britt precis som Daniel och de andra hade de träffats förut flera gånger. Lizzy var glad att hon inte stod ut som enda anledningen till att han var där, hon hade ju bara träffat honom en gång. Orlando log och spanade av henne uppifrån och ned. Han nickade uppskattande och hon log mot honom. Han stannade och åt tillsammans med henne och de andra. Lizzy tyckte att han var rolig att umgås med och det kändes inte som att han var så mycket äldre, bara självsäker.
Inspelningarna fortsatte och under de lediga timmarna gjorde de olika saker. Lizzy spelade en hel del tv spel, wii, tillsammans med de andra. Speciellt tvillingarna som spelade Fred och George älskade att spela och Lizzy och Rubert utmanade dem på olika lag tävlingar. Emma var också ganska mycket en pojktjej eftersom hon umgåtts så mycket med killar. Hon var också mycket smart och studerade när de inte filmade. Daniel var inte på plats när de filmade nu, då Harry var utklädd till en annan person och spelades därför av en rödhårig, fräknig pojke.

Hon kysste Bill för sista gången framför altaret men bröllopet var inte färdiginspelat. Lizzy var nu tvungen att försöka dansa på ett graciöst sätt. Hon hade inga problem att lära sig det vilket irriterade Rubert som hade stora problem. Lizzy var inte längre centrum av historien men måste ändå finnas med i bakgrunden och synas i de flesta tagningarna då hon var någon som stod ut. Hon fick dansa med flera olika och kyssa sin make igen. Dagarna gick och hon trivdes med att bli uppklädd till brud varje dag.
Manuset till Pirates skickades till henne och hon läste igenom historien utan uppehåll. Hon kunde inte sluta läsa och var uppe halva natten. Det visade sig att filmen bland annat innehöll en kyss scen mellan henne och Orlando. Självklart hade han redan vetat om det, hon rodnade. Den scenen var något annat mot vad hon spelat in nu.

Lizzy blev uppringd om ett nytt uppdrag igen. Den här gången var det AXE som ville ha henne som modell i en reklamkampanj för en ny perfym. De hade velat ha en ny sexig modell och skulle fota i London. De hade inte bett om henne personligen men när de fått veta av Victoria att deras wildcard fanns nära till hans bad de henne att ställa upp. Lizzy var ju fortfarande inte precis känd och hade inget emot en chans att pröva det här också. Det bästa var att hon inte skulle fotas ensam. AXE gör parfym för män och det var mannen dom var deras kända ansikte utåt. Hayden Christensen, också känd som Anakin Skywalker för ”Star wars” fans som Lizzy. Hon antog att hon inte längre skulle vara förvånad över att på en gång träffa flera av sina absoluta favorit kändisar. När hon träffade Hayden var det ändå som att hon inte såg på honom som en kändis utan en människa hon hört om sen tidigare men ändå såg på med ögon som inte tillhörde ett skrikande fan. Känslan av den sortens fan var större tidigare gånger men hon antog att om det här fortsatte skulle det framöver vara mer på det viset. Dock var han så sjukt sexig att hon höll på dö när hon såg på honom. Hans ögon var riktigt badboy och hans näsa var riktigt vacker, kyssvänliga läppar. Hon rodnade och var själv den som gav honom en kram istället för handslag.
”Kul att träffa dig. Jag älskar dig i ”Star wars”.” Sa hon och kunde inte låta bli att leka med sitt hår fast hon visste att det sågs som en flört signal.
”Tack.” Han skrattade. ”Jag gillade din runway. Jag är glad att du kunde komma med här. När de sa att chansen fanns bad jag dem att fixa det.” Hon kunde inte låta bli att fnissa fånigt då hon fick veta att han velat ha henne där. ”Så du är ett ”Star wars” fan?” Frågade han och log sexigt.
”Du anar inte.” Hon log. ”Jag är en av dem som log av lycka första gången jag såg den tillfixade ny variationen av episod VI och såg att de klippt in dig istället för den gamla gubben på slutet.” Han skrattad högt och la armen över hennes axel.
”Åh, jag älskar dig redan.”
Lizzy bytte om till en vit design neutral underklädes dress. Det var ju inte reklam för underkläder så det var viktigt att de var helt vanliga. Hayden hade på sig boxer shorts och så började de. Lizzy stod framför honom, båda vända mot kameran och hon slängde upp armen runt hans hals. Han luktade verkligen riktigt gott och hon drog in doften där hon stod och lutade ryggen mot hans vältränade överkropp. Han strök fingertopparna över hennes mage och hennes hjärta började bulta. Det här var det mest intima hon varit dittills. Han hade ansiktet vid hennes och tog tag i hennes hand och strök med den över hennes kropp. Hon blickade in i kameran och fick några direktiv från fotografen. Hon kände att hon visste vad hon gjorde, fast hon aldrig gjort det förut. Det kändes frigörande att sluta tänka och bara göra, det var nästan samma sak med skådespel och hon trodde att hon nog skulle känna samma sak där också. Även om situationer där hon var halvnaken med en kille nog förstärkte. I alla fall när det var någon så här sexig. Hayden rörde henne så försiktigt att det kittlades och hon började skratta och vrida sig i hans famn. Fotografen fortsatte att fota det och Hayden skrattade också.
Han kramade henne hårt efteråt när det var dags att gå.
”Lycka till. Jag hoppas vi ses snart igen.” Sa han innan hon gick.

Lizzy blev exalterad när det äntligen blev dags att spela in panik på bröllopet. Då det plötsligt slutar och filmen går över i sin nästa fas, akt två och konfliktupptrappningen kan börja. Som filmkännare skulle säga. Det innebar också att det inte var länge kvar tills hon var klar för den här gången och hon visste att Pirates redan börjat rulla igång borta i Syd Amerika. Hon längtade dit. Paniken blev också en skillnad mot det enformiga lyckliga som hållit på senaste tiden. Skräck skulle bli intressant även om det inte den här gången skulle finnas med några dödsätare. Tagningen började och alla hade fått sina instruktioner men det betydde inte att alla kunde göra det de blivit tillsagda. Alla vimlade omkring och blev ett mycket övertygande folkvimmel. Det blev dock svårare när vimlet skulle vara i bakgrunden till sådant som förde handlingen vidare. Lizzy kände sig smått irriterad av att bara vara en av alla i mängden utan någon speciell utmaning i att göra något mer krävande skådespel. Den lilla pressen gjorde dock att det gick att vara ganska oseriös då det mesta de gjorde ändå inte skulle synas. Hon och tvillingarna sprang in i varandra i vimlet och skrek överdrivet tills de blev tillsagda, då det smittade av sig på andra. Sedan fick hon mest stå tillsammans med sin Bill med hans armar omkring sig och inte göra något speciellt alls. Det var inte så många scener som skulle filmas så och snart var det klart.
Det kändes konstigt att hon skulle lämna ett filmprojekt som skulle fortsätta utan henne, men bra att hon skulle komma tillbaka igen. Hon kunde inte låta bli att se mer fram emot Pirates, den filmen var så mycket mer för henne än det här varit. Där kändes det som att hon verkligen skulle göra en skillnad och ha mer press. Chansen att lära sig mycket och utvecklas. De om det här verkligen var något som passade henne så bra som det kändes nu. Det verkade i alla fall som hon hade en fallenhet, hur många andra 15 åringar hade fått lika många chanser som hon?
”Lycka till. Det kommer gå skit bra för dig jag lovar.” Rubert kramade henne när hon sa hejdå och var redo att åka.
”Tack. Du med.” Hon hade inte speciellt mycket packning att ta med sig med hade fått veta att det skulle vara okej.

Flygresan var ganska lång och hon reste ensam. Hon sov mest och kom fram tidigt på morgonen, innan solen gått upp. Vid flygresan bytte hon till en helikopter som tog henne snabbt till första basen av filmningen. Solen gick upp när hon kom fram och speglades helt fantastiskt i en blå lagunen hon såg framför sig. Lizzy tappade andan och stod kvar en lång stund. Det här var något helt annat och hon var full av förväntningar. Luften var tjock av luftfuktigheten och hon kände hur det skulle bli en varm dag, värmen skulle komma att stiga mycket på bara någon timme. Hon vände sig upp och följde med en butler upp mot ett hus. Husen i den lilla staden låg längs en brant sluttning vilket gjorde att alla hade utsikt mot vattnet från sina fönster. Hon gick först till sitt rum som var ett mindre sovrum med eget badrum. Lakan, gardiner, väggar och tak var vita och hon hade ett fönster från vilket hon såg ut över vattnet och hamnen med båtar nedanför. Hon duschade och bytte kläder innan hon gick ner igen och vidare till matsalen där frukosten var framdukad. Det var fullt med mogna tropiska frukter och nybakat bröd. Lizzy tog för sig av omeletten och frukten på en tallrik. Om hon varit mindre självsäker hade det känts som i matsalen på en ny skola där hon inte känner någon. Men Lizzy fick syn på Orlando som den första hon kände igen och satte sig bredvid honom.
”Hej. Äntligen här.” Sa han till henne.
”Hej. Ja det är helt sjukt, det är så vackert här.” Sa hon och log.
”Jag vet. Så är du redo att träna idag?”
”Väldigt taggad.” Svarade hon och knäckte lederna i händerna. Hon var verkligen det. Nu till att börja med var det träning som gällde för att klara de fysiska utmaningarna senare och bli lite härdad i sina ganska otränade muskler. Det roligaste skulle bli att lära sig lite knivslagsmål. Det märktes tydligt på Orlando att han var lika taggad som hon var. Fast han gjort det i flera år verkade det inte som att han lessnat på action och allt det förde med sig.
Träningen var utomhus på en grusplan för fotboll och annan sport. Olika stora trä, plast och metall svärd och vapen stod lutade på rader längs träbackar. Det var Lizzys första träning med Orlando och de andra som var med hade varit där ett tag längre. De var cirka 40 personer som tillsammans värmde upp genom att jogga runt planen. De flesta var statister och sådana med mindre roller, onda som goda och en del stuntmän. Lizzy var den enda tjejen som var med. Temperaturen hade stigit och svett troppat bildades på hennes hud. Männen svettades mer än hon gjorde och snart hade de alla dragit av sig sina tröjor, de flesta var redan muskulösa med sexiga bringor då de glänste av svett. Orlando var en av dem. Lizzy hade inga problem att hänga med så här lång, hon tyckte om att springa. Efter flera varv runt planen stannade de upp i en grupp runt överste krigs koreografen som sprungit tillsammans med dem. De stretchade sina stela muskler och Lizzy tyckte det var konstigt om enda anledningen till att hon var vigast var att hon var en tjej. Kanske var det för att hon var yngst.
Ledaren hette Greg och då han delat ut derektiv till sina assistenter och de andra så satte han sin uppmärksamhet på Lizzy och satte igång att lära henne. Han gick bort till stället och hämtade fyra mellan långa knivar och räckte över två av dem till henne. De var i metall men väldigt slöa så hon trodde inte hon skulle kunna skära sig om hon försökte. De var kortare än vanliga köksknivar men ändå en medelstor vapenkniv, som en fiskrensar kniv hon var van hemifrån.
”Det viktigaste att lära sig nu i början är fingerfärdigheten, det är något som måste komma naturligt senare när vi sätter in kunskaperna i de olika knivfighterna du kommer vara inblandad i.” Började Greg samtidigt som han lät sina knivar snurra runt, runt över hans fingrar. ”Det kommer krävas en hel del från dig och jag hoppas att du är redo för utmaningen. Jag hoppas du läst igenom manuset och fått en bild av vad som kommer krävas.”
”Jag är redo.” Lovade hon honom och hoppade nästan av lust att börja. De närmsta två timmarna fick hon lära sig olika tekniker att hantera knivarna och försöka få dem att röra sig lätt och smidigt i händerna. Därefter var den paus och sedan en och en halv timmes kontitionsträning tillsammans i grupp. Lunch serverades efter det och därefter tre timmar mer träning med knivarna. Lizzy var helt slut efteråt och hennes armar bultade och hon klarade inte att lyfta dem över huvud taget nu när hennes kropp andades ut efter träningen. Aldrig förut hade hon kämpat fysiskt längre än ett träningspass och nu hade det hållit på hela dagen. Hon kände att hon verkligen gett sig in på en utmaning olikt allt hon någonsin varit i närheten av förut.


De första veckorna i Caribbean var mycket intensiva. Lizzy kämpade varje dag för att snabbt lära sig det hon behövde. Två dagar i veckan var lugnare än de andra men Lizzy fortsatte träna med knivar. Hon tränade på att ha långa skjortärmar ur vilka hon kunde trolla fram knivar. Hon hade träningsvärk och var trött men hennes muskler började byggas upp och hon blev allt starkare och uthållig. Hon började vänja sig vi klimatet och klarade värmen bättre samtidigt som hon lärde sig att dricka mer vatten. Hennes hår kunde knappt bli ljusare men fick nu platinablonda toppar och huden blev allt mer gyllenbrun.
Efter en månad i Caribbean hade Lizzy haft tid att lära sig mycket om den kanske inte så ädla knivkonsten. Förutom att träna en och en med Greg tränade hon mycket med en av hans assistenter, David. De allra flesta där tränade fäktning med svärd. Lizzy var ett speciellt fall, en unik karaktär vilket gjorde att hon hittills fick träna ensam när de andra tränade tillsammans i grupp. Hon såg fram emot när hon kommit så långt att hon skulle träna in kniv/fäktscener och pröva sina knivar mot andras svärd. Orlando var alltid med och tränade men hade ganska ofta redan lika stor kunskap som de han blev tränad av, förutom Greg. Därför hade han ibland tävlingar mot sina tränare, något som för övrigt inte var ovanligt.
”Föresten. Kan jag se tatueringen jag hört om?” Frågade hon när hon satt och vilade med honom i skuggan. Hon tog en klunk vatten och han drog upp byxbenet runt ena ankeln så hon kunde se den lilla tatueringen utav den alviska symbolen för nio, från ”Sagan om ringen”. Han och åtta andra hade den tatueringen efter det stora filmprojektet som haft stor betydelse.
”Du verkar veta en helt del om mig.” Sa Orlando och log. ”Verkar vara någon som varit kär i mig sen tidigare.” Han skrattade, han visste i alla fall att hon inte var någon stalker.
”Det kan hända att jag haft någon poster på mitt rum förut. Men låt det inte gå dig åt huvudet.” Svarade hon och skrattade hon också.
Intensiv träningen var nu över och det var på tiden att börja jobba på andra saker också innan kamerorna började rulla. Lizzy hade lagt all energi på träningen hittills och varit helt utpumpad efter det vilket gjorde att hon inte haft speciellt mycket tid att umgås med andra. Hon umgicks så mycket med de hon tränade med och hade blivit vän med Orlando. Johnny hade också kommit för att ta del av träningen men gjorde det inte på samma intensiva sätt. Han var inte lika galen i träning som Orlando var. Orlando hade ju redan bevisat att han var en bra fäktare och snabbt kunde lära sig. Trots det tränade han nästan lika mycket som hon gjorde. Men han var också den i filmen som skulle göra flest action scener och måste vara så bra som han kunde. Lizzy kunde inte låta bli att berätta för Johnny att han var hennes idol när hon träffade honom igen. Hon var till och med pinsam nog att be en rödhårig kvinna att ta ett kort på dem tillsammans.
Det första de gjorde för att starta veckan som inte var bara fäktning, var att samla hela castingen vid ett stort bord på en altan med vitt tyg draperat som väggar. Tillsammans läste de igenom manuset till filmen. Det blev sent på kvällen innan de tagit sig igenom historien. På bordet hade de choklad och färsk frukt. Lizzy var mest intresserad av godiset då hon under en lång tid nu haft frukt till alla måltider och inte ätit något godis på kvällarna. Det var första gången hon träffade Keira den kvällen. Hon var väldigt vacker och längre än Lizzy var. Lizzy tyckte dock att hon skulle varit vackrare om hon inte var så smal som hon var.
Det var bara en vecka tills inspelningar började. Gore hade mycket att fixa innan dess, han hade jobbat non stop senaste veckorna men skulle nu lägga tid på sina skådespelare också och hon skulle ha tid att lära känna honom bättre också.

När Lizzy vaknade nästa morgon och såg ut genom fönstret skrek hon av glädje. Ute i lagunen hade ett stort skepp kastat ankar. Ett av två riktiga segelfartyg de skulle segla med i filmen. Lizzy kände sig som en strandsatt sjörövare som längtar ut på vågorna. Skeppet som låg där ute var svarta pärlan, det viktigaste skeppet som var den viktigaste karaktären i filmen, enligt henne.
Lizzy kom ned och åt frukost med Johnny. Han såg på henne och verkade nöjd.
”Vill du att jag visar dig mitt skepp little sparrow?” Frågade han henne och log. Lizzy stannade upp sin rörelse och andades ut. Hade det varit så uppenbart?
Lizzy tränade med knivar på förmiddagen. Det var lagt den tiden varje dag då temperaturen var något lägre då men trots det var det mycket varmt och Lizzy hade börjat ha mini shorts och bikiniöverdel då hon tränade så hon snabbt kunde kasta sig i vattnet nere på stranden. Även om det innebar att hon var tvungen att springa ner dit och upp igen. Hon tyckte ändå det var värt det men hade önskat att det inte var saltvatten. Det hade varit skönt att kunna dricka det och slippa saltet på huden. Hon slogs mot David utan knivar idag utan försökte få in träffar på honom med sina knutna nävar. Han försvarade sig och slog undan hennes händer. Hon hade sen tidigare blåmärken på handlederna och ju tröttare hon blev desto mer irriterad blev hon på David men hon tänkte inte sjunka till att sparka honom. Det hade hon gjort förut men sötman i att göra det var inte värd skammen. Dessutom hade inte David verkat speciellt berörd. Hon flyttade sina härdade bara fötter över den grusiga marken och gick honom att ta ett steg bakåt. Lizzy skulle inte ha några skor i filmen och hade gått barfota sedan några dagar efter att hon kom. Fötterna var nu vana vid att kliva över olika ytor och hon såg det som positivt att hon inte hade några fula streck över fötterna, utan en jämn bränna. Hennes bara hud glänste av svett men inte riktigt lika mycket som mannen hon hade framför sig. Hon måste dra nytta av det hon hade. Hon var mindre och snabbare, hon måste orka långe än han gjorde det och vara snabbare när hans rörelser blev långsammare. Men hon klarade det inte den här gången heller och som straff slog David till henne i magen. Inte speciellt hårt, hon var trots allt en tjej, dessutom minderårig. Men hon ville att han gjorde det så hon fortsatte försöka. Hon lutade sig fram och pustade då hon plötsligt dränktes med kallt vatten. Hon drog efterandan i chock över den plötsliga kylan som träffade hennes varna hud. Vatten droppade från hennes hår och ned längs hennes rygg. När hon vände sig upp stod Orlando och skrattade gott med en hink i högra handen. Hon morrade åt honom och kände samtidigt hur huvudet snabbt klarnade, vattnet hade en bra effekt. Hon kände energi nivån stiga och använde den till att göra ett utfall mot Orlando. Fortfarande nedböjd kastade hon sig mot honom och tog tag kring hans midja så han kastades med henne bakåt. När han tappade fotfästet drog han med sig henne i fallet och det var inte speciellt mjukt att landa. Trots det började de att skratta båda två och fick underliga blickar på sig.

På eftermiddagen gick Lizzy ned till hamnen där hon träffade Gore och Johnny på östra bryggan. Det var Johnny som insisterat på att de kunde öva ute på pärlan, Lizzy kunde ha gjort det med det skulle nog inte vägt speciellt tungt. De hoppade ned i en motorbåt som körde up till båten där de fick klättra upp längs sidan på en repstege. Om Lizzy skulle vara en övertygande sjörövare skulle hon behöva mer vana vid skepp och speciellt inte ha någon rädsla för höjder. Hon trodde att hon hade en ganska bra balans, det gäller bara att våga lita på den också. Hon ville inte göra den här filmen med massa pjoskande. Hon ville inte ha någon stuntkvinna som gjorde hennes jobb åt henne.
Skeppet kändes stort när man var ombord också. Det var fint att se upp på staden från ett annat perspektiv. Johnny gick bak till aktern och ställde sig vid ratten. Lizzy följde efter och önskade att hon kunde klättra upp i utkiken, men borde nog vänta med det.
Under skådespelsövningarna fick Lizzy för första gången på allvar lära sig av Johnny. Han delade med sig av tips hon kunde ha användning av och hjälpte henne att reda ut hur hon bäst kunde spela dottern till Jack Sparrow. Lizzy älskade hur han var när han förvandlades till hennes piratpappa och finglade tunt och pratade snabbt och sluddrigt. Lizzy försökte inte att direkt kopiera honom men tog till sig en del av sina favoritdelar och körde vissa saker i mindre skala. Resultatet blev en mycket självsäker men lite konstig tjej, i sin egen värld och utan att bry sig om vad andra tyckte om henne. Samtidigt flörtig och medveten om att hon är sexig.
Rollen utvecklades under veckan och Johnny verkade tycka lika mycket om att jobba med henne som hon med honom. Veckan gick väldigt fort och Lizzy kände det som att kanske två dagar gått när allvaret plötsligt la sig. Inspelningarna skulle börja och det betydde att det var dags att flytta från det mysiga hotellet och ge sig av till första destinationen, där det inte fanns möjlighet att bo lika bekvämt.


Tortuga, den enda fri sjörövarstaden var filmteamets första destination. Alla reste dit med båtar och det var en stad som redan fanns men som byggts om på flera sätt för att passa filmen. när Lizzy kom tid var det fullt liv men massor av människor som fyllde staden. Det behövdes mycket folk och alla som måste sova på plats hade varsitt litet barackrum, ingen bodde bättre än någon annan. Lizzy var inte med i de första scenerna som spelades in men såg på från sidan av när Pirates 4 för första gången sattes i liv och fångades på film. Hon älskade alla människor runt om henne som var utklädda till pirater. Lizzy fick, trots att hon inte var med i några scener, ta upp tid i sminkstudion. Hon blev för första gången sminkad som pirat, med rosiga kinder, rosa läppar och en naturlig look. Håret blev också fixat för första gången och hon fick nu nytta av sitt självfall. Håret var ännu lockigare här i Caribbean och det fanns inte mycket att göra med hennes hår. Det var bara bra att det var solblekt och slitet av solen och saltvattnet. Det var saker som passade för rollen. Frisörstylisten knöt en sluten tygremsa runt hennes huvud så knuten var bak i nacken. Han la håret så att han var nöjd och så var hon klar. Håret såg slarvigt fixat ut men fortfarande fint och smickrande. Som att det var fint trots att hon inte kammat det.
Lizzy behöll frisyren då hon gick därifrån och kände sig som att hon passade bättre in med alla pirater utanför nu. Johnny som spelat in en scen hade sina piratkläder på sig när hon träffade honom ute på ”gatan”. Hon log stort mot honom där han stod som Jack Sparrow med flätat skägg.
”Ska det vara en riktig pirat det där?” Frågade han henne. Hon höjde på ögonbrynen och plockade sedan av honom hans kaptens hatt och satte den på sitt eget huvud.
”Bättre så?” Frågade hon och kände sig än mer som en riktig pirat nu. Det var faktiskt mer fantastiskt än hon trott att ha kapten Sparrows hatt.

Lizzy tyckte om att den första scenen hon skulle spela in, också var första gången hon var med i filmen. Lizzy skulle ha den slitna klänningen i den scenen. Den var gul och mer sliten än lortig. Den var stor upptill och satt dåligt runt hennes axlar. Håret var uppsatt i en fin knutbak men med hår som ”lossnat”, dragits ut och ansiktet hade knappt färgstarkare smink än det hon haft på prov och skulle ha senare. När Lizzy var klar var hon mycket redo att sätta igång. Det kändes som så länge sedan hon stått framför en kamera. Lizzy kom ut och fick ställa sig bakom andra äldre kvinnor med liknande klänningar men mer smink.
”Tagning. Action.” Kamerorna började rulla. Johnny och Orlando kom gåendes och en av kvinnorna klev kram med armarna i kors. Hon hade blont hår men var tydligt närmare 40 år. Johnny stannade upp och vinglade framför henne medan han granskade henne.
”Sarah min skatt. Hur har du haft det?” Sa han och slog ut med armarna. Hon flinade sarkastiskt innan hon slog honom på kinden med handflatan. Något som såg ut att göra ont men det kom ingen smäll och hon träffade honom inte egentligen. Med ljudeffekter skulle det bli mer effektfullt. Johnny strök sig över kinden.
”Jag antar att du inte förtjänade det där.” Sa Orlando. Johnny såg upp på honom.
”Jo den där kan jag ha förtjänat.” Sa Johnny innan han vände sig tillbaka mot kvinnan.
”Det är på tiden att du visar dig igen. Jag har fått nog av att lida över mina misstag med dig. Över 15 år har gått sen jag sist såg dig.”
”Bra minne, jag är imponerad. Kan det verkligen vara så länge sedan?” Sa Johnny.
”Det kan du vara säker på. Jag har inte längre möjlighet att ta hand om min dotter och kan inte låta henne klara sig själv. Hon är alldeles för egensinnad för det. Så hon får följa med sin far nu det är baske mig på tiden att han tar sitt ansvar.”
”Jag har en dotter?” Frågade Johnny chockat och höll andan när kvinnorna framför Lizzy skingrade sig och visade Lizzy som stod ointresserad och vantrivdes i sin klänning. Hon hade ena handen på höften och lät efter en stund blicken landa på Johnny. Orlando såg skuldläggande på Johnny som mötte hans blick och skrattade urskuldande.
Så var scenen slut.
”Bra jobbat.” Började Gore med att säga och kom sedan med flera direktiv till massor av de människor han gick runt ibland.
Lizzy hade inga fler scener i den klänningen och var inte med i några av de andra scener som filmades i Tortuga. Det var inte speciellt många av dem och staden var redo att rivas efter bara en veckas inspelning där. Lizzy hade sett till att prata mer med sin familj under de dagarna. Hon hade haft så mycket att göra men saknade dem.
Lizzys nästa scen var i hamnen då det var dags för skeppet att segla igen. Hon hade nu de piratkläder som var hennes viktigaste kostym. Det hade inte skett speciellt många ändringar sedan hon provade kläderna i London. Det var också skönt att upptäcka, trots att det hela var logiskt, hur bra lämpade kläderna var för klimatet i Caribbean. De pösiga piratbyxorna var luftiga och bekväma och detsamma gällde de stora ärmarna på skjortan. Korsetten var i ljusbrunt läder och sydd efter hennes former. Den var bekväm och lätt att röra sig i fast den satt tight. Några dagar senare kändes det plötsligt ganska ensamt ute bland öarna. Från att ha alla människor som spelade i staden där var det plötsligt bara besättningen på skeppet som spelade i filmen. De flesta som jobbade med filmen nu hade varit med sedan tidigare och en del ända sedan första filmen. det var redan en tajt och munter grupp och mycket roliga att få vara tillsammans med. Förutom henne själv var det bara Keira och tre till tjejer med tillsammans med alla killar. Keira var cirka tio år äldre än Lizzy och märkbart en medveten skönhet med en viss klass. Hon var svårare för Lizzy att lära känna än killarna varit, det kom inte lika naturligt. Men hon lärde känna henne bättre nu och hon var riktigt trevlig och kom också bra överens med killarna. Trots att Orlando känt henne längre retades han ändå mer med Lizzy. De hade kul tillsammans och han tog lika gärna som hon tillfällen som gavs till att träna på olika krigskonster.
”Jag måste kanske tänka om fightscenerna jag sätter dig i. se vilka av mina tidigare idéer som kanske går att genomföra.” Sa Gore till Lizzy när hon jonglerade med knivar ute på däck. Det var underbart att de filmade på en riktig båt. I alla fall när vädret var som det var nu och de kunde filma utan problem. Lizzy hade äntligen fått anledning att klättra upp i masten och tog det som en förolämpning när hon blev erbjuden en stuntkvinna. Uppifrån kändes det mycket ostabilt och troligheten att masten skulle lossna eller möjligen tippa hela båten åt sidan verkade stor. Lizzy övervann sin svindel då hon såg ut över horisonten och kände vinden i håret. Hade hon föds i en annan tid skulle hon gärna varit en sjöman. Dock fick kanske inte kvinnor vara det. Så att vara skådespelerska och få göra det här var nog det närmsta och bästa den drömmen hon kunde nå, i vilken tid hon än föds.
De sov fortfarande i baracker på land. Nu när de filmade för fullt gjorde de det under de ljusa timmarna på dygnet och tog tid till träning på kvällen. Eftersom de just nu inte spelade in några slagsmål scener så var det inte högsäsong på det precis. Förutom för de som ville hålla sig i form och för Lizzy som fortfarande tränade, mest för att hon ville.
”Ska vi se på en film?” Frågade hon Orlando en kväll och han gick snabbt med på det. Det var första gången hon släppte in honom i sin barack på kvällen. Hon hade inte speciellt mycket kläder men det mesta av det hon hade låg i en hög på en stol. Hon hade en dator och en tv men inga böcker eller mer privata saker. Allt hon behövde fanns på datorn. Hon hade en fotografiram med bilder på sin familj i. hennes mamma hade skickat den till henne och hon var glad över det.
”Så vad ska vi se?” Frågade Orlando.
”Å, en riktigt spännande film.” Svarade hon och satte igång den på datorn som var kopplad till TVn så de kunde se på den där. Filmen började med tre män som sprang över en slätt.
”Menar du allvar? Jag är ju med i den här jag vill inte se den.” Sa Orlando högljutt.
”Det är en bra film och jag vill se den med dig.” Sa hon. ”Det är bara mesigt att inte se en film för att du är med.”
”Säg det om några år.” Sa han men gick med på att se filmen i alla fall vilket gjorde henne glad. Vilket gjorde honom glad.
”Snart kommer din första replik.” Sa Lizzy glatt en kort stund innan den gjorde det.
”Kan du det i alla filmerna eller?” Skrattade Orlando.
”Typ, svarade hon. I första är det något där du förklarar vem Aragorn är och i trean något om hur onskan stiger.” Han skrattade ännu mer över det och verkade tycka allt mer om att se filmen. hn var glad att han inte tog det på ett dåligt sätt att hon kunde så mycket om filmerna, eller att han inte hade något emot det när hon spolade förbi bitarna med Frodo. Ifall man tog med de delarna var ”Sagan om de två tornen” den tråkigaste av de tre filmerna.
”Det här är min favorit del.” Sa Orlando när Legolas åkte ståendes på en sköld nerför en trappa. Hon höll med honom om det.
Efter filmen bestämde sig Lizzy för att hon absolut måste se någon av Johnnys filmer med honom. Där fanns det dock mycket att välja mellan och hon ville gärna imponera på honom med vilken av dem hon ville se.
Dagen efter började de med att spela en scen med Lizzy och Johnny där de står var för sig men rör sig på samma sätt. Det var svårt att korrigera rörelserna lika men de tog tid på sig att få det rätt. De började med att tappa en fickplunta på marken som de sedan plockade upp, betraktade en kort, skruvade av korken tog en klunk och det var väll det mesta av handlingen. Lizzy vinglade lite på stället när hon reste sig upp med pluntan. Det kom förvånande naturligt och kändes därför inte som något överdrivet. Hon lät fingrarna spreta då hon skruvade av korken med två av dem. Hon grimaserade när hon tagit en klunk ur flaskan, i verkligheten var det dock bara vanligt vatten. Hon strök med baksidan av handen över munnen och torkade sedan den på byxorna. Hon strök sig sedan i håret innan hon vingade vidare längs däck.
”Bra där. Jag gillade det Johnny gjorde då han slickade handryggen istället för att torka på sina kläder. Vi prövar igen då ni båda synkar det.” Sa Gore och sedan körde de om igen. Lizzy slickade över sin hand som inte smakade speciellt gott.
”Igen. Johnny du kan inte ta så lång tid att komma upp med pluntan. Jag vet att ni inte kan se på varandra men det måste bli mer synkat.” De fortsatte filma och gjorde sedan flera andra scener där far och dotter spelade tillsammans. De hade nytta av det de tränat på veckan innan spelningarna. Att hon var så lik sin far irriterade kapten Sparrow som tyckte hon var bortkämd och övermodig, dessutom elak. Den som tyckte mest om henne var Will Turner som tyckte om att retas med Jack över det. Hon var så olik alla kvinnor han träffat och han drogs till henne, vilket hon märkte. Elizabeth tyckte nog inte speciellt mycket om henne, men de gjorde inte så mycket tillsammans. Hon var inte med på båtresan som filmades nu.

Johnny var förutom en skådespelare också en duktig musiker. Hemma hade han ett band han jammade med och han hade en bra sångröst som han använt i flera filmer. Lizzy kom från en musikalisk familj och hade en bas kunskap i gitarr. Inte än nära vad Johnny kunde men ändå tillräckligt för att de skulle kunna spela tillsammans. Lizzy snappade snabbt upp tips han gav henne och snart hade hon fördubblat sin kunskap. De satt utanför barackerna på kvällarna och spelade tillsammans. Olika slags musik i olika genrer och det gjorde att rutinen för varje dag var helt fullsatt men musiken på kvällen var avstressande och något hon fortsatte att se fram emot. Som det var nu var det bara de två som spelade och Lizzy älskade sin gitarr som Johnny gett till henne då han lärde sig att hon spelade. Det var en stålsträngad gitarr i mörkt trä och kom ifrån Johnnys samling. En del andra kom ibland och sjöng nådra låtar tillsammans med dem och det gav en bra stämning i lägret.
Lizzy svingade sig upp på skeppet med sina smidiga muskler som glänste av olja som hon smort in sig i då huden blivit lite torr och börjat flagna lite. Hon kände sig hemma uppe på däck men det var mycket varmt att stå ute i solen. Inspelningarna kunde vara mycket påfrestande då solen tröttade ut henne mer och mer efter timmar utan skugga. Idag spelade de in en scen där Lizzy stod vid ratten som en riktig kapten medan Johnny gick runtomkring frustrerad men utan att kunna förmå sig att skälla på henne och ta hennes plats. Hon fick ont i huvudet efter ett tag och när de packade ihop för dagen höll hon på att svimma. I båten tillbaka mot land tyckte hon att vattnet såg mycket frestande ut och en bit ifrån land kunde hon inte motstå frestelsen utan lutade sig över kanten och lät sig slå i vattnet. Det var varmt efter att ha samlat värme hela dagen men var i alla fall svalare så här en bit utanför land. Hon hade nu haft tid till att simma mycket och var van i vattnet. Det hindrade inte båten från att stanna och kolla om hon var okej, mycket oroliga. Hon vinkade iväg dem och låg och flöt en stund. Huvudet klarnade snabbt och hon mådde mycket bättre. När hon började simma mot land märkte hon att hon drivit en bit längre ut och hade ganska långt till stranden. Något som säkert gjorde många oroliga. Själv gjorde det henne ingenting, fast solen var på väg och det kunde finnas hajar i vattnet. Okej om hon såg en haj, då skulle hon bli rädd. När hon kom en bit närmare land kände hon igen en gestalt som stod på stranden. Han drog av sig tröjan och simmade ut för att möta henne. Orlando såg ännu snyggare ut nu med blött hår, guldbrun hud och ett stort leende än första gången hon sett honom. De simmade in en bit närmare stranden innan Lizzy tryckte ned honom under ytan där han tog tag i hennes ben och drog med sig dem uppåt, vilket fick hennes huvud att slå runt ner i vattnet utan att kunna komma upp fören han släppte. Hon kom upp över ytan med vatten i munnen som hon sprutade på honom, vilket gjorde att han skvätte massor med vatten över henne. Det kändes skönt att vara så vältränad att hon kunde simma så länge, men Lizzy hade på sig sina piratkläder vilka var tunga av vatten och drog henne neråt. Hon simmade en bit till mot land men blev snart upp skopad av Orlando där han precis bottnade. Hon slog armarna om hans hals och skrattade.
”Du ser ut som en dränkt katt.” Sa han och började gå in mot stranden på det svajiga ostabila och långsamma vis man går i djupt vatten, speciellt havsvatten. Hon fick en kallsup när hennes huvud för tredje gången hamnade under vattnet medan hon gapskrattade. Det fick henne att andas in en stor klunk vatten. Hon kom upp hostandes och skrattandes och som hämd höll hon upp sitt huvud över ytan genom att tycka ned Orlandos nästa gång. Därefter höll de sig nästan hela resten av vägen ovanför. Orlando höll kvar henne i sina armar och bar henne över stranden också. Han satte ned henne i lägret och hon hade ont i käkarna av att ha skrattat så mycket. Hon mötte hans blick igen men blev förvånad över den lilla extra känslan som förmedlades och nästan fick henne att sluta skratta. Det var en sådan värme i hans ögon.


”Man skulle inte kunna tro att en fjortis som du kan se så sexig ut men jag kommer i alla fall sätta upp den här på väggen i min barack.” Sa Orlando och flinade medan han höll upp ett uppslag i en tidning. Lizzy satt i makeup delen som var uppsatt utomhus och blev sminkad på morgonen inför dagens scener. Hon såg tydligt vad han höll upp. Det var AXE reklamkampanj och Lizzy stod i sina sexiga underkläder med sin högra hand under Haydens som höll den vid hennes höft. Hon hade den andra armen upp runt hans hals och han lät sin stryka över hennes överarm. Hon hade huvudet lite vänt upp mot Hayden som hade sitt lite ner mot hennes. Ingen såg in i kameran. Bilden var stor och Lizzy kunde se den tydligt från håll. Till och med hon själv kunde se att hon såg sexig ut och det kanske inte var så underligt att hon varit med i Victorias runway show. Självklart var bilden redigerad men ändå. Hon rodnade både för minnet av fotograferingen, hon undrade om hon skulle träffa Hayden igen, och för situationen nu där Orlando stod och granskade bilden samtidigt som han visade upp den för alla.
”Är du säker att du vill ha en bild på en annan kille tillsammans med mig?” Frågade hon.
”Jag kan ha överseende med det.” Sa han och tittade på bilden igen. ”Eller så klipper jag bort honom.” Hon skrattade åt honom men tyckte samtidigt att det var ganska pinsamt.
”Jag vet inte. Känns lite konstigt om du skulle göra det vet du.” Sa hon ärligt till honom.
”Ska du säga som har haft posters av mig i hela ditt rum.”
”Jag sa aldrig det!” Svarade hon upprörd över hans överdrift som faktiskt inte var någon överdrift alls, hon hade dragit ner på det när hon berättat för honom förut. Han flinade glatt.
”Du kanske har rätt. Du behöver nog någon bild på mig i din barack också. Det blir mer rättvist då.” Han log glatt över sin, enligt honom själv bra ide.
”Nej tack jag klarar mig. Det är nog att behöva se dit tryne varje dag som det är.” Det fick honom bara att le mer.
När Lizzy kom till sin barack den kvällen satt en stor bild på Orlando uppsatt på hennes vägg. Förvånande nog hade han kläder på sig på bilden, trots det dröp den av sex och det var tydligt varför Orlando var stolt över bilden. I det ögonblicket kom hon på precis vad hon skulle göra och lät bilden sitta kvar. Nästa dag log Orlando stort när han såg henne och hon log tillbaka. Hon sa ingenting om bilden på hela dagen vilket det verkade som att han förväntade sig att hon skulle göra. Det gjorde honom smått frustrerad och på kvällen sprang han ikapp henne efter träningen och följde med henne tillbaka till baracken.
”Så du tyckte så mycket om den att det gjorde dig mållös?” Frågade han samtidigt som han slog upp dörren och själv såg upp på bilden. Hans poster satt kvar men det satt nu också tre andra posters på sidorna om hans. Alla sexiga idol bilder på Johnny Depp själv, kungen av skådespelare. Johnny var halvnaken på alla bilder och Lizzy tyckte speciellt om en gammal bild på honom där hans magmuskler såg helt otroliga ut. Hon tänkte inte på Johnny på det sättet men med den bilden på sexiga unga Johnny kunde hon verkligen tänka sig att sitta och dregla över honom. Det var nu Orlando som var mållös. Hon väntade medan han stod still och tittade på väggen.
”Väl spelat.” Sa han och vände sig om. Hon log stort mot honom och skrattade när han gick därifrån. Hon tänkte inte ta ner några av bilderna. Johnny såg dem samma kväll och var mycket road.

Keira var med och spelade nu och scenerna innehöll en ny sorts dramatik. De spelade oftast på skeppet och låt där svartsjuka och lust vara känslorna som hade överhanden i scenerna. För Lizzy innebar det att flörta med Orlando trots att hans karaktär var gift med Keiras. Skådespelet var alltså på en annan nivå och Lizzy gillade förändringen. Orlando gillade det också, känslorna han spelade var mer komplicerade än hennes och han fick jobba med dem tills Gore var nöjd. Det var så mycket som fick läsas mellan raderna så Gore hade fullt upp med att få scenerna precis som han ville ha det.
Lizzy strök Orlandos arm när de stod lutade mot relingen och han började andas tyngre. Han lät några av sina fingrar stryka hennes handled innan han samlade sig och drog sig undan. Hon log mot honom med ett girigt ljus i sina ögon.
Lizzy balanserade på relingen till skeppet och hoppade sedan därifrån över till en tunna som stod på däck. Gore bad henne använda sig av sin inhoppare men Lizzy vägrade. Hon vinglade fram och skuttade över till tunnan som det var meningen att den skulle vicka så Orlando fångade upp henne. Lizzy hade tillräcklig balans för att inte själv orsaka ett fall ner på madrassen som var uppsatt på andra sidan räcket men kunde kanske påverkas av vinden. Första hoppet till tunnan tog hon i för att vara säker på att komma fram och slog ned med stor kraft och fick sedan Orlando att nästan ramla. Hon började skratta.
”Förlåt.” Fick hon fram och gjorde sedan om nästan samma sak igen. Sedan tog hon det försiktigare när hon hoppade vilket först gjorde att tunnan stod kvar. När de sedan fick till ett bättre fall ned till Orlando började han trots det att skratta första gången, då han blev så förvånad och inte var beredd på vad han skulle göra. Nästa gång föll hon ned och efter att han sett efter att hon var okej höll han kvar henne i sina armar flera sekunder längre innan han insåg vad han gjorde och bryt. Det var första gången det gick som det skulle.
Lizzy åt på en stor kycklingklubba som en riktig karl och fick sås fulla ansiktet vilket första gången fick Orlando att skratta åt henne. Hon behövde inte byta ben till nästa gång utan tog bara en till tugga. Orlando skrattade på ett lugnare, snällare sätt nästa gång och kom närmare henne.
”Här, du har fått lite här.” Sa han men började skratta mer igen eftersom hon hade sås fulla ansiktet och repliken inte passade bra ihop med det. De körde igen och Lizzy fick inte lika mycket sås på sig den gången. Orlando strök bort sås från hennes haka och Lizzy gav honom en blick som sa hur hon visste att han gjorde det för att han ville ha henne och det var dags för honom att erkänna det för sig själv. Hon var ju ingen som brydde sig om lite sås i ansiktet. Orlando såg upp och mötte Keiras blick innan han hastigt gick ifrån Lizzy.

Keira tyckte också om att inte spela en karaktär fast i en evigt lycklig kärlekshistoria. Hon älskade Lizzys posters och satte upp egna, på Johnny. Hon hittade bland annat en snygg bild som Lizzy satte upp hos sig också. Lizzy sov med fjärilar i magen natten innan den dittills pirrigaste dagen hon varit med om sedan hon, hon kunde inte bestämma sig för när.
Till skillnad från kyss scenen i ”Harry Potter” eller photoshooten med Hayden var det här en annan nivå.
Hon blev iordninggjord i sin vanliga style men med en annan korsett som lättare kom av. Scenen filmades under däck där det var mörkt och luktade tjära. Det var också varmt och fuktigt. Orlando var där, Gore och sex till. Fler brukade de oftast inte vara.
Lizzy stod där nere och blev avbruten i det hon höll på med då ”Will” kom ner.
”Förlåt. Jag visste inte att du var här.” Sa han när han nästan gick in i henne då han kom nerför trappan. De stod trångt och därför nära.
”Det är okej. Du behöver inte gå.” Sa hon och log. Han rörde sig inte men hon var framfusig och strök handen på hans höft. Han suckade och tog sedan tag om hennes handled och drog undan hennes hand.
”Vi kan inte.” Han andades långsamt ut då hon flätade sina fingrar med hans. ”Jag har redan en som jag älskar.”
”Allt måste inte vara sann kärlek hela tiden. Allt du måste göra är att erkänna att du vill.” Hon ställde sig än närmare honom och drog in doften av tjära blandat med hans egen söta doft. Han tryckte hennes hand hårdare och lät huvudet sjunka närmare hennes.
”Jag kan inte.” Viskade han fram innan hans läppar drogs mot hennes och han kysste henne mjukt och började dra sig undan. Hon tog tag i hans huvud och kysste honom ordentligt. Hon hade aldrig kysst någon så av eget initiativ förut. Hon kände snart hur han började andas igen och kysste henne tillbaka samtidigt som han fick henne att backa tills hon stod lutad mot en stolpe. Han brände hennes läppar med sina kyssar och hennes hjärta bultade. Hon flämtade efter luft och hennes läpp darrade. Fast det började kännas som för mycket så tog hon tag och drog av Orlandos rock. Han kysste henne än våldsammare då och fortsatte snurra henne vidare genom rummet medan han började leta sig innanför hennes kläder. Han trevade över hennes bröst och längs hennes rygg samtidigt som han kysste hennes hals. Han fick upp hennes korsett och förde ena handen innanför hennes skjorta och upp på hennes bara hud i midjan. Hon drog av hans skjorta helt och hållet och vilade sedan mjukt sina händer på hans bröst medan han fick henne att backa bakåt. Två stora potatissäckar låg i en hög bakom henne och hon sjönk bakåt så att hon låg på dem som i en obekväm sackosäck och med Orlando över sig. Han höll upp sin vikt och fortsatte hångla med henne till dess Gore ropade bryt. Hon kände sig inte alls som en skådespelerska som gjort sitt jobb, utan som en tjej som kysst en snygg kille. Hon var omtumlad och glad att hon kunnat hålla sig till de instruktioner hon fått så pass bra ändå fast de flesta tankar på kamerorna försvunnit när hon kysst Orlando. Det pirrade i henne när hon reste sig upp igen och lät sig bli ”återställd” av en stylist som fixade kläder, frisyr och smink så snabbt hon kunde medan Lizzy lyssnade på Gore.
”Bra, mycket bra. Bättre än jag hade trott så snabbt. Jag gillar den mesta. Du Lizzy började starkt men lät sedan Orlando ta över det mesta och jag vill att du är lite mer hårdhänt. Han ska fortfarande vara mer på men ändå, du förstår.” Hon nickade. Gore sa fler saker och pratade en del om skillnader i kordineringen och sedan prövade de igen. Den gången tog slut tidigare då Lizzy slog i stolpen alldeles för hårt och de fick börja om. Nästa gång började Orlando skratta redan vid den första kyssen då hon bet honom i läppen. Därefter var det svårt att låta känslorna komma och ta sig ifrån humorn. Det var så mycket enklare att ta det oseriöst och skratta åt det.
”Ta en stund och samla er nu. Hitta känslan igen och håll kvar vid den. Jag vet att ni kan det och vi måste tillbaka till den nu.” Sa Gore och Lizzy koncentrerade sig på att lugna andningen innan nästa tagning. Hon höll nästan på att skratta igen när hon stök Orlandos höft men han tog hårt tag om hennes handled och förde henne in på rätt spår.
Det var varmt men Lizzy trodde inte det bara var därför hon svettades. Timmarna gick och Orlandos kyssar började kännas mer och mer välbekanta, de började hitta symmetri allt enklare och Lizzy kände sig tryggare. Men hon slutade inte att överväldigas även om hon ibland kunde koncentrera sig mer på att tillämpa vad Gore sagt till henne, det kom i vågor. Med tiden började hon känna sig allt mer instängd och längta därifrån, det började bli för mycket och hon tyckte inte om hur bra det kändes när Orlando tog på henne. Lizzy hade hört hur oromantiskt det var att spela in den här sortens scener. Visst det var inte romantiskt men det var alltför många känslor inblandade.
”Orlando var inte rädd för att lägga din tyngd på Lizzy. Jag har sagt det förut, hon går inte sönder.”
Nästa gång var han försiktig igen så Lizzy drog honom till sig så han låg tätt intill henne. Käkarna var trötta och hon skulle inte frivilligt hånglat så här länge. Orlando var också trött och det började bli nödvändigt att verkligen spela för att få glödande kyssar innan Gore äntligen stängde av kamerorna för dagen. Orlando räckte henne sin hand när han för sista gången hjälpte henne upp från säckarna och gick sedan med armen över hennes axlar tillbaka till barackerna. Han följde henne nästan hela vägen fram till hennes.
”Sov gott.” Sa han och log.
”Ha!” svarade hon och skrattade åt vad han menade.

Nästa morgon kom Lizzy ut ur baracken i det hon sovit i förutom att hon slängt på sig ett par mjukisbyxor. Hon kände sig morgontrött och inte speciellt pratsugen. Hon satte sig i stolen framför en av speglarna och blev stylad inför spelningarna som började om mindre än två timmar. Johnny satt redan, då hans sminkning tog längre tid. De höll just på att limma fast de två flätorna han skulle ha i skägget. Lizzys hår slutade upp än rufsigare och ostyrigt än i vanliga fall. Nere under däck fixades hennes kläder med skjortan hon knappt hade på sig. Orlando stod skjortlös och väntade.
”Okej när jag säger tagning kommer Johnny ner och ställer sig här.” Gore visade på ett ungefär. ”Han gör inte speciellt många ljud men du Lizzy får lägga märke till honom så räkna med några sekunder, inte speciellt lång tid. Okej vi börjar.”
Lizzy satte sig på potatissäckarna och stylisten som fortsatte pudra henne blev bortschasad. Orlando kom närmre och la sig över henne. Hon la händerna på hans varma rygg och drog honom närmre innan Gore hann märka på det. Han flinade mot henne och flyttade sig lite så han låg bättre. Han luktade gott och hon kände igen doften av hans rakvatten.
”Tagning.” Ropade Gore och Lizzy andades in när Orlandos läppar mötte hennes. Hon tryckte benet mot hans sida och drog med naglarna över hans rygg. Han kysste henne med mycket tunga och tryckte snart ännu mer mot henne. Hon suckade när han strök över hennes mage och hon tog tag om hans överarm som var för bred för att hon skulle nå runt. Hon hade sin näsa i hans ansikte och drog in den härliga doften. Plötsligt insåg hon vad hon hade glömt och såg upp för att se Johnny stå och vänta, inte längre i roll. Han höjde på ögonbrynen när han mötte hennes blick.
”Förlåt.” Sa hon och speciellt Orlando började skratta. Hon slog till honom vilket förstås inte hjälpte. Han höll upp sig lite då de gjorde sig klar för nästa tagning och fyllde sedan hennes medvetande igen, men hon tänkte inte göra om samma sak igen utan höll sig redo. Hon lyfte huvudet i en kyss och såg upp på sin ”far”. Orlando märkte förändringen och vände sig om han också. När han såg vem som stod där skyndade han sig av henne och började plocka upp sina kläder och slängde på sig sin skjorta. Han kom nära Johnny då han var på väg ut och stannade upp när han mötte hans blick. Johnny såg förvånat på honom men ingen sa något. Lizzy visste att de skulle komma att diskutera det i scener senare i filmen. Orlando gick ut och Johnny vände sin blick mot henne. Hon drog ihop skjortan en bit men mötte hans blick med en egen so what blick. De sa ingenting heller och så var scenen slut. De fortsatte filma ett tag till den dagen men inte alls lika länge som dagen innan. Trots det ömmade hennes käkar efteråt då de var trötta sedan dagen innan också.


Dagarna därefter hade Lizzy lätt för att rodna och Orlando fortsatte att mer flörta med henne än retas på några andra sätt. Han kunde inte förstå hur det kändes för henne, speciellt som han gjorde det utan hämningar inför alla som ville se. Tack och lov var det dags för en ny förändring då Lizzy skulle resa ifrån Caribbean igen och tillbaka till England och ”Harry Potter” som kändes henne så avlägset. Pirates skulle fortsätta utan henne medan hon var borta vilket kändes underligt för henne. Därför var det hård tidspress för att filma klart det som var kvar av de olika scener de spelade nu. När Lizzy åkte var alla lugna scener slut och hon skulle komma tillbaka till full action vilket hon såg fram emot. Hon flög själv därifrån och kom fram utanför London i en helt annan värld. Luften var mycket torrare och ljuset vitare.
Hon kom till filmstudion och kände sig mycket väldigt annorlunda mot när hon förra gången kom dit, hon var mycket säkrare på sig själv och vad hon kunde göra. Emma var den första hon kände som hon träffade. Inspelningarna tog ganska lång tid och de hade inte filmat hela tiden då Lizzy var borta så de hade mycket kvar. Lizzy skulle inte vara där speciellt länge den här gången men måste komma tillbaka två gånger till efter den här. Det var bara en kort bit av filmen som skulle spelas in med henne idag. Hennes roll var egentligen med mer, men då utklädd till Harry vilket innebar att Daniel fick spela henne då.
Lizzy följde med Emma och träffade snart Rubert också som också var ledig, det var bara Daniel av dem som spelade in. Rubert kramade henne och Lizzy var väldigt glad att träffa dem igen.
”Vad fin du är.” Sa han uppriktigt och hon skrattade. Hon antog att hon såg ganska frisk ut när hon kom från världens paradis.
Lizzy var trött efter flygresan och gick och lade sig tidigt. Nästa morgon upptäckte hon att det också här fanns bilder av henne uppsatt. Då hon kom till kostymrummet för att göra sig i ordning fanns det en poster där inne vilket tvillingarna var mycket nöjda med. Daniel verkade också nöjd och såg på henne på ett annat sätt än förut. Det verkade som att bara pågrund av en reklam annons sågs hon inte som lika ung som innan. Kanske var det den ökade erfarenheten också.
”Här är din trollstav. Den är en exakt kopia av den Fleur hade i fjärde filmen.” Sa en rekvisita man och räckte fram en enkel stav i ljust trä. Det var som ett trollspö snarare än en stav och var mycket lätt i hennes hand men hon trodde inte det skulle gå av så speciellt lätt. Hon hade tajta svarta kläder i blankt tunt läderaktigt material. Långa byxor, jacka med dragkedja och en liten huva och knähöga stövlar med decimeter hög klack. Det var ovant med så höga klackar efter två månader barfota. Dessutom använde hon inte klack speciellt ofta innan. Hon sminkades till dess hon hade mycket ljusare hud, som en geisha och håret hade hon i en hård knut i nacken. Det var många som skulle vara med i scenen men snart var alla klara. Tolv skådespelare alla i mörka kläder samlades ute på ett tak. Det var ett tak som var byggt direkt på golvet i en studio och det var ganska trångt med alla tolv där uppe. Lizzy kände sig mycket mer bekväm nu än hon gjort tidigare och tryckte sin fästmans arm när hon stod nära honom. Hon kunde känna hur han inte hade samma naturlighet i skådespelet som hon hade och hon kunde inte arbeta mot honom som mot Orlando och Johnny. Scenen handlade om det innan bröllopet och hon fick ha en annan ring på fingret. Det var en del saker att få till i scenen och många som sa olika saker. Därför tog det ett tag att spela in och fyra dagar senare var de framme vid den tiden då Lizzy, Emma, Rubert och två till skulle dricka en trolldryck som förvandlade dem till kopior av Harry. De började med att ha en grå sörja som de la Harrys hår i. därefter bytte de till en lila sörja de skulle dricka.
”Vi har gjort den med druvsmak eftersom det hjälper hjärnan om det finns koppling mellan färg och smak.” Sa en glad man då han räckte runt sörjan.
”Tack det var omtänksamt.” Sa Rubert sarkastiskt.
De började filma och Lizzy fick sitt lila glas.
”Du ser mycket godare ut än Crabbe och Goyle.” Sa Emma muntert och Lizzy gav henne en äcklad blick när hon började dricka. Innan någon annan hann ta efter spottade Emma lila sörja omkring sig.
”Förlåt jag trodde inte det skulle vara så illa.” Sa hon och fick de andra med glas i händerna att tappa modet. Lizzy började motvilligt dricka och överdrev avskyn och rynkade på näsan. Det var som att dricka en mannagrynsgröt utspädd med mjölk där det fanns grötklumpar, vissa med mannapulver i och allt i en sliskigt lila druvsmak. Visst det hjälpte skådespelet men nackdelen med att vara sex personer som skulle dricka samtidigt var att alla inte kunde göra det tillräckligt bra samtidigt. Det innebar att de fick köra om det flera gånger till dess hon kände sig proppmätt och mycket irriterad. På femte försöket fick de äntligen till det och Lizzy kände för att spy. Hon kände sig konstig i magen fram till dess det var pizza på kvällen och det fick henne att må bättre. Det var mest de yngre som var på plats som samlades på kvällen i det gemensamma TV rummet på kvällen. De hade beställt pizzor av flera olika sorter och Lizzy hade ätit massor vilket fyllde magen med ordentligt mycket mat så att hon var mätt på något ordentligt. Nu satt hon med en slice Hawaii i soffan bredvid Daniel och gav honom tips om hur han skulle spela hennes roll.
”Se till att se kärleksfullt på Bill och fladdra med ögonfransarna.” Sa hon fast hon inte kunde minnas när hon själv ”fladdrat” med sina ögonfransar. Kanske var det något hon gjorde utan att tänka på det dock. Daniel log och tog sedan en bot av hennes pizza. Rubert satte igång en film på den stora plasma TVn. Han satte igång Brad Pitts senaste film och de satte sig alla bekvämt i sofforna. Lizzy bakade ner sig med Daniel tryckt mot sidan i den fullsatta soffan. På andra sidan hade hon en av tvillingarna men hon hade huvudet lutat åt Daniels huvud och låg snart bekvämt lutad mot hans axel. Han lutade huvudet på hennes och snart kände hon hur han blev avslappnad och nästan sov. Det påverkade henne och ögonlocken blev tunga.
”Åh, vad är klockan?” Viskade Daniel trött fram och väckte upp henne när han satte sig upp och knäckte nacken. Lizzy kände också att nacken var stel. Rummet var mörkt och det var alldeles tyst, det var bara de två kvar. Hon hade ont i magen av att ryckas upp från djupsömn och orkade knappt röra sig.
”Jag orkar inte.” Fick hon fram och lutade sig mot Daniel. Han var ungefär lika trött och la sig ner i soffan. De fick knappt plats bredvid varandra men det kom inte in i tankarna att lägga sig på varsin sida på den långa soffan. Lizzy låg på innersidan med Daniel som kudde och somnade snart om igen.
”God morgon.” Sa Rubert vilket väckte dem nästa dag. Det kändes att hon fått sova ett tag till och det var inte lika jobbigt att öppna ögonen. Lizzy hade ansiktet nästan uppe vid Daniels hals och vänstra armen slängd runt hans axel. Daniel höll om henne med sin vänstra och det var ganska bekvämt. Hon satte sig halvt upp genom att trycka upp sig med den ganska bortdomnade högra armen och strök med den andra sitt långa hår ur ansiktet. Daniel klev också upp och räckte henne sin hand när han stod upp. Hon tog den och ställde sig upp. Han tryckte den lätt innan han drog med henne ut i korridoren. Rubert flinade och Lizzy undrade vad han tänkte.
”Ska du tillbaka till ditt rum?” Frågade Daniel.
”Tror det. Jag vet inte vad klockan är men.” Svarade hon. Daniel rörde armen som när man dansar så att hon gjorde en snurr på stället. ”Jag trodde inte du dansade.” Sa hon och log. Han flinade tillbaka och gjorde en min som sa ”Nej men ändå.”
”Vi ses sen.” Sa han och gick därifrån. Hon stod och såg efter honom en stund men tänderna kändes ofräscha så hon gick snart till sin tandborste och hoppade efter det in i duschen.
Lizzy gick senare på dagen till den mer tekniska studion son bara hade bluescreen både vägg och tak. Hon sminkades och gjordes om till Fleur. Hon filmades med kameror från olika håll och behövde inte göra annat än stå stilla. Därefter sattes en del prickar i hennes ansikte som skulle hjälpa till att bygga upp hennes ansikte på datorn. Det var fakta som måste läggas in för att kunna göra effekten då Fleur förvandlas till Harry.
Den kvällen var Daniel snabb att ta platsen bredvid Lizzy i matsalen han var på bra humör efter att den dagen spelat andras karaktärer när de såg ut som Harry. Det var något som skulle ta tid att filma och han hade några veckor av det framför sig. Det fanns paj till efterrätt och det blev en del som satt kvar vid borden extra länge. Lizzy hade fötterna uppe på stolen och tog en liten bit av sin andra pajbit på sin gaffel. Daniel hade ätit upp det sista av sin paj och tog en stor bit av hennes utan att fråga. Lizzy slog till hans arm så att Daniel tappade pajen som for ner på golvet. Han såg förvånat på henne och hon höjde på ögonbrynet. När han försökte ta en ny bit drog hon undan tallriken och tog sedan en stor bit själv. Han följde henne nästan till hennes rum nu också.
”God natt.” Sa han och plötsligt var hans ansikte väldigt nära. Lizzy vände reflexmässigt ansiktet och fick en puss i mungipan, nästan på kinden istället för läpparna. Daniel log och rufsade henne i håret innan han gick därifrån. Det var en konstig känsla att känna att hon, om hon ville nog kunde få honom. Kyssa honom, ta med honom in på sitt rum, bli hans flickvän. Det konstiga var att märka hur han, som ju faktiskt var Harry Potter, var intresserad av henne på det sättet. Hursomhelst skulle hon inte sätta den bollen i rullning.
Nästa dag hade Lizzy en fotografering som Fleur och hon tog både bilder ensam och tillsammans med sin Bill. Hon kunde känna hur det var hon som stod ut och framträdde på de bilderna. Det märktes också på fotografen som var mer inspirerad av henne och gav henne mer kommentarer. Några dagar senare flög Lizzy tillbaka över atlanten taggad att fortsätta med Pirates. Hon visste att hon skulle få användning för sin action träning och hade inte låtit sina kunskaper förfalla medan hon varit i England. Enklast var att träna med knivarna och hon hade till och med tagit med sig ett par av träningsknivarna. Det väckte en del uppmärksamhet då hon under pauserna snurrat och kastat knivar omkring sig. Det hon var mest stolt över var hur hon kunde trolla fram dem, med rätt sorts kläder på sig.



I Caribbean åkte Lizzy med båt till en ö hon inte varit på förut. Lanskapet var otroligt då det runt ön fanns stora spetsiga klippor som sträckte sig mot himlen. Lizzy tänkte att de i rätt ljus och rätt filmade nog kunde ge ett läskigt och avskräckande intryck. I hennes ögon var de bara fantastiska. Hon hoppade ner på stranden som inte var täckt av den vanliga mjuka sanden, utan en sand blandad med mer stenar i olika storlekar och bitar av snäckor och annat från havsbottnen. Hon gick uppåt med en axelbandsbag över axeln och sina skor i ena handen. Fotsulorna kändes mer känsliga än de varit innan hon åkte. Hon var glad att vara tillbaka och känna den tjocka, nu välbekanta luften i de varma vindarna.
”Du är tillbaka.” Sa Orlando och kom emot henne. Hon log när hon såg honom i en tunn t-shirt och ett stort leende. Han gav henne en stor kram innan hon ens hann stanna upp så hon gick mest in i honom. Han satte fingrarna under hennes revben på ett mycket kittligt sätt och svepte henne samtidigt åt sidan.
”Aaa! Sluta!” Sa hon samtidigt som hon tappade det hon bar på hon tog tag om hans axlar för att hålla sig uppe. Det gjorde att hennes kittliga områden fortsatte vara blottade och han tog tillfället på ett mycket plågsamt sätt och skrattade skadeglatt.
”Du vet att jag kan slå dig i ärlig kamp det här är inte värdigt.” Hon böjde upp benet i ett försök att skydda sig men lyckades bara få Orlando att tippa framåt så att hon själv landade i sanden medan kittlingen fortsatte. Hon hade nu händerna lösa men hade svårt att bestämma sig för om hon skulle skydda sig eller ge igen. Att ge igen verkade bara en bra ide då det förmodligen skulle tvinga Orlando och skydda sig istället. Men hon var redan försvagad och Orlando tog hennes händer och höll snart fast dem i en av sina. Han kittlade henne än mer och hon drog sig upp mot sina händer och i ett sista fritagarförsök bet hon Orlando i armen.
”Aj.” Sa Orlando och rullade av henne med ett märke efter hennes tänder i huden. Hon andades lättat ut och sparkade till honom när han låg bredvid henne, han skrattade och snart gjorde hon det med.

De spelade in actionfyllda scener utspelade på den här ön och det var beräknat att ta några veckor. Lizzy drogs med av det fartfyllda tempot och all tid lades åt inspelningarna. Hela tiden var det nya fysiska utmaningar och hon älskade känslan hon fick då hon klarade en ny övning och Gore ropade bryt för sista gången på ännu en scen. Det fanns ingen tid till annat än jobbet men det var okej, speciellt som hon hade så bra vänner som medarbetare. Greg höll ordning på allt och hade nu en minst lika stor roll som Gore. Gore var också en van action regissör och kunde göra saker själv också men det var mycket som skulle fungera och han behövde all den hjälp Greg kunde ge honom.
”Hur fick du det där?” Frågade hon Orlando samtidigt som hon sträckte sig fram och rörde vid det stora blåmärket han hade på sidan av ryggen. Han ryckte till och hon drog tillbaka fingrarna.
”Hur tror du? Tempot har ökat en del sedan du åkte. Jag lovar, du kommer älska det.” Sa han och hoppade upp igen då det var dags att fortsätta träningen. Lizzy fick snabbt egna blåmärken och ömma punkter men de flesta fick hon under träningarna.
”Little sparrow ta det lugnt.” Sa Johnny efter en tagning där de två slogs tillsammans. Lizzy älskade hur mycket humor som fanns i slagsscenerna, det fanns hela tiden plats för skratt och improvisation. Hon och Johnny hade scener där de två samarbetade mot sina motståndare och Lizzy tyckte mycket om de scenerna. Dessutom fick hon tillfälle att under en kort stund slåss med svärd istället för knivar. Hon spelade ju inte en roll som var speciellt bra i närkontakt med många utan fick göra mer speciella saker. David tränade henne i att kasta knivar och lärde henne använda revolvrarna. Lizzy blev förvånad då hon fick veta att hon skulle få skjuta på riktigt, med lösa skott.
Det var många män på plats nu och många av dem såg riktigt hemska ut då de kom i sina kostymer. Ifall hon hade sett dem i något annat sammanhang hade de gett henne kalla kårar. De flesta av dem hade mörk, mörk hy och gick barbröstade där de hade olika sorters tatueringar och piercingar både på magen och i ansiktet. Självklart skulle det vara osannolikt om hon som var så liten kunde ge sig på någon av dem, så det fanns inga scener där hon mötte dem med ren kraft, och vann. Det fanns de där hon hamnade i underläge och behövde hjälp från någon annan.
Hursomhelst var hon bara tvungen att pröva combat mot några av dem i alla fall men de behövde mest inte göra något mot henne hon kunde inte få dem att rubbas. Flera av dem hade funnits på plats förut när hon tränade också men så mycket mer hotfulla ut nu.
Orlando såg ganska liten ut i jämförelse men det gjorde i och för sig alla de ”goda” sjörövarna. De var inte speciellt försiktiga med honom och han hade hela tiden nya blåmärken att visa upp.
På öns andra sida var den inte lika hotfull. Där fanns en lagun, inte lika stor som den där den första staden legat men lugn och lång grund. Ljus, len sand täckte stranden och solen gick ner i horisonten. Då de filmade i skogen var de närmare den sidan och hade lägret ganska nära stranden.

Lizzy gick längs stranden då hon tagit en liten omväg på väg tillbaka till sin barack. Hon var barfota och hade vita knälånga byxor och en stor t-shirt i nästan genomskinligt tyg. Det var enkla kläder att slänga på sig när hon slutat för dagen. Hon gick alldeles vid strandlinjen och lät fötterna bli överösta med vatten för varje våg som nådde land. Hon kände igen Orlando som den figur som satt i sanden och såg ut över solnedgången och hon gick fram och slängde sig ned bredvid honom.
”Hej du.” Sa hon och satte sig till vänster om honom och lutade sig bakåt på sina armar. Hon borrade ned tårna i sanden och såg ut över vattnet. Solen var stor och nästan röd vilket speglades i vattnet i ett fantastiskt sken, då himlen var nästan svart.
”Hey sexy.” Sa han som han brukade. Hon var van vid att retas med honom, vid det här lagen kände hon honom så pass bra. Han flyttade sig lite för att sitta bekvämare och hans fingrar hamnade på hennes. Han flyttade inte handen och Lizzy lät bli att märka på det och lät sin hand ligga kvar.
”Visst är det vackert.” Sa hon och såg ut över horisonten.
”Verkligen.” Svarade han men Lizzy kunde känna hur hans blick var riktad mot henne. Hon vände sig mot honom och möttes av ett sexigt leende.
”Wow, det är nog en av de smörigaste raggningstricken.” Sa hon och skrattade åt skämtet. Trots det lättade inte stämningen märkbart. Det var en tung känsla i luften och Lizzy önskade att Orlando inte hade den effekten på henne, då hon visste att han bara skämtade. Han höjde på ögonbrynet men log inte.
”Kanske det, men det är sanningen.” Sa han och fick hennes leende att falla av. Hade han sagt det på ett annat sätt hade hon tagit det som en del i skämtet, visst hon hade redan hört att han tyckte hon var vacker men kunde ta en sådan kommentar med ett skratt. Nu sa han det så lugnt och allvarligt samtidigt som hon kände stick i huden som reagerade på stämningen i luften. Hon sa därför ingenting den här gången och innan hon hann tänka vidare lutade sig Orlando fram mot henne. Utan att hon bestämde sig för att göra det lutade hon huvudet närmare honom och lät honom kyssa henne. Först tryckte han läpparna mot hennes och hon kände honom andas mot sin hud. Det var bara kort och så var han inne i hennes mun och kysstes med tungan. Hon kysste honom snart tillbaka. Det var en konstig känsla att redan ha kysst honom flera gånger och det kändes hemma och vant att bli kysst av honom. Samtidigt var det på riktigt den här gången och det höjde sensationen.
Hon la sig ner i sanden och han svepte över så att han låg över henne. Hon flätade sina fingrar i hans lockiga hår och kände sand fara innanför hennes kläder. Hon andades darrigt och tryckte sitt ben mot hans samtidigt som hon med darriga händer fingrade över konturerna av hans muskler. Han strök över hennes lösa hår och hon kände sanden hon låg på som kudde. Sand landade på hennes hals när han flyttade handen från marken och strök över hennes kropp. Han smekte hennes bara mage och följde sedan den bara huden upp under tröjan på väg mot hennes bröst. Han kysste henne och hon darrade. Det var svårt att tänka klart, hon var som i en dimma men förstod ändå att det här var på allvar. Det som hände nu hände på riktigt, just nu och efteråt skulle det finnas kvar. Det var ingen fantasi utan verkligheten, de beslut man tar finns kvar. Om hon lät det här fortsätta skulle det dessutom leda till mer än kyssar. Det kändes som att kroppen gjorde ont då hon tvingade den till att sluta och börja göra sig fri istället.
”Jag borde gå.” Sa hon i ett mjukt andetag då hon tryckte undan huvudet. Han slutade och lät henne med svaga muskler och dålig kontroll ta sig upp ur sanden. Hon borstade bort en del av sanden, den föll av henne när hon stod upp. Han satt kvar och hon kunde inte låta bli att släppa ur sig en djup suck när hon med en sista blick vände sig om och gick.
Hon kom in i sin barack och slickade sig om läpparna då hon stängt dörren och stod och såg på bilden av Orlando. Hon borde inte göra sådana misstag, speciellt inte med någon som var, vad var han? 15 år äldre? Och hade förstånd som en treåring, efter hennes erfarenheter. Hon skakade håret för att få bort sanden innan hon skulle sova.


Lizzy tog bort sand ur öronen med en tops innan hon promenerade ut till kostymtälten. Solljuset var bra för att sminka i och de flesta sminkborden stod under bar himmel.
”Sovit gott?” Frågade Orlando henne med ett stort leende. Han höll på att ta på sig sin rock och såg ut som sitt vanliga retsamma jag. Hon stirrade på honom och undrade hur det kom sig att han kunde vara som han var. Det fanns nog inget svar på det så hon himlade med ögonen och kände sig lättad över hur lugnt det ändå kändes mellan dem. Hon skulle inte velat att det ändrats. Den kvällen kändes det fortfarande bra och som att allt kunde fortsätta som innan.

De närmsta veckorna fortsatte mycket som tiden innan hade gjort. Inspelningarna var för det mesta krävande och tog läng tid. Delar som i filmen skulle komma att innehålla mycket specialeffekter var svåra att spela och det tog tid att få allting rätt.
Orlando och hon hade flörtat en hel del innan, det var väll det som retningen gick ut på. Nu efteråt slutade inte det. Även om det inte blev liknande situationer igen. De höll avståndet och var inte ofta ensamma på kvällen. Orlando verkade inte tycka någonting var pinsamt men verkade i alla fall förstå att det aldrig kunde vara något seriöst så han fortsatte ta det som en lek.
”Var mer brutal. Jag vill ha tuffare tag.” Sa Gore till en av sjörövarna då de spelade in en våldsam del.
”Det är vad hon sa.” Sa Lizzy till Orlando och han skrattade gott. Lizzy kände hur hennes humor inte direkt förbättrades av att umgås med honom. Johnny däremot var en vänskap som fick henne att växa och hon älskade verkligen honom. Han kunde i och för sig skratta åt samma skämt han också men det gick att prata med honom om fler saker än Orlando. Orlando och Johnny var vänner de också och verkade trivas mycket bra tillsammans. Inte två stycken man skulle se tillsammans i vanliga fall och om det inte var för de här filmerna skulle de troligen aldrig blivit vänner. Men Lizzy kunde inte se vilka egentliga skillnader det var. Hon kunde ibland skämta med Johnny på samma sätt som Orlando, men det var ändå en annan känsla. På gott och ont.
Under drygt två veckor filmade Lizzy på annat håll än Orlando. Med sig hade hon i alla fall Johnny och det gav plats för lite mer skådespel igen. De kom tillbaka till den större samlingen för att göra några fler scener strax innan en storm var på väg in. Det var orkanvarning och innan den kom ville Gore bli klar med allt som skulle göras på ön de var på innan den kom. Det fanns risk för förstörelse och de var nästan klara.
Pärlan låg förankrad vid en hamn där den sista scenen som behövdes skulle spelas in. Det gick kraftiga vindar men det var inte fören till morgonen stormen skulle träffa. Lizzy skulle gå över hamnen med en flaska rom och vingla onyktert. Hon hade redan förut druckit en del låtsas sprit som sin karaktär vilket kanske inte passade sig i en disneyfilm men Lizzy tyckte det var kul. När det var dags att filma visade det sig dock att det inte fanns någon rom ersättning på ön och ingen chans att få tag på någon. Gore var uppjagad och skulle absolut filma scenen. Det var en som han inte kunde tänka sig att strunta i och Lizzy visste varför efter att ha läst manus. Då ingenting gick att hitta tog Gore med Lizzy åt sidan.
”Jag vet att det är mycket att be dig om, jag skulle inte göra det om det fanns ett annat alternativ. Jag kan inte hindra dig från att säga nej. Vi måste få till den här scenen och det enda vi har som ser ut som rom är, rom.” Han såg inte lika obekväm ut som han lät utan verkade se det som en relativt liten grej.
”Du vill göra scenen med riktig rom?”
”Om det är okej. Vi kan så klart vänta om du vill.”
”Nej det är okej. Jag har ju inte sagt nej till något förut.”

Lizzy satte igång första tagningen och hade förutom sina vanliga kläder också på sig Jack Sparrows hatt. Hon tog den första klunken av den äckliga spriten som var så osofistikerad att det inte var konstigt varför det var sjörövare som drack den. Det brände hennes hals men hon höll sig från att hosta och började vingla längst hamnen samtidigt som hon sjöng. Den tredje klunken hon tog fick henne att hosta.
”Okej. Det där var, uselt. Men vi försöker igen.” Sa Gore när Lizzy slutat hosta. Det var många som stod och såg på eftersom alla var redo att åka så fort scenen var klar. De skrattade glatt och Lizzy gick tillbaka för näta tagning.
Efter den tredje tagningen släppte spänningen och det blev lättare att göra det hon skulle. Efter fjärde märkte hon inte längre hur mycket romen brände. Efter femte ylade hon ut sjörövarvisan för full hals utan att bry sig om hur det lät. Lizzy tyckte att hon gjorde ett allt bättre jobb men trots det skrattade åskådarna mer och mer för varje gång. När hon satte igång sjunde gången fick hon sluta överdriva vinglandet då det fick henne att nästan ramla, hon vinglade tillräckligt när hon bara försökte gå. Åttionde gången skvätte hon rom ur flaskan och sluddrade texten. Gore fick henne att vänta några minuter efter den och sedan koncentrera sig för en tagning till. Hon vinglade ännu mer nu och glömde texten. Hon improviserade på ett enligt henne just då proffsigt sätt och ramlade i slutet av bryggan in i armarna på Orlando. Hon kände sig smått sömnig och gäspade när Orlando svepte upp hennes ben. Hon slog armarna om hans hals och lutade huvudet mot hans axel.
”Vi är klara. Bra jobbat Lizzy. Orlando se till att hon är okej under båtresan.” Gores ord fick alla i rörelse. Lizzy var inte speciellt medveten om vad som hände omkring sig. Orlando bar henne till båtarna och satt bredvid henne på resan. Det gick höga vågor och båten gungade obehagligt. Alla såg på Lizzy med oro att hon skulle kasta upp, de var säkra på att hon skulle göra det men Lizzy var inte en av de som gjorde det, många andra däremot. Resan var långtifrån trevlig. Orlando höll hårt i henne och hon sysselsatte sig med att rita på hans underarm med en bläckpenna. Det var skymning och hon såg inte så väl hur det blev. Dessutom skvatt det en hel del vatten som suddade ut för henne. Efteråt kunde Orlando se ett suddigt hjärta i alla fall med O+L=SANT, såklart oseriöst vilket han förstod också. De kom fram till staden de bott ifrån början och Orlando var den som hjälpte henne till rummet.
”Vill du höra något snällt?” Frågade hon honom.
”Det skulle vara kul för omväxlings skull.” Sa han och skrattade. Hon vände sig mot honom och tog tag om hans kläder när hon fokuserade blicken.
”Du luktar gott.” Sa hon sedan och han skrattade igen.
”Jag trodde inte en fjortis kunde vara så sexig som du är.” Sa han och hon knuffade till honom. Hon kramade honom sedan. ”Se till att lukta på min hals nu, jag har inte duschat sedan imorse.” Hon fnissade och tryckte upp näsan längs hans hals. Hon kunde inte uppskatta doften just då utan drog sig bara undan. Det vita rummet var som sist men hon hörde vinden ila under natten.

De var fast med uppehåll i filmningarna och inte i regnet de närmsta dagarna. Lizzy hade inte långtråkigt för det utan var fullt upptagen ändå. Hon nåddes av olika jobb erbjudanden hela tiden nu när det var känt vilka jobb hon var delaktig i. Hon tackade nej till dem eftersom hon bara kunde vara på ett ställe samtidigt men redan första dagen i stormen blev hon meddelad om något annat än reklam, modell jobb och roller i romantiska komedier.
Quentin Tirantino hade ett nytt filmprojekt som han skulle filma några månader fram i tiden. Tirantino var en regissör Lizzy sedan tidigare beundrat. Han hade gjort flera brutala våldsfilmer som lyckats vara mycket fängslande och otroligt välgjorda. Kill Bill och Pulp Fiction var de som var mest kända för Lizzy så redan då hon hörde hans namn var hon grymt intresserad.
Det visade sig att Tirantino haft en ide som han mer eller mindre satte i rullning på grund av henne och att han absolut ville ha henne som huvudroll. Lizzy blev chockad över detta och hur han kunnat göra något sådant. Han hade en filmide som inte kunde bli vad han ville att den skulle vara utan en tillräckligt stark huvudroll. Ville hon ha den var rollen hennes, var vad hon fick höra även om det inte sades rätt ut.
Manuskriptet skickades över till henne och när det skrivits ut låg hon på sitt rum och läste. Det gick inte att lägga ifrån sig manuset och ju mer hon läste ju mer kände hon vilken stor betydelse den filmen skulle ha för henne och så många andra.
Historien var om en ung kvinna i hennes ålder som lever i en medelstor svensk stad i nutid. Skillnaden från verkligheten är att det i filmen har utbrutit ett tredje världskrig. Staden hon bor i blir attackerad då den är försvarslös och all svensk militär finns på annat håll då ingen trodde den var i direkt hot. Kvinnan beslutar sig för att strunta i sin egen säkerhet och överlevnad och istället göra vad hon kan för andra och stoppa inkräktarna. Hon är en vanlig tjej men det visar sig snart att hon är skickig och då hon inte har något att förlora är hon ett farligt vapen. Hon är övertygad om att hon inte kommer överleva efter vad hon gör men mot alla odds gör hon det, blodig och mycket skadad. Hon har förlorat allt och är mycket traumatiserad men fortsätter leva. Historien fortsätter med vad som händer henne efter den dagen och hennes liv efter det. Hon vinner hederspris efter kriget och blir omhändertagen av militärmakten som är ett stort samarbete efter kriget. De tillåter henne att bli specialsoldat så fort hon fyllt 18 och tills vidare skickas hon till Harvard. Scenerna av det som händer efteråt verkade ska visas blandat med krigsscenerna och de visade den kärlekstriangel som uppstår.
Hon träffar en ung soldat och det är kärlek vid första ögonkastet. Han skickas ut på uppdrag och på Harvard träffar hon en kille som blir förälskad i henne. Ingen av dem kan få henne då hon är så förstörd. Hon gråter inte efter allt som har hänt, fören det allra sista då hon når gränsen och inte kan fortsätta längre. Då bryter hon ihop och dör efter det.

Det var en lång historia som var svår att sammanfatta. Lizzy grät när hon läste den men det fick henne att känna sig dålig och önska att hon var mer lik flickan i historien. I jämförelse med andra krigsfilmer, speciellt amerikanska, som var storslagna och pampiga så var det här något helt annat. Det här var krig på Tirantinos blodiga, brutala sätt men samtidigt något nytt för honom också. Lidande, smärta och död. Kärlek som inte övervinner allt och gråskalor.
Det var ett storfilms projekt som måste vara det största Tirantino gett sig in på också.
Om hon gav sig in på det här skulle det förändra henne det förstod hon. Det var den sortens historia och för att göra den rättvisa måste hon ge sin själ till filmen. Men saken var den att Lizzy trodde att filmen skulle vara värd det. Om hon var tillräckligt bra kunde det bli en film värd att minnas.
Hon fick en klump i magen när hon tänkte på storheten av att ta beslutet men visste redan att hon omöjligt kunde tacka nej. Hon älskade historian och skulle göra filmen, ingen tvekan.
Hon pratade med Tirantino som försäkrade sig om att hon förstod hans vision och hur krävande det skulle bli.
”Jag tror inte jag har tagit fel på dig. Jag hoppas jag inte gjort det.” Sa han. ”När vi startat projektet kommer du ha anledning att hata mig och det kommer du göra också. Men så länge du har samma vision som jag kommer du inte ge upp och utan det kan jag inte göra filmen.” Det var vad Lizzy väntat sig. Hon kunde bara inte förstå hur han vågade ge henne det ansvaret.
Med det var ännu ett drygt år framför henne planerat.


När hennes nya filmkontrakt var ”tecknat” sågs hon på med lite andra ögon. Den här rollen var hennes genombrott redan innan den haft premiär. Hon hade nu en stor huvudroll som väntade och det gjorde henne till än mer av en skådespelare. Lizzy fortsatte än mer fokuserat att suga åt sig allt hon kunde av Johnny. Som tur var ville han väldigt gärna hjälpa henne. Hon hade tur som hade sådana vänner.

När hon kom till England möttes hon av ett tjugotal fotografer på flygplatsen. Vakter som hon inte träffat förut mötte upp henne och gick på sidorna av henne ut till bilen. Hon drog slutsatsen att tiden som okänd var över och det här var hur det skulle bli i framtiden.
Hon åkte inte direkt till studion utan skulle vara på destination för de första scenerna i inspelningen. Istället var det en längre bilresa som tog henne till kusten. Hon kom fram till ett hotell som inte var i allra bästa skick. Det fanns inte så många rum på hotellet och Lizzy fick dela rum med Emma. Vid det här laget verkade Emma, Rubert och Daniel alla tre ganska utkörda av sina spelningar som hållit igång så länge nu. Den största och viktigaste delen fanns dock fortfarande framför dem och de skulle börja spela på ”Hogwarts” strax efter det här och Lizzy skulle komma dit så fort hon var färdig med Pirates.
Emma och hon såg på O.C. tillsammans dem kvällen. Vid det hr laget hade Lizzy lärt sig gitarren så pass bra att hon överträffade Rubert som var den som också spelade. Det irriterade honom men han blev på bättre humör då hon lärde honom några knep och han kunde använda dem.

Lizzy hade på sig en bomullsklänning i vitt och grå, tjocka strumpbyxor. Hon hade också en stickad kofta i vitt med en huva.
Daniel grät och hade grävt en grav för den döda husalven och de andra stod runt honom när Luna sa några ord och de fyllde graven. Lizzy höll sin mans hand och hade vigselringen på fingret. Hon lät sig påverkas av sorgen och tyckte synd om Harry.
Det var inte speciellt mycket som skulle göras utomhus, i alla fall var det redan gjort och Lizzy hade bara en liten del i det. Därefter flyttade de tillbaka till studion. Lizzy skulle vara med under den del filmen utspelade sig i Fleur och Bills hus. Harry och de andra kommer dit efter att ha flytt från Malfoys. Lizzy hade en roll som fru i huset men det var inte historien som spelades i förgrunden och inte speciellt viktigt. Det här var en punkt i filmen där tempot höjs och spänningen ökar. Hon hade inte speciellt med repliker utan hade en del tysta scener eller var i bakgrunden av andra.
Lizzy såg inte Daniel som mer än en vän. Även om han säkert inte skulle haft något emot om det blev mer än så. Men det var inte så att han mådde dåligt av det, han var inte så pass kär i henne. Trodde hon i alla fall. Hon fortsatte att umgås med honom och trots att hon inte varit med dem så mycket kändes Emma, Rubert och Daniel som bra vänner.
Hon var i England i två veckor och hon var trött på resorna fram och tillbaka. När hon var här var det så nära hem men hon hade inte sett någon i sin familj på länge. I Caribbean var hon mer upptagen och han inte stanna upp och tänka. ”WW3” skulle spelas in i Sverige från början, den stora delen med krigsdagen. Då skulle hon dock inte heller ha tid med familjen. Hon hade valt bort den delen av sitt liv för en lång tid framåt. Det skulle troligtvis inte bli det samma igen. Som 15 åring hade hon bara lämnat dem utan att prata med dem om det. Såklart var de stolta men hon hade skuldkänslor.

Tillbaka i Caribbean la hon sig på stranden. Hon kom fram på förmiddagen men var trött nog att sova tolv timmar. De första minuterna hon låg där kändes värmen härlig men hon visste att det snart skulle bli jobbigt varmt.
”Tillbaka nu, jag har saknat dig.” Sa Orlando och satte sig bredvid henne.
”Du borde inte sitta här med mig.” Sa hon utan att öppna ögonen.
”Vaddå?”
”På stranden.” Svarade hon och lyfte smått på ögonbrynen utan att slå upp ögonlocken.
”Vad är du rädd ska hända?” Frågade han och skrattade. Det fladdrade till i hennes mage och hon slog upp ena ögat. Orlando plockade upp en näve sand och hällde den på hennes mage. Han log mot henne och Lizzy tog tag om hans huvud och drog det närmare sig. Han följde mot henne fast hon inte varit säker på om han skulle göra det. Hon drog hårt och tryckte ner honom i sanden. Han drog sig upp och gav igen. Sand var ingen bra leksak så Orlando plockade upp henne och kastade henne över sin axel, sprang ut i vattnet och kastade henne. Hon kom upp igen men fortsatte inte vattenkriget den här gången utan hoppade upp på hans rygg så han fick bära henne upp från stranden.
Tiden gick snabbt för Lizzy och trots ömmande muskler och svettiga pannor gick det framåt med spelningarna. Lizzy längtade tills filmen gavs ut och hon kunde se resultatet av slitet och scenerna så som de var tänkta att ses. Det skulle bli intressant att se en film hon själv var med i. de storslagna scenerna med kanoner och stormar var inte alls det samma, det gick långsamt och det var omöjligt att själv ha koll på kopplingen mellan vad de gjorde. Gore fick hela tiden säga vad som hänt tidigare och få rätt känsla i det de gjorde.
Lizzy stod inte framför kameran varje dag men det var så mycket att lära in att tiden fylldes trots det. Hon hade träningar och övade allt innan som skulle filmas. Hon gjorde en intervju till extra materialet och flera fotograferingar. Alla bilder av henne som pirat var tvungna att tas nu och hade då också den miljö som hörde till. Det togs bilder både på båten och på land, med andra och ensam. Alltför snart vaknade Lizzy med en klump i magen och såg upp på väggen i sin lilla barack. Där hängde fortfarande bilderna utav killarna. Hennes bärbara dator låg hopvikt på en stol bredvid sängen och över en annan stol och en resväska som stod öppen på golvet låg högar med kläder. Det var mest tunna mjukiskläder och oömma sommarkläder, shorts, kjolar och klänningar. På det lilla bordet låg buntar med olika papper och en fotoram med Lizzys familj. Under bordet stod en miniskyl där hon hade vatten, frukt och sitt godis som smälte ifall det hamnade i solen. Sin mobil hade hon bredvid kudden men hon lämnade den där när hon gick ut. Inget smink eller några smycken hade hon med sig där, fanns ingen anledning till det.
Det var den sista inspelningsdagen. I Caribbean i alla fall och det var inte mycket som skulle göras i L.A. Några fler saker skulle filmas dagen efter men Lizzy var inte med då. Johnny och Orlando hade fler saker kvar än Lizzy gjorde men hon kände ändå en liknande stämning från de andra i lägret. Det var svårt att förstå att hon skulle lämna det här havet och de underbara öarna bakom sig. Om hon kom tillbaka igen kunde det inte vara på samma sätt, det var slutet på ett kapitel.
Hon sminkades knappt, det gick lika snabbt för henne som för killarna, snabbare än Johnny. Hon var speciellt brun under ögonen vilket tonades ned men annars var hon så som en pirat skulle ha sett ut, hon hade ju levt som en. När hon först kommit tid hade hon varit smal och smärt, hon var fortfarande smal men mycket fastare utan att för den sakens skull med mindre kvinnliga former. Fortfarande inte helt som en vuxen kvinnas och inte mer än då hon kom dit, men hon visste att hon var ”sexig”. Hon hoppade i sina kläder som den här sista dagen fortfarande kändes mycket bekväma. Hon fick på sig korsetten och trivdes i sina kläder trots att de var smutsiga. Hon åkte ut till pärlan och såg upp på det stora skeppet. Det sträckte sig högt ovanför henne där hon var i den lilla motorbåten. Hon klättrade vant upp på repstegen, kamerautrustningen som användes på skeppet fanns redan ombort. Johnny var där uppe och hon kunde inte låta bli att krama om honom där den levande kapten Jack Sparrow stod framför henne.
”Little Sparrow.” Sa han och höll hårt om henne. Hon hade gråt i halsen, det hade aldrig varit så jobbigt då hon gått ut klasser på skolan eller någonting annat. De stod kvar så en lång stund tills det var dags att börja.
”Jag älskar dig pappa.” Var en av replikerna Lizzy hade den dagen.
”Försök att inte låta så ledsen Lizzy, det ska inte vara så dystert.” Sa Gore och Lizzy fixade sitt pannband och tog några klunkar vatten. Spänningen släppte under dagen och det blev istället många omtagningar pågrund av skratt. Hon skulle sakna det så mycket men visste att människorna skulle finnas kvar och ville göra det bästa hon kunde av det som fanns kvar.
Så var sista tagningen slut, sent på kvällen och det var mörkt ute. Lizzys sista tagning hade varit en i mörker och det var nästan midnatt. Lizzy stannade kvar på skeppet då det var sista gången hon var ombord.

Lizzy gick till aktern och ställde sig vid relingen. Hon såg ut över det svarta vattnet och den vackra stjärnhimlen medan hon hörde avlägsna skratt från människor längre bort och nere i den stora hytten. Det fanns mat och vin där så här när stämningen var lätt efter månader av stress. Hon hade fortfarande sina sjörövar kläder och kände det som att hon aldrig ville ta av dem. Orlando kom och ställde sig bredvid henne. Han suckade och lät huvudet sjunka ner mot där vågorna slog i skeppet vilket gav jämna och lugnande ljud.
”Man saknar det, men inget varar för evigt. Du kan vara säker på att ha kvar minnena i alla fall det är det positiva. Alla kan se vad du jobbat för och du får vara stolt över det.” Sa han. ” Ibland får man det tillbaka igen. Oftast inte antar jag. Jag saknar ”Sagan om ringen” fortfarande men så är det men många av ens minnen.”
”Inget varar för evigt.” Upprepade hon och han nickade. Lizzy suckade och lutade sig mot hans axel. ”Det är fina minnen.”
”Jag hoppas det.” Sa han och la sin hand på hennes. Hon vände sin hand och lät honom hålla den med fingrarna flätade. Han släppte snart hennes hand och la sin hand på hennes höft istället. Han vände sig mot henne och hon vred sig mot honom så att hon nästan stod med ryggen mot relingen. Han la sin andra hand på hennes höft också. Hon andades in och tog tag i hans rock och vände blicken upp och mötte hans blick för första gången. Hon såg bara på honom kort och det var allt som behövdes, de kände varandra så bra nu. Han kysste henne mjukt på halsen och sedan på munnen. Hon bet hans läpp och kände samtidigt hur medvetandet fylldes med dimma. Han kysste henne med mer begär nästa gång hon drog honom till sig och lutade sig först bakåt innan hon drog av hans rock och han snurrade henne åt nästa håll. Hon log åt att minnas hur hon gjort det förut. Han visste hur han kunde få av hennes korsett och hennes vida skjorta blev stor runt henne då korsetten lossades. Hon höll händerna om hans huvud och han hade sina om hennes midja men lossade också på hennes byxor. Han la ner henne på däck och hon darrade när han förde sina fingertoppar över hennes mage. Hon klöste huden på hans rygg då han tagit av sin skjorta och försökte slappna av så mycket hon kunde i hans kyssar.

Lizzy knöt igen byxorna men tog korsetten i handen. Hon hade fortfarande pannbandet på sig men drog en hand genom håret som kändes mer rufsigt nu. Hon såg Orlandos vita leende i mörkret och när han kastat på sina kläder la han armen över hennes axel och sniffade på hennes hår. Hon tog hans hand och de gick längs styrbord sida tills de kom bort till de som var på väg ner i motorbåten och stranden, utan att ha märkt någonting.
”Söta drömmar.” Sa hon och gav honom en sista snabb kyss utanför sin barack.
”Är du säker att du vill vara ensam? Det ät sista natten.” Sa han och strök hennes hår med ett grin. Hon log och bet i sin underläpp och skakade på huvudet.
”God natt sötnöt.” Sa hon och gick därifrån. Hon visste att han inte hade fel uppfattning, vilket han visste att hon inte heller hade. Det var vad det var och det var allt det skulle bli. Framöver skulle han vara hennes vän igen, även om hon gett honom ”sin största skatt”. Hon ångrade det inte och det spelade ingen roll att han var äldre, det var mellan dem två och bara dem.


Det var den sista dagen i vad som varit hennes hem den senaste tiden. Det kändes skrämmande fast hon visste vad hon hade framför sig. Hon visste hur mycket hon hade att göra men just nu stod tiden stilla och det var slutet på vad som ändrat Lizzys person. Hon tog med sig sina piratkläder i en bunt när hon gick ut. Det var varmt ute då hon sovit ut på morgonen. Hon hade på sig en ljusgrön kortklänning och gick barfota. Det var lugnt och stilla i lägret då det enda arbetet som gjordes var matlagning och en del städning inför nedmonteringen av lägret när de alla åkte därifrån. Gore och de andra var ute på skeppet och filmade under dagen men skulle bli klara innan solnedgången. Lizzy lämnade sina kläder i garderoben och gick sedan och tog sig en lätt frukost bestående av frukt. Därefter hade hon ingen lust att sola men tog tillfället för en sista dag i vattnet. Det var skönt att vara stressfri och ledig så hon kunde uppskatta sin sista dag. Ön de bodde på hade en härlig strand och vattnet låg lugnt och ljusblått. Hon simmade ut och dök bland de färgstarka fiskarna som simmade utan rädsla för henne. Djurlivet hade inte skrämt henne medan hon varit där, fast hon skrikit för spindlar hemma. Hon kom upp till ytan och la sig at flyta på det salta vattnet. Fåglar kvittrade från skogen och hon låg stilla tills hon kände hur huden torkade i solen. Hon var så pass van att ingen solskyddsfaktor behövdes för att skydda henne från att brännas, men så nyttigt var det kanske ändå inte. Hon simmade vidare och drog på sig klänningen hon lämnat vid stranden då lunchen snart var över. Tyget klibbade mot hennes blöta hud, hon var glad att ingen kommit dit, då hon simmat topless.
Hon satte sig vit ett av borden bredvid de enda som satt kvar och åt av den kryddstarka fisksoppan. Hon klunkade i sig citronvatten och sedan var David där.
”Hej snygging.” Sa hon och visste att hon skulle sakna honom. Han tog hennes glas och drack. Resten av eftermiddagen spenderade hon med combat träning tillsammans med honom. Det var skönt att själv bestämma hur hon skulle röra sig och inte följa förbestämda mönster. Hjärnan tömdes på allt utom det som hände just nu. De två var de enda som tränade och de höll på flera timmar. Hon svettades och kände när smällar hon fick var smällar som skulle ge henne nya blåmärken. Hon var snabb men David var mycket svår att vinna över. Himlen grånade då solen sjönk. Lizzy duschade av sig och bytte om innan hon gick till middagen. Alla var samlade och satt vid borden och pratade glatt.
Johnny kom upp bredvid henne fortfarande med flätorna i sin mustasch och piratkläder men utan peruk. Han satte en färgglad blomma bakom hennes öra och de satte sig ner med de andra. Det var en festmåltid uppdukad på bordet framför henne. Pajer och vårrullar, skivar kött och vackert skurna frukter.
”Little Sparrow.” Kallade Johnny henne som vanligt då han sträckte fram sin hand till henne. Hon tog den och ställde sig upp med honom. Musik spelad på handtrummor fyllde lägret. Brinnande facklor lös upp i natten i flackande rött ljus. Lizzy dansade med Johnny, sin piratpappa. Det var fler som dansade och de rörde sig till den salsa aktiga musiken. Hon dansade med David efter det.
”Dansar du med mig?” Orlando kom fram och det var det första han sagt till henne den dagen. Hon hade hållit honom ur sina tankar men var glad att han inte höll sig borta. De dansade livligt tillsammans och Lizzy snurrade tills hon blev yr.
Det blev inte någon speciellt lång kväll då de innan natten packade ihop och tog på varmare kläder. Lizzy hade en stor klump i halsen när hon gick ut på stranden och ut mot en av båtarna som stod där. Hon satte sig i båten och de körde på rad iväg över vattnet. Det var för mörkt för att se något men Lizzy blickade ändå tillbaka mot ön de kom ifrån. Där syntes bortfarande rött ljus och lägret fanns kvar en dag till.
Efter båtarna flög de med ett litet vatten flygplan och från flygplatsen ett större, privatplan, till staterna. Lizzy hade bara varit där kort när hon bytt flyg på väg till och ifrån London men då på östsidan. I L.A. hade hon inte varit sedan hon först åkte därifrån. Det var en lång resa och Lizzy var deppig så av det var hon trött och hade ont i sina muskler. Hon satt ganska bekvämt lutad på Johnnys axel under resan men det hjälpte inte mycket. Hon kom till det hotellrum som var hennes och där fanns kläder som ordnas för henne. Hon behövde inte oroa sig för vad hon skulle ha på sig i den här modemedvetna staden, där fanns en stor hop märkeskläder och allt i en stil som var hennes. Lizzy gick och la sig och lät dygnet vändas av att sova extra länge istället för att tvinga sig at vara vaken.

Nästa dag åkte hon till studion där Gore redan styrde runt, men extra mycket energi så här vid slutet. Lizzy var glad att hennes killar också bodde på samma hotell så att det inte blev en splittring på en gång de kom hit. De var Engelsmän och hade inte köpt några bostäder här.
Det gick snabbt att göra det som skulle göras. Efter en vecka i studion var Lizzys arbete klart. Det hade varit olika saker framför bluescreen för specialeffekternas skull, likt vad hon gjort i England. Även här matades uppgifterna för hennes ansikte in i datorn och där skulle det mesta av Lizzys specialeffekt framträdande göras. Allt jobb hon gjorde i studion var ensam arbete framför kameran. Det kändes därför inte alls som Pirates längre men var en bra övergång. Hon spenderade den mesta tiden till att falla eller hoppa ner på madrasser men också till att hoppa i vatten, simma och dyka. Dessutom blev hon överöst med vatten och drog kalsupar. Till slut var hon mycket less på att bli nerslagen hela tiden.
Hon tackade nej till att göra TV program och annat hon blev bjuden till om kvällarna. Orlando, Johnny och Keira var mer upptagna. De hade inte samma valmöjlighet då de redan hade en bestämd plats i media. Lizzy han umgås med dem en del mer innan hon åkte men det var inte speciellt mycket. På kvällarna sov hon ikapp sig och såg till att prata med sin familj. Innan hon åkte träffades de alla fyra en sista gång. De åt middag tillsammans och så var Lizzys arbete med Pirates över. Hon sa hejdå till dem hon lämnade men spar på de stora orden vilka kändes överflödiga.
Saltdoften i håret hade försvunnit när Lizzy satt i flygplanet på väg över atlanten. Efter inspelningarna hade Lizzy sett till att få behålla sina två revolvrar och de båda knivar hon oftast använt. Kläder kändes överdrivet att behålla och då skulle hon hellre velat ha Johnnys hatt om hon var ärlig.

Kulisserna för Hogwarts var stora och i riktig sten. Den stora salen i vilken alla åt sina måltider på skolan fanns kvar sedan tidigare filmer. The battle of Hogwarts var filmens höjdpunkt och slutet på serien. Hittills hade de inte kommit till den punkt då slottet slås i spillror men filmningen var igång och Lizzys roll kom in i historien nu med en gång hon kom hit. Hon var glad att kasta sig in i det här, det var hennes största del i den här filmen. Fast hon hela tiden var en i mängden och bakgrunden så var ett stort arbete framför henne och de andra. Att få allt rätt var viktigt för upplösningen av serien vars sjunde del den här filmen var.

Percy den Weasley son som lämnat familjen och varit en skit stövel de senaste åren kom igenom hålet i väggen. Han frös till när han såg hela sin familj stå samlad. De tystnade och såg på honom stämningen var mycket spänd och ingen rörde sig.
”Så Lupin jag har inte hunnit fråga. Hur är det med lille Ted?” Frågade Fleur glatt och var den som bröt tystnaden.
Det var den enda scen där Lizzy hade en riktig replik. Det gjorde henne ingenting då hon nu fått blodad tand för action. Hon såg verkligen fram emot att kasta sig in i ”WW3” efter det här. Det skulle komma att bli så annorlunda.
Hon fick lära sig vilka rörelser hon hade att välja på då hon viftade med trollstaven vilket var en del som att fäktas. Det kändes mycket löjligt för Lizzy då hon vant sig vit knivfighter och närkamper. Här viftade de med en pinne mot varandra utan att det verkade göra något. I filmen skulle det nog komma att se bra ut däremot.
Första gången Lizzy såg Voldemort var det svårt att känna igen honom som den otroligt läskiga trollkarl som skrämt henne som liten och som sett förfärlig ut första gången hon såg honom, i den fjärde filmen. Hans ansikte var dator animerat så mannen bakom masken var blåmålad och med prickar utsatta i ansiktet. Lizzy var glad över det för hon skulle blivit rädd för honom annars, då han spelade lyckades han vara mycket obehaglig.
Lizzy var mycket nöjd när hon samlat folk till en ny filmkväll. Mest för att hon fick dem att se på den film hon valt, ”Harry Potter och de vises sten”. Det skulle inte ha gått om de inte visste hur nära slutet de var och de såg gärna tillbaka på det som varit, hur det börjat. Det var flera av de som satt där som varit med i filmen. de hade förändrats så mycket och hållit på med det här så långe, det var hela deras liv. De kommenterade genom hela filmen och gjorde det till en helt ny upplevelse. Det är sådant som borde spelas in och användas som kommentator spår på DVD. Lizzy satt bredvid Tom Felton som spelade Draco Malfoy. Hon hade lärt känna honom nu och han blev med en gång, nästan automatiskt en bra vän. Blev så när de var i det här gänget. Draco var genom serien Harrys rival och blev till slut även dödsätare. Tom var däremot en trevlig person och han och David var bra vänner. Hans kommentarer kunde få henne att skratta. De var så söta allihop i filmen men såg inte sig själva så. De skrattade åt skådespelet och alla minnen de hade. Lizzy visste att det varit en bra ide, även de vuxna skådespelarna och andra medverkande var med och tittade. Det bestämdes att de skulle se de andra filmerna också, minnen därifrån var tydligare men det skulle bli roligt det också.

Lizzy hade på sig samma tighta kläder hon haft då de filmat hur de hämtade Harry från hans mosters hus. Hon kände sig bekväm i de kläderna fast de satt åt längs hela kroppen. Det var skillnad mot de pösiga kläder hon haft i Caribbean. Den största förändringen var att trycka ner sina fötter i höga stövlar, det fick fötterna att härdas på ett annat sätt. Hon klippte håret som blivit lämnat orört senaste filmen och var slitet. Det var fortfarande långt och glänste nu av de produkter det behandlades med. Hon hade det uppsatt och det tog mycket längre tid att göra sig klar nu än det gjort för Pirates. Hon använde mycket smink då huden skulle se naturligt blek ut. Det kändes som att huden snart, med rask takt, var på väg att tappa sin färg. Den kändes inte längre varm under hennes fingrar.
Med tiden som gick blev kulisserna och människorna allt sotigare. Lizzy hade hårtussar som lossnat ur knuten och smuts i sitt ansikte när hon lät sig falla utför en trappa efter vad som skulle vara en explosion.
”Imponerande.” Sa ett välbekant ansikte när kamerorna var pausade. Orlando såg annorlunda ut i vanliga kläder men var fortfarande den samma. Hon blev glad att se honom och presenterade honom därefter för de han inte kände. Som brittiska skådespelare hade han koll på många. Hon såg med ett leende till att han stannade till kvällen och såg på film med henne och de andra.
”Harry Potter och den flammande bägaren” stod på menyn. Det var den första filmen med Fleur i vilket var speciellt för henne. Voldemort återkomst gjorde filmen till den mörkaste dittills och var anledningen till förändringen i de kommande. Den innehöll också det första riktiga mordoffret, på den snygga Diggory. I vad de filmade nu dog folk som flugor och flera som satt och såg på filmen just då hade redan filmat sina dödsscener. Däribland tvillingen som spelade Fred Wealsey. Han verkade ganska nöjd med det då han hade den död som upprörde flest fans och han gillade hur han då var mer populär än sin bror.
Orlando åkte innan natten och kysste hennes kind när han gick.
”Ta vara på dig.” Sa han och gick.
Snart, alltför snart för de som jobbat med ”Harry Potter” gick det att räkna dagarna som var kvar. De filmade scener i den stora salen där de döda och skadade låg uppradade. Lizzy stod tillsammans med familjen Weasley och sörjde vid Freds kropp. Fred var egentligen sin vanliga skådespelare som var extra blekt sminkad. Men trots att alla döingar var vid liv var det en mycket dyster scen när överblicksscenen filmades. Sorgsna sönderslagna trollkarlar sörjde sina döda och grät av hopplöshet. David var den med minst hopp i blicken då han filmade sina scener där han fångade vad han skulle. Då han beslutat att gå ut i skogen och möta sin död. Det kanske var lättare att göra, då han redan filmat det. Kontrasten mot stora salens vanliga utseende och känsla var stor och nu då salen slagits sönder skulle den aldrig mer byggas upp igen.
Lizzy tryckte in ansiktet i Bills tröja och kramade honom hårt.
Den stora avgörande scenen där Harry och Voldemort möts för sista gången var det sista för hela filmen som skulle spelas in. Daniel var slutkört av hårt arbete men det var bara något som passade rollen. De började med att spela in mer krig i stora salen där bland annat Helena Bonham Carter som spelade Bellatrix Lestrange gjorde sin dödsscen. Lizzy tyckte att hon var den bästa karaktären i ”Harry Potter” och var mycket imponerad av Helenas skådespel. Uppgörelsen mellan Harry och Voldemort innebar för alla andra att de fick stå i en cirkel runtom och se på. Utan att se uttråkade ut, vilket var svårt då de höll på så länge.
Helt plötsligt var allt färdigt. Lizzy såg till att spara sitt trollspö, som hon hållit i sin hand nästan hela tiden i många veckor nu. Allt var filmat och det var dags att stänga ner ”Harry Potter” för sista gången. För Lizzy innebar det att hon inom kort skulle tillbaka till Sverige och börja på filmen där, vilket betydde mycket mer för henne än ”Harry Potter” gjorde. Lizzy såg fram emot det och var inte speciellt ledsen att sluta den här filmen. Det hon längtade efter var det färdiga resultatet. Det var ett bra gäng människor här men hon hade en känsla av att hon inte skulle behöva sakna dem alltför mycket.


Som avslut på inspelningarna hölls en stor fest i studiolokalerna. Alla som varit inblandade i ”Harry Potter” filmerna som gjorts var inbjudna. Det var en sista samling av alla dem. Lizzy skulle flyga till Sverige redan nästa dag och var glad att vara med.
Det var många som kommit, de flesta var elever på Hogwarts, gamla och nya, också äldre människor och inte bara skådespelare utan de som jobbat med kulisser, kostym, smink och animering. De inom animering var många och hade mycket kvar att göra. Även J.K. Rowling skulle vara där enligt rykten. Salen Lizzy steg in i var upplyst av tusentals små lampor som hängde som ljus i taket och gav ett magiskt intryck. Olika rekvisita från filmerna stod som dekoration runtomkring i rummet. Däribland stora modeller av de olika magiska varelser som fanns i filmen och kvastar av olika modeller. Bord stod längs en sida och ett band spelade på en provisorisk scen. Ett stort dansgolv var redan fyllt med människor och en lång bar stod på andra sidan dansgolvet.
Lizzy hade på sig en kortklänning i mörkblå. Den hade smala axelband och åtsittade midja. Kjolen var fransig och veckad. De flesta hade vanliga festkläder men där fanns också vissa som hade sina kostymer från filmen eller andra färggranna mantlar och spetisga hattar.
Tom hade på sig jeans och en randig tröja. Lizzy log åt att se hur den var i smaragdgrön och silver. Hon dansade med honom och han var ingen dålig dansare. De svängde runt tillsammans och fick henne genast på bra humör. Det var skillnad mot när hon sedan dansade med först Daniel och sedan Rubert. Det blev mest den vanliga sortens klubbdans, vilket var mer än vad de skulle gjort nyktra.

Hon satte sig på en rund barstol och beställde en coca cola. Stolen bredvid hennes blev snart upptagen. En kille som var drygt 20-25 satte sig ner och beställde en öl. Han hade en skottrutig skjorta som var öppen i kragen, mörka jeans och svarta skor i läder. Lizzy granskade honom nerifrån och upp då han fångade hennes uppmärksamhet. Han hade brunt vildvuxet hår som var ganska långt och rufsigt. Han drog en hand igenom det för att få bort det från ögonen. Det var rakt och spretade åt alla håll. Han hade en kraftig manlig haka och mörka mystiska ögon. Han var sexig men inte speciellt vacker, en bad boy. Så såg han på henne och log. Hans ansikte lyste upp och fick honom att se söt ut. Han hade ett stort leende som visade upp rader av jämna, vita tänder. Hörntänderna var lite spetiga och han drog sin fylliga läpp lite extra upp i ena mungipan. Hon log tillbaka mot honom innan hon han tänka på det och skrattade utan ljud.
”Robert.” Presenterade han sig och försökte att inte visa tänderna när han log.
”Lizzy.” Sa hon och log. Hon kände igen honom. Det var han som spelat Cedric i fjärde HP filmen men det han var mest känd som var rollen som Edward Collen i ”Twilight” serien. Robert Pattinson, den sexiga vampyren alla tonårstjejer trånade efter. Det hon tyckte var kul var hur han inte var vacker alls, bara sexig.
”Du är den nya Fleur om jag gissar rätt.” Sa han och tog en klunk av ölen.
”Du är vampyren.” Sa hon och försökte släppa blicken ifrån honom.
”Så vad ska du göra efter det här?” Frågade han och försökte än en gång stänga munnen när han log.
”Jag åker hem till Sverige imorgon. Men för att spela in en film tillsammans med Taranino.”
”Sverige! Jag borde fattat det. Blont hår, blå ögon och korkad.”
”Hey. Du känner mig inte ens.” Sa hon men log mot honom och gungade på foten.
”Inte än.” Sa han mjukt och såg på henne med ögon som verkade säga så mycket. Det kändes som hon redan kände honom på flera sätt och tyckte om när han såg på henne så där. Till slut var hon tvungen att vända undan blicken och såg istället ner på bordet. Robert skrattade och drog sedan glasskålen på bordet närmare.
Det var HP tema godis efter bönor i alla smaker. Det verkade finnas en hel del olika och Robert plockade upp en i en otrevlig brun, grå färg och räckte fram den mot henne.
”I dare you.” Sa han och flinade. Hon tog emot den och stoppade den snabbt i munnen. Efter det klunkade hon i sig av läsken för att få bort fisksmaken ur munnen. Hon plockade sedan upp en mörkröd böna som hon gav Robert. Han trodde den skulle smaka jordgubbe men Lizzy blev lycklig av skadeglädje då den visade sig vara stark chili.
De fortsatte med att äta bönor ett tag och fick båda ungefär lika många goda som äckliga, mest äckliga.
”Kom.” Sa Robert och tog tag om hennes handled och drog med henne upp på dansgolvet. Han förde henne så att hon snurrade ett varv och tog sedan några häftiga danssteg och lyfte henne i en snurr. Han satte henne skrattandes ned på golvet och hon tog några steg bakåt för att fånga balansen medan hon höll armarna runt hans hals.
”Kom ihåg att jag är nykter.” Sa hon skrattandes. Han suckade och log stort mot henne med sina vackra ögon. Hon bet sig i läppen och sa sedan. ”Robert, will you bite me?” och log sedan. Han suckade igen men böjde henne häftigt bakåt. Hon klöste sig fast i hans skjorta medan han höll henne uppe med armarna om henne. Lizzys huvud föll bakåt och hon kände Robert andas mot sin hals och sedan hans näsa och ansikte mot huden. Så satte han tänderna i henne och bet så pass mycket att det gjorde ont. Det var tydligt att han gjort det flera gånger förut. Han ställde sig upp igen och drog henne med sig. Hon skrattade ljudlöst och började släppa sitt tag om honom.
”Nu när det är överstökat.” Sa han och drog henne närmare sig. Han kom snabbt med sitt ansikte nära hennes så att deras näsor lutade mot varandra. Han stannade när och Lizzy andades skakigt och kände hur känslan i luften förändrats. Hon tänkte inte utan gjorde det hon ville när hon lutade sig det lilla avståndet som fanns kvar mellan dem och tryckte mjukt sina läppar emot hans.
Hon drog snart tillbaka men Robert följde efter med det samma kysste henne igen. Fast Robert var längre än henne kunde hon inte låta bli att luta sig bakåt då han kysste henne så rysningar gick neröver ryggen.
Han strök hennes lår på insidan av kjolen tills hon tog hans hand. Han flätade sina fingrar med hennes och flyttade dem sedan upp på hennes hals. Hon höll i hans skjorta och rörde sig med små steg på dansgolvet utan att vara speciellt medveten om något annat än Robert. Han kysste hennes hals och sedan hennes mun igen och höll henne nära, nära.
Till slut drog hon undan sina läppar och vände ned blicken.
”Jag måste gå, jag åker tidigt imorgon.” Sa hon med sin panna mot hans. Han höll sina händer om hennes överarmar och kysste henne igen.
”Jag måste verkligen gå.”
”Jag följer med.” Sa han vilket fick henne att stanna upp och möta hans blick. ”Bara till din dörr.” Sa han och log. Hon såg på hans ögon en stund och suckade sen.
”Okej. Jag litar på dig.” Sa hon och lät honom följa med henne ut i korridoren.
När de kom till hennes rum vände hon sig om så hon stod rakt emot honom.
”Kan jag kyssa dig egen?” Frågade han men väntade inte på svar utan höll upp hennes huvud och kysste henne igen. Hon satte händerna i hans fickor medan hon backade tills hon stod mot väggen med honom pressandes emot sig. Hon kände hans vältränade muskler under kläderna och älskade vid det här laget känslan av hans skäggstubb mot sin hud.
”Hun.” Sa hon och satte ett finger mot hans läppar när han var på väg att kyssa henne igen. Han suckade motvilligt och strök hennes hår. Han log ett härligt leende igen innan han vände sig om.
Lizzy gick in i sitt rum och suckade djupt och tog sig om halsen. Mobilen vibrerade innan hon hunnit lägga den bredvid kudden.
Sweet dreams


She didn't stop to think but turned the corner and run towards she soldier. He turn towards her when he heard the noise but didn't have time to point the gun at her before her knife pierced his chest. She pushed she blade though the clothes and skin with all her power. It smoothly went in between the ribs. He puffed surprised and stood death still. She panted, letting her breath out for the first time since she saw him and felt shaky loosing all power in her muscles. She pulled the knife out, dark blood was all over the blade and the dark blue fabric on the man's uniform was turning almost black around the wound. She stabbed him again, again and again. When he lied still on the ground she stooped. Blood was still streaming from him and she had blood splash on her. It was the first time for her and it had been messy. Her heard was beating hard as if afraid to stoop as well. She cleaned the knife on the uniform and then put it back in her sleeve. She had killed for the first time.
She picked up the gun and carefully inspected it, trying to learn its functions. Then she went for it and tried to fire. The gun fired several shots in a fast motion. The recoil was hard on her shoulder but she thought she would be able to handle it. The sound had been loud and echoed over the silent village. She quickly took what ammunition her dead soldier had and put it over her shoulder like a queens banner.

Det






Harry potter trollstav
Pirates revolver, kniv
Ww3 gevär
Eragon svärd, två korta
Naruto japanska knivar, forheadprotector

Vad blir det av hayden?


Hon körde bilen över den våta asfalten och vindrutetorkarna slog så fort de kunde för att hålla rutan torr. Vatten sprutade då hon tog svängarna på den lite krokiga skogsvägen i en inte helt genomtänkt fart, då hon hade tankarna på annat. Plötsligt tappade däcken kontakten med vägen och hon planade utan kontroll på vatten. Hon tryckte ned kopplingen men innan bilen kommit ned i en lägre hastighet slog den i en ojämnhet i vägen och började sladda och snurra. Istället för att fara av vägen slog bilen över och voltade flera varv. Hon hann knappt reagera och kunde inte göra någonting för att skydda sig. Bilen stannade uppochned. (Justin Timberlake ”Goes around”)
Någon minut senare var den första bilen där och såg olyckan. Det var ett medelålders äkta par som stannade sin Volvo och såg förödelsen av kraschen. Mannen hade en mobil i fickan och ringde 911 medan frun försiktigt närmade sig bilen och såg genom den krossade rutan på personen i bilen. Hon låg med huvudet pressat mot det nedtryckta taket och armarna slappt hängande. Hon var blodig och sönderslagen, kvinnan som såg på henne trodde med ens att hon var död.
Två bilar till hann stanna vid olycksplatsen innan ambulansen och brandbilen var på plats. Och de såg förskräckt på medan brandmännen så fort de kunde tvingade upp bildörren och drog ut flickan och lade henne på asfalten, där ambulanspersonalen skyndade fram och startade första hjälpen. Inget hade kunnat göras då hon fortfarande var i bilen och nu förde de snabbt in henne i ambulansen för att snabbt få henne till sjukhus. Då hon lades på en bår och skjutsades in var den en av åskådarna som mumlade till de andra att hon faktiskt var lik den där skådespelerskan, men det kunde det väll inte vara, och det var ju väldigt svårt att se för allt blod.
I ambulansen konstaterade de att hon inte hade någon puls och gav elchocker för att få igång hjärtat samtidigt som de försökte stoppa de allvarliga blödningar hon hade. Då de kom fram till det lokala sjukhuset hade hennes hjärta slagit några svaga slag men stannat igen och hon skjutsades in och genom närmsta korridor. En lokal fotograf stod där och tog några foton på offret då det skjutsades förbi. Hon fick komma till ett rum där sjukhuset hade största möjliga beredskap redo. Hennes mage och lungor pumpades på blod samtidigt som blodpåsar hängdes kopplades till henne för att börja åter föra en del av den mängd blod hon förlorat och fortfarande gjorde. Samtidigt försökte läkare så fort som möjligt stoppa blödningar och få igång hjärtat igen. Då hjärtat motvilligt slog igen var de tvungna att öppna upp och börja stoppa de inre blödningarna och göra vad de kunde för att hon skulle överleva längre än några sekunder framöver. Hjärtat gav upp flera gånger under operationen som fick fortsätta genom hela natten.
Under den tiden började det också slås fast att det var Lizzy som var patienten. Nyheten började spridas innan det att polisen och sjukhuset slagit fast det och därför var rykten i omkrets innan dess att familjen ännu blivit underrättad. Under morgonen avslutade de operationen eftersom de in te visste vad mer de kunde göra i nuläget, kroppen var tvungen att börja återhämta sig själv också. Efter några timmar kollapsade systemet igen och läkarna fick öppna upp igen. Inte förrän på eftermiddagen blev Lizzys familj underrättade, de var redan uppskärrade av ryktena och blev förtvivlade när det vistade sig att verkligheten var värre än alla rykten som snurrat. Läkaren var ledsen över att inte kunna säga något om framtidsutsikterna och familjen ville ogärna sätta sig på ett flygplan där de inte skulle kunna nås om nyheter på flera timmar.
I kraschen hade Lizzys vänstra sida blivit värst skadad. Lårbenet, armen, nyckelbenet och foten var brutna. Plus flera revben och lungan var kollapsad. Hon hade en allvarlig hjärnblödning och inre blödningar i magen. Den vänstra njuren hade krossats och de hade redan plockat ut den samt kopplat ihop den stora blodådern i låret som gått av.
Hon var mycket ostabil och låg med blod hela tiden, blod i henne läckte och gav henne nya blödningar inne i kroppen och hjärtat gav ofta upp. En maskin hjälpte henne att andas och hon hade inte vaknat en enda gång.

Chad hörde rykten om Lizzy på eftermiddagen dagen efter det hänt vilket gjorde honom orolig och han försökte genast komma i kontakt med någon. Lizzy svarade förstås inte och Chace eller någon annan kunde inte ge några svar. Han letade rätt på några av de telefonnummer han hade till Lizzys familj i Sverige men fick inte tag på någon där. Utom sig och utan chans att få några svar visste han inte vad han skulle göra. Senare på eftermiddagen, då han vankat av och an på sitt hotell, med sina saker packade. Fick han ett telefonsamtal från Lizzys bror som kort berättade att Lizzy varit i en olycka, att de inte visste hur skadad hon var och vilket sjukhus hon fanns på. Chad gav sig av med ens och försökte att inte tänka det värsta. Han ringde till sjukhuset, vilket han gjort förut men inte fått något svar på om hon ens fanns där. När han nu ringde för att få upplysningar var linjen först spärrad på grund av alla som försökte ringa. Han lyckades till slut komma fram men sjuksköterskan som svarade sa trött att hon var ledsen, men kunde inte ge ut upplysningar till andra än familjemedlemmar.
”Jag är hennes pojkvän!” Skrek han i telefonen men utan resultat. Hon upprepade det hon sagt och avslutade samtalet. Han morrade men insåg också att sjuksköterskan omöjligt kunde veta om han ens var den han sa att han var.
Han kom fram till sjukhuset i gryningen den andra dagen Lizzy var på sjukhuset och trängde sig frustrerat förbi de journalister och människor som stod samlade runt stora entrén. Han hörde inte frågorna de ställde till honom, han ville inte tänka på vad det innebar att hon fortfarande var kvar på sjukhuset och han inte fått några nya fakta. Sjukhuset var för litet för att klara all media uppmärksamhet på ett bra sätt men var dock bra utrustat. Han hade rest så fort som möjligt och rest ensam men fått en livvakt som följeslagare då han landat och blev snart insläppt medan hans livvakt stannade vid porten för att hjälpa till att hålla ordningen. Han kom in, försökte hålla sig lugn och blev anvisad till Lizzys rum. Hon låg just då med ett vitt täcke över sig och maskinen bredvid henne pumpade luft genom en sladd fäst över hennes mun och nära medan en monitor visade hennes hjärtrytm. Utan förvarning hade han ställts inför den bilden och han hann inte ta in något av det där han stod i dörröppningen innan rummet fylldes av en entonig ton som förklarade att hon hade hjärtstillestånd. Sjukpersonal som rusande och han blev utkörd ur rummet. I korridoren blev han stående i chock och utan att hjärnan kunde fungera. Efter ett tag, han visste inte hur länge, öppnades dörren igen och folk strömmade ut igen. En äldre läkare stannade och tilltalade honom. Han berättade att hon hade puls igen men att han inte var berättigad att ge ut mer information än att Lizzy varit svårt skadad då hon kom in och var mycket instabil. Han gav honom en sorgsen blick och gick sin väg.

Chad kunde inte andas. Det kändes som han föll ner i en avgrund. hjärtat bankade och han föll ensam, utan något att hålla fast i. Det här kunde inte vara sanningen det var omöjligt.
De närmsta veckorna fylldes av skräck och sorg. Medlemmar av Lizzys familj kom till sjukhuset men kunde inte annat än sitta tillsammans och vara sorgsna. Chad vandrade i sjukhuset som en vilsen stenstaty och fast han inte träffat fler i familjen än Lizzys bror behandlades han nu som en familjemedlem, den sorgsnaste av dem alla. Lizzy genomgick fler operationer och hennes hjärta blev långsamt starkare och lyckades hålla igång under allt längre stunder. Varje gång det stannade gick is genom Chads ryggrad, han kunde inte sova och lämnade aldrig sjukhuset. Fler veckor gick och vänner till Lizzy och till Chad kom till sjukhuset och hälsade på. Chad var i en dimma och i hans huvud fanns inte plats för mer än Lizzy. All kraft gick åt till att hålla henne vid liv och hennes kropp tunnades ned så hon bara var ett skal av sig själv som låg på sängen i det vita rummet. Hennes kropp var som ett skellett och såg så skör ut. Veckorna fortsatte gå och jorden sörjde över en älskad person. En vän på besök i sjukhuset tog ett foto av Chad då han satt på en bänk i korridoren med huvudet vilande på händerna, skäggstubb och ostyrigt hår. Världen sörjde med honom och Hollywood var sig inte längre lik. Tre månader efter olyckan hade Lizzy fortfarande inte vaknat. Men låg i ett mer stabilt koma, om än med lungmaskin. Gips hon haft var avtagna eftersom skellett läkt och Chad höll sig fortsatt på sjukhuset. Han satt vid hennes sida och pratade med henne, bad henne att vakna. De flesta av de bekanta man förväntat hade varit på besök i sjukhuset, däribland Orlando, Keira, Chase, Milo och Tom med många flera men Chad hade knappt registrerat närvaron av någon. Han reste sig upp och gick ut i korridoren efter att ha suttit bredvid Lizzy i över en timme. Han satte händerna i fickorna och slog upp dörren med axeln. Han gick ut och såg en bit bort Robert stå, han också med händerna i fickorna. Robert kom fram till honom och de såg in i varandras sorgsna ögon. En stund senare gjorde Chad en nyck med huvudet mot dörren och Robert gick in i rummet. Det var första gången de varit ensamma tillsammans. Just då var de två de som bäst kunde förstå varandra.
Robert gick fram och ställde sig bredvid sängen och såg ned på henne, hon såg så skör ut, på gränsen mellan liv och död, men fortfarande vid liv. Han hade inte kunnat förmå sig att åka hit och se henne förut. det hade tagit lång tid för honom att känna att han skulle klara det.
”Hey.” Sa han till henne men visste inte om han skulle kunna säga mer. Hon slog upp ögonen och såg på honom. han stod tyst och såg in i hennes underbart blå ögon, sträckte fram handen från fickan och strök över hennes hand. Hon tryckte pekfingret runt hans finger och gav sedan ifrån sig något som låt som en låg suck och slog igen ögonen igen. Därefter stannade hennes hjärta igen och hon började försvinna igen. Strax var sjukpersonal där och Robert ombeddes att lämna rummet. Han väntade i korridoren tillsammans med Chad under tystnad tills Lizzys doktor kom ut och sa att hon var okej.
”Hon vaknade.” Sa Robert till honom och kände Chads blick. ”Hon såg på mig och” Han tvekade lite när Chad stod bredvid honom. ”Hon rörde vid min hand.” Han svalde och såg på doktorn.
”Det kan vara ett gott tecken.” Började doktorn. ”Det visar att möjligheten finns att hon vaknar igen snart.” Han pausade. ”Men det var mycket svårt att få en puls den här gången. Det var en kraftfull kollaps och jag vet inte hur framtiden ser ut. Vi ska vara optimistiska.”
Doktorn nickade uppmuntrande och gick in i rummet igen. Robert lämnade sjukhuset och Chad såg efter honom. Hon hade vaknat då han kom.

Två veckor gick och Lizzy visade inga tecken på förändring men hade inte fått hjärtstillestånd igen. Premiären för den andra ”Eragon” filmen var planerad att äga rum och Chad hade en skyldighet att vara där. Han reste till Hollywood och gick över den stora röda mattan utanför teatern. Han hade inte gjort något för att förbättra sitt yttre, mer än att ta på sig en ren skjorta och gick med händerna i fickorna fram utan att fästa blicken någonstans. Tusentals av hängivna fans stod längs staketen i total tystnad och visade sitt stöd och sin respekt. Han satt i salongen och blickade upp på den film som väckte många minnen som bara gjorde ont att tänka på nu. Efter scenen då Eragon förklarade sin kärlek för Arya lämnade han sin plats och gav sig raka vägen till flygplatsen. Minnen av deras tid där, då allt som sades i den scenen varit sårande saker som sades mellan dem personligen. Deras första riktiga kyss och hur mycket han börjat älska henne under den tid de spelade in i den vackra alv skogen. Det skar i hans hjärta.

En vecka efter film premiären vaknade Lizzy igen. Hon slog upp ögonen och såg sig runt i det mörka rummet. Hon var mycket svag och somnade med ens. Då dörren till rummet öppnades på morgonen vaknade hon dock och såg på Chad då han klev in. Han mötte hennes blick chockad över att plötsligt se hennes ögon igen, efter så lång tid. Han kunde inte få fram ett ord och hon somnade igen. Han sprang efter en läkare och tog med honom in i rummet. Han gjorde några tester och slog fast att hjärnan inte längre visade koma tecken utan att hon verkade sova just nu, med mer hjärnaktivitet än hon tidigare visat. Chad satt hos henne och väntade på att hon skulle vakna igen. Han somnade vid hennes sida och hon vaknade innan han gjorde det. Han höll hennes hand i sin och hon strök över den med sin tumme vilket fick honom att vakna och han såg på henne.
”Jag älskar dig.” Viskade han och tryckte hennes hand. En tår glänste i hans ögonvrå men hon kände sig för svag för att kunna koncentrera sig speciellt på honom. Kroppen var inställd på sig själv och hon hade knappt krafter över till några tankar. De närmaste dagarna sov hon nästan all tid. De förklarade för henne att hon varit i en krasch och hur lång tid som gått sedan dess, hon hade svårt att höra något av det de sa och kunde ju inte svara dem. Lizzy var svår att kommunicera med eftersom hon inte ens verkat intresserad av att använda sig av ett blinksystem som de föreslagit. En vecka efter hennes uppvaknande tyckte de att det var dags att ta ut slangen och se om hon kunde börja andas själv. Doktorn sa att det var bäst att inte vänta för länge. Chad stod bredvid sängen och häll Lizzys hand då slangen skulle tas ut. Det skulle vara en enkel procedur och en sköterska utförde den. Hon kopplade loss munstycket och började dra upp slangen ur halsen vilket verkade gå bra. Då andra halvan av slangen var synlig var den färgad av blod vilket fick alla i rummet att rycka till. Sköterskan drog upp resten av den blodiga slangen och när den var ute fylldes snabbt Lizzys mun med blod som rann över kanten av hennes mun. Hon fick ingen luft och musklerna i hennes kropp började dra ihop sig i kramp ryckningar. Ryggen krökte sig och i rörelserna sprutade blod runt rummet och det vita lakandet blev rött. Sköterskor sträckte sig för att hålla fast Lizzys armar och ben och läkare kom rusande in i rummet. Chad backade långsamt i chock mot dörren och ökade sedan takten på sin väg därifrån. Med tjutet som förklarade ett hjärtstillestånd ringande i öronen kastade han sig ut ur sjukhuset. Det var för mycket att stå ut med och han kunde inte stanna kvar längre. Han trängde sig förbi det stora myllret av paparazzi och reportrar utanför sjukhuset. De filmade och fotograferade hur han utom sig skyndade ifrån sjukhuset. Tårar föll över hans kinder och han hade blodfläckar på kläderna. Han kastade sig in i en bil som stod på parkeringen för hans skull och girade iväg och ut på vägen. Han hade varit rädd och ledsen allt för länge och nu var det för mycket. När han började våga hoppas igen gick allt fel igen och hans hopp sopades iväg. Han körde alltför fort och bara fortsatte köra under en lång stund. Då han stannade hatade han orättvisan att den underbaraste som fanns skulle tas ifrån honom, när inget hände honom fast han körde som en dåre. Han skrek rakt ut.

Det dröjde nästan två veckor innan Lizzy vaknade igen. Chad såg sorgset och trött på henne. Lizzy piggnade på sig snabbare den här gången och de plockade snart ut slangen igen, vilket den här gången gick bra. Hon undvek att prata men gjorde det med doktorn då han förklarade hennes skador och framtiden. Hon gav korta svar och då hon och Chad var ensamma pratade hon inte med honom utan fortsatte att sova mest hela dagarna. Hennes familj kom tillbaka till sjukhuset och var lyckliga över att se henne vaken igen. Allt annat besök hade stoppats de senaste veckorna, från det hon vaknade och medan hennes tillstånd varit kritiskt. Nu var doktorernas största prioritet att se till att hon började äta igen. Lizzy kunde inte förmå sig att stoppa in något i munnen. Chad satt med henne och försökte få henne att äta men utan resultat. Hon blev trots det piggare och pratade mer. Då hon satt med en skål fruktbitar och skulle få sig själv att äta slog det henne att börja med att släppa in nya smaker i sin mun på ett annat sätt. Hon tog tag i Chads krage och drog honom till sig i deras första kyss på nästan ett halvår. Det var en ganska kort kyss därefter lutade hon sig tillbaka och gav sig på frukterna igen. För Chad betydde det mycket att hon levde och kysste honom igen. Då hon hade återhämtat sig så pass tilläts hon ta emot besökare igen, om än inte för många. Orlando hälsade på och kramade om henne. Efter allt som hänt brydde sig Chad inte om något så väsentligt som att bry sig vid det. Fler gjorde korta besök och Lizzy blev allt starkare. Hon hade fortfarande problem med mat och la inte på sig som hennes doktor önskade. Men hon hoppades kunna lämna sjukhuset i tid att kunna fira jul hemma.
Hon satt upp i sängen en morgon för att gå träna då Johnny dök upp i dörröppningen. Han hade inte kommit dit någon gång förut. hon såg honom i ögonen.
”Det var på tiden.” Sa hon till honom och han gick fram och lade armarna runt henne och de kramades hårt under en lång stund. Johnny andades djupt och strök henne vänligt över kinden då han drog sig bort och registrerade hennes ansikte.
”Jag har saknat dig.” Sa Johnny.
Robert kom inte till sjukhuset fler gånger. Hon mindes att han hade varit där som i en dröm och fick veta av sin syster hur hon hade vaknat. Hon pratade inte om det med Chad. Under dagar som gick försökte hon äta så gott hon kunde för att doktorn skulle se henne stabil nog att lämna sjukhuset. Under tiden efter kraschen hade Lizzys familj blivit erbjudna möjligheten att flytta Lizzy till ett större sjukhus i New York som kunde vara bättre. Lizzy var glad över att vara på det sjukhus hon först kommit till och kunde inte ha haft det bättre. Doktorn kom till henne då hon var ensam i sitt rum då det var cirka en månad sen hon vaknat. Hon satt upp i sängen och han ställde sig vid fotgaveln med ett uttryck av att vilja tala om något allvarligt.
”Då ni tigs hit efter kraschen gjordes en till upptäckt som jag valt att inte nämna för någon i er familj. Eftersom det inte var av vikt för din överlevnadschans och inte rörde någon annan än dig personligen. Om ni inte hade klarat er hade det inte gjort någon skillnad för någon annan. Ni förtjänar däremot att höra det.” Han såg på henne och hon undrade vad det handlade om. ”Vid kraschen drabbades ni av ett missfall. Jag beräknar att det var i tionde månaden men jag misstänker att ni inte själv visste om det.” Hon såg förvånat på honom och tog inte in mycket av det han sa efter det. Förutom att han inte trodde att hennes chanser att bli gravid igen var borta men att det kanske kunde bli svårare. Hon kände sig förvånad över nyheten. Ännu hade hon inte funderat på om hon ville ha barn eller inte, men nog inte riktigt trott att hon skulle det. Hon trodde ännu mindre nu att hon skulle det och det var konstigt att tänka att ett hade funnits i henne. Hon försökte alltid att inte tänka på sådant som kunde ha varit och leva i nuet istället, men sådana tankar smög sig alltid ofta på i alla fall. Nu tryckte hon däremot ned tankarna på barnet som inte skulle komma och sa inget till Chad under tiden de stannade kvar i sjukhuset. Det dröjde mindre än en vecka från hennes samtal med doktorn innan hon fick lov att åka hem. Med undersökningar inbokade på sjukhus för att regelbundet kolla upp hennes hälsa. Chad hade lagt märke till att hon var mer försjunken i tankar de senaste dagarna. Hon märkte hur han oroligt såg på henne. Det var bara de två som åkte tillsammans till flygplatsen eftersom Lizzys familj redan var hemma i Sverige sedan några veckor tillbaka och nu ordnade inför julen. Flyget som skulle gå till Sverige skulle göra att de kom fram på kvällen den 22 december lokal tid. Chad körde bilen och de satt under tystnad tills han bröt den.
”Är något fel mår du inte bra?” Frågade han henne äntligen. ”Var det för tidigt att lämna sjukhuset?” Hon bestämde sig för att berätta för honom.
”Jag var med barn då jag kraschade.” Han såg chockad på henne och saktade farten på bilen. ”Doktorn berättade det för mig.” Hon såg frågorna i hans blick men ville inte prata mer om det. Hon sa honom det genom att se på honom och vände sig för att se fram på vägen istället. Han förstod och sa inget mer han heller resten av bilfärden.
Lizzy sov under flygresan. Relationen mellan dem hade förändrats under hennes koma. De var både närmare varandra och längre ifrån. De skulle behöva tid tillsammans för att läka såren. Det var som en mur mellan dem än som gjorde det svårt för dem att närma sig varandra igen. Men de skulle aldrig kunna lämna varandra.

Då de klev av flygplanet på den lilla flygplatsen i Lizzys hemstad möttes det av hundratals människor som välkomnade henne. Det var människor hon inte kände igen men också gamla klasskamrater och släktingar som inte stod väldigt nära och släktingar som gjorde det. Det var först då hon började inse hur hennes olycka också hade berört andra än hon själv. Hon hälsade först på sina morföräldrar som inte kunnat resa till USA och träffa henne där och de var lyckliga över att se henne. Människor grattade henne och hon hälsade på många men inte alla. I vanliga fall skulle hon nog stannat längre men Chad skyndade på och ville fort få henne hem så hon kunde vila efter resan. Hon satt snart i en bil på väg hem. Det var alldeles mörkt ute och snö föll på bilrutan.
Hemma i huset var det redan julstämning med hela stora familjen samlad och på mycket bra humör. De skrattade och pratade på medan de allihop trängde sig in i hallen och hjälptes åt att bära Lizzy och Chads packning. Lizzy var tyst och sa inte mycket hon gick in i köket där nybakat tunnbröd låg framme i en påse. Hela familjen var galen i tunnbröd och åt massor under julen. Lizzy kände att hon ville äta en macka och tog fram smör och julskinkan. Hon tog lång tid på sig att göra i ordning sin macka och smörade den mycket noga, så att det var smör över hela men inte för mycket någonstans. Därefter skar hon skinka tunt och skar bort fett delarna. Chad stod i dörröppningen och såg på henne. Det tog några minuter innan hon var klar och satte sig därefter vid bordet och åt långsamt. Hennes muskler var svaga och hon rörde sig långsamt. De andra var i vardagsrummet och hon log när hon såg Chad sitta i soffan tillsammans med de andra. Han gick fram till henne och hon sa att hon tänkte gå och lägga sig. Det var inte speciellt sent och hon bad Chad att stanna nere med de andra. De skulle bo uppe på hennes gamla rum. Det var längesedan hon var här senast. Det kändes som flera år. Hennes mamma hade redan bäddad åt dem, med en extra säng bredvid hennes. Hon hade en säng som var högre än sängar brukar vara och det blev en stor höjd skillnad mellan de båda bäddarna. Det gjorde det dock enkelt att ta sig upp i sin när hon kunde använda den andra som ett trappsteg. Hon la sig utan att byta om eller borsta tänderna och somnade som en sten. När hon tillslut vaknade var det redan tomt i Chads säng. Klockan var strax ett på eftermiddagen och hon hade sovit i 16 timmar. Hon gled ned på golvet och tassade in på badrummet. Nedifrån hörde hon ljudet av familjen. Då hon kom ut hörde hon gnydd ljud från sin brors rum och gick in och såg sin nyfödda brorsdotter ligga nyvaken i sin bädd. Hon tog upp den lilla och satte sig i hörnsoffan som tog upp större delen av rummet. Bebisen var fortfarande tussig och Lizzy lät henne ligga mot sitt bröst. Lizzys tankar snurrade en del när hon satt där. Strax tittade Chad försiktigt in genom dörren. Hon förstod att han kommit upp för att titta till henne. Han såg på henne och hon kunde inte hålla tillbaka att säga några av hennes funderingar högt. Hon mötte inte hans blick då hon sa.
”Det skulle ha blivit en flicka.” Hon strök bebis flickan över ryggen. ”Hon skulle föds i Februari och alla i min familj som föds då är flickor.”
”Lizzy.”
”Jag måste byta hennes blöja.” Lizzy reste sig upp och Chad stod kvar. Hon gick in i badrummet och bytte blöjan. Nästan lika noggrant och försiktigt som hon gjort sin macka dagen innan. Det kändes lite som hon gjorde allt på nytt. Hon gick nerför trappan och lämnade över bebisen till hennes mamma som såg snällt på henne. Lizzy kunde inte minnas om hon träffat henne förut men hon hörde hursomhelst till familjen. Lizzy gjorde en ny tunnbröd macka och satt en stund nere tillsammans med familjen samtigt som hennes systrar och deras barn pyntade huset med tomtar och änglar. Hon gick snart upp och lade sig igen för att sova en stund till. Några timmar senare vaknade hon och gick in på badrummet det första hon gjorde. Då hon tvättade händerna började hon hosta. Hon hostade så det gjorde ont i magen som drog ihop sig i kramp. Hon höll sin ena hand över munnen och när hon äntligen slutade hosta hade hon blod i handen. Pulsen bultade i henne men hon andades långsamt och höll sig mycket samlad. Det inre såret hon hade var inte helt läkt. Vilket innebar att det här var något som skulle fortsätta. Men läkarna hade försökt reparera skadan flera gånger. Hade de inte lyckats än skulle de inte kunna göra det. Hon bestämde sig för att inte säga något till någon. Känslan hon haft ända sedan hon vaknat upp på sjukhuset tog tydligare form när hon stod där inne. Hon kunde nästan sätta ord på det nu. Hela tiden hade hon känt som att det inte var meningen att hon skulle leva längre. Hon hade varit så nära att då och det hade aldrig varit meningen att hon skulle överleva. Men hon hade gjort det och nu kände hon som att den tid hon hade nu tickade mot ett slut som inte låg långt borta. Hon var helt säker på det men det gjorde henne inte ledsen. Efter sin tid i koma och då hon nästan dött kändes det inte som hon levde på samma sätt som hon gjort innan.
Hon gick ned till middagen men åt en tunnbröd stut istället för maten. Sedan satt hon en stund i vardagsrummet när de andra såg på TV, Lizzy såg på granen. Den var förtrollande vacker, som hon alltid tyckt. Det var längesen hon haft en riktig jul och imorgon var det julafton. Det pirrade till lite i magen och hon log över hur barnslig hon plötsligt kände sig. Hon tyckte om sin familj som lät henne vara och betedde sig som vanligt, vilket också Chad gjorde, även om hon kände hur han såg på henne. Hon höll sig vaken till en tid då Chad följde med henne när hon ville sova. Hon lade sig i sin säng och såg på honom där han låg i sängen under henne. En stjärna hängde i fönstret och lyste svagt upp rummet och han såg underbar ut där han blundade. Hon lät sig mjukt glida av sin säng och ner till honom. Han kändes mycket nöjd då hon lade huvudet mot hans bröstkorg och han strök över hennes hår.

Lizzy vaknade på julaftonsmorgon och var ensam kvar i sängen. Hon hade sovit till tidig eftermiddag idag också men hoppades kunna hålla sig vaken längre idag på julafton. Då hon kom nerför trappan fick hon veta att Chad var med ute och lekte tillsammans med några av de andra och barnen. Lizzy kom snart ut och möttes av en vinterdag när den är som bäst. Solen sken på en molnfri himmel och det var massor av snö i höga snökanter. Det var nästan 15 grader minus och härliga ångmoln ångade då man andades. Snön gnisslade under snökängorna. Hon hade en riktig fjällräv jacka och undrade hur det kom sig att hon hade så många fina kläder i känna märken, fast hon nu inte kunde minnas då hon senast varit i en klädaffär. Pengar var ju inget problem för henne och fast vissa skulle säga att hon var sparsam så var hon kanske mer ointresserad och kunde använda mycket pengar då hon ville. Men oftast verkade livet fullt tillräckligt ändå och det var nog mycket som bara gavs till henne. Chad stod en bit nerför berget medan de andra sprang med madrasser uppför för att sedan åka nerför backen. Lizzy gick ned till honom.
”God jul.” Sa hon när hon kom nära.
”God jul.” svarade han. Han såg verkligen glad ut och hon gillade hans rosiga kinder som han fått av att vara ute i kylan.
”Nu får du fira en riktig jul.” Sa hon och log.
”Ja det känns riktigt bra. Det är stor skillnad mot hur jag har firat förut.”
”Härligt med all den här snön va?” Sa hon samtigigt som hon sträckte sig och plockade upp en näve.
”Verkligen.” Svarade han och såg aktsamt på hennes snöfulla hand. Hon slungade snön mot hans ansikte och han vände sig snabbt om för att skydda ansiktet och snön splittrade sig runt hans vänstra axel istället. Hon skrattade och han plockade upp en näve och kastade den på henne. Det var ingen kramsnö när det var en så kall vinterdag och snö yrde runt dem då de kastade på varandra. Chad slungade upp Lizzy i sina armar och kastade ut henne i den djupa pudersnön. Han kastade sig sedan efter ut i snön.
”Skulle inte du vara försiktig med mig?” Sa hon och skrattade. Han glirade tillbaka och svarade.
”Det här skadar dig inte.” Han tryckte upp en näve snö i ansiktet på henne och hon krängde med alla krafter för att komma loss men han satt gränsle över henne nu och hon fick bara mer snö på sig när hon försökte. Så istället tog hon blundandes upp en näve snö och mulade in den i Chads nylle. Våta och rosa i sina ansikten skrattade de, trots att det sved. Lizzy tog tag i halsöppningen på Chads jacka och drog honom till sig och kysste honom. Hon låg väldigt bekvämt nere i snön med honom över sig och de låg kvar så och kysstes länge. Snö smälte och rann nerför ryggen. Dagarna var som kortast den här tiden på året och snart började det skymma. Släktingarna som kom från stan hade redan kört upp med sina bilar och var inne. Det var Lizzys morföräldrar och moster och kusiner från hennes mammas sida och deras familjer. När Chad och Lizzy kom in var de blötare än barnen som varit ute och lekt hade varit. Lizzy gick upp och bytte om till ett par pyjamasbyxor och tog på sig ett linne hon haft när hon var liten, kanske tolv. Den passade henne bra nu, lite stor.
Klockan var nästan tre när hon kom ned och ”Ungdomarna” hade börjat smala sig i TV soffan.
”Kan jag hämta något till dig?” Frågade Chad henne när han stod bredvid henne. Han frågade på japanska så hon var den enda som förstod. Det var skönt att ha ett egen språk och kunna prata mer privat, alla förstod engelska.
”vatten tack.”
Hon satte sig i soffan och snart satt Chad bredvid henne.
”Jag tror inte jag behöver översätta speciellt mycket åt dig på det här programmet. Jag tror du kommer förstå det mesta ändå. Dessutom är det flera delar där det engelska ljudspåret finns kvar.” Sa hon till honom.
”Verkar vara ett höjdar program.”
”Hey. Det här har gått på TV typ lika länge som TV funnits här. Det är riktig kvalité.”
”Kalle Ankas jul” började och det for av till tomtens verkstad. Lizzy höll Chads hand och kände julstämningen som kom från programmet. Campingsemestern var lika bra som alltid och tjuren ferdinand fick hon översätta för Chad som aldrig förut sett den. När programmet var slut kände sig Lizzy ganska tussig men i köket hade hennes mamma och moster jobbat under programmet och nu reste sig de andra för att hjälpa till med det sista och sätta sig till bords. Lizzy satt vid bordet med de andra men hade aldrig varit förtjust i julmat och höll sig till en skinkstut. Chad smakade av det mesta av den svenska husmanskosten. Lizzy hade inte än ätit upp sin macka innan hon kände sig för trött för att sitta kvar vid det stökiga bordet. Hon ursäktade sig och gick upp och lade sig. Hon vaknade till då hon hörde Chad öppna dörren för att tita till henne. Hon klev upp igen vid halv sju för att inte missa mer av kvällen. Nere började kakor dukas fram och mormor satt redo med bibeln vid en läslampa. Hon satte sig bredvid Chad och översatte bibeltexten åt honom så gott hon kunde. Efter bibelläsningen var det dags för det för henne viktigaste på julafton. TVn slogs på igen och ”Karl-Bertil Johnssons julafton började.” Hon översatte åt Chad och filmen var så bra som någon film kunde vara.
”Det är mn absoluta favoritfilm” Sa hon till Chad då den var slut.
”Ja den var väll bra men nog inte den bästa. Svår att jämföra med andra.”
”Svenskan i den är så bra som svenska kan vara. Den kan nog inte vara lika bra översatt.”
”Det märks att det är din favoritfilm.” Sa han och log. ”Den blir nog bättre ju fler gånger man ser den också. Nästa år kommer jag nog gilla den ännu mer. En dag kanske jag till och med kan svenska.” Lizzy hade en klump i magen när han sa så. Det här var enda gången de skulle fira jul tillsammans.
De bytte soffa och satte sig nära julgranen istället för TVn. Lizzy var ganska onärvarande och ouppmärksam medan tomten var på besök, något Chad tyckte mycket om och sedan när presenter delades ut. Lizzy hade inte alla paket hon fått med sig utan bara sådana från nära vänner, även det var många paket och hon hade inte blandat dem med de andras. Lizzys presenter till de andra var alla från samma affär. Hon hade ju inte kunnat fixa presenter själv men hade bett en assistent att ordna presenter från en skojaffär i Tokyo som hon varit i på våren. Hon hade då tänkt att det fanns många roliga presenter där och nu fick alla hon kände olika presenter därifrån. Inte ens Chad fick något annat. Han hade också skaffat julklappar i en hast och inte gjort det själv. Men valt lite finare saker att ge bort till hennes familj. Lizzy satt och öppnade klappar då hon tog upp ett litet paket ur kassen. Det var inslaget i enkelt mörkrött papper och hade ett litet kort, ”to: Lizzy from: Robert”. Hon öppnade det inte genast utan ha undan det vid sidan om sig. Då Chad gick till toaletten en stund senare tog hon upp paketet igen. Hon satt med fötterna i soffan och öppnade paketet försiktigt. Medan benen skymde paketet och det inte fick någon uppmärksamhet. I paketet var en liten vit smyckesask i sammetstyg. Hon öppnade snabbt locket och flämtade till då hon såg en stor rosa diamant på en ring. Hon slog ihop locket igen och gömde undan asken. Chad kom in i rummet igen.

Nästa dag vaknade Lizzy ensam i rummet igen. Hon stannade uppe, stängde dörren och satte sig i sängen där hon plockade fram asken igen. Hon hade lagt den i säkert förvar i övre hörnet närmast väggen i gängen. Bakom en av huvudkuddarna. Hon tog fram ringen och granskade den igen. Den hade en stor rosa diamant i mitten och två lite mindre vita på var sida om den. De var alla slipade som kvadrater och ringen var gjord av gult guld. Den var lite för speciell än vad hon skulle tänkt om en förlovningsring men kändes som något passande från Robert. Hon höll upp ringen och läste texten på insidan.
Together and apart
Hon smekte över ringen med fingret och satte den på test på vänstra ringfingret. Det här var inget frieri. Det var mer ett bevis och bekräftelse på känslorna dem emellan. Vad de betydde. Hon hörde steg i trappan och skyndade sig att lägga tillbaka asken och ringen bakom kudden. Hon hann precis göra det innan dörren öppnades och Chad kom in.
”Jag gav dig ju ingen present igår kväll. Du får den nu istället, så som vi gör hemma hos mig.” Han räckte fram ett kvadratiskt paket till henne och satte sig vid fotändan på hennes säng. Hon tog av inslagspapperet och öppnade asken. Hon plockade upp ett berlock armband med vackert utformade berlocker hängandes i en kedja, allt i vitt guld. Den kändes gammal och var väldigt vacker men skulle inte bli för tung att bära.
”Den är cirka 600 år gammal och har gått i arv i min släkt i flera generationer.” Berättade Chad och Lizzy flämtade till. ”Det ska skydda den som bär den så att inget ont händer. Jag vill att du ska bära den.” Lizzy såg på berlockerna och kunde se två vackra skyddsänglar bland dem.
”Jag kan inte bära den Chad. Den borde stanna på någon i din familj.”
”Jag vill att du ska ha den. Bär den för min skull.” Klumpen i magen tryckte åt, han hjälpte henne fästa armbandet runt hennes vänstra handled.
Därefter försökte Lizzy glömma hur hon kände sig genom att hänge sig åt en annan av sina jultraditioner. Såhär på juldagen var det att ha på sig pyjamas hela dagen och lägga ett pussel tillsammans med andra eller medan de lekte eller prövade sina julklappar. Pusslet hon hade att lägga i år var inte lika stort som det brukat att vara vilket var bra för det skulle hon inte orkat. De brukade ta hela dagen, långt in på kvällen under högsta koncentration. I år tog det långe nog, trots en del hjälp. Lizzy var den som satt hela tiden och pusslade tills bilden var färdig. Hon gjorde knappt mer den dagen utan sov en lång natts sömn igen.

Annandagen var hennes sista dag hemma. Därefter skulle hon åka till London och stanna där hos Johnny ett tag. Chad skulle åka till Japan. Han hade plikter han inte kunde strunta i och mycket att göra där inför premiären på ”Naruto” som skulle vara i början av januari. Lizzy skulle komma till Japan lagom till den men Chad var inte glad över att behöva splittras.
Det skulle bli middag hemma hos Lizzys mormor och morfar idag och Lizzy och Chad åkte in till staden två timmar innan de skulle vara hemma hos dem. Lizzy tänkte visa Chad en del av sin stad. De gick ned på gågatan som var vackert upplyst av juldekorationer som hängde över vägen och lyste vackert. Lizzy tyckte fortfarande att det var konstigt att vara kändis i sin egen stad, nästan på en gång började människor komma fram till dem. Lizzy träffade några av sina gamla vänner vilka behandlade henne ganska normal men för dem var Chad en stor kändis ocså som var mycket intressant att möta. De gick en bit längs gatan och så mötte de Lizzys äldsta vän. Lizzy blev så glad att träffa honom och han henne och hon kramade honom hårt. Han hade varit på sjukhuset under hennes koma och han nickade igenkännande till Chad. Som alltid hade han med sig sin kamera och Lizzy lät honom ta några fina kort på henne. Sådana som ingen paparazzi kan ta. Hon var så glad att träffa honom igen att hon log mer än hon gjort sedan innan olyckan och Chad var både glad och svartsjuk för det. Tiden gick fort och snart var det dags att gå till morföräldrarna. De kom dit sist av alla och hade en bra middag där. Lizzy orkade inte stanna så länge och hon och Chad åkte hem innan de andra gjorde det. Hon kramade om alla sina släktingar som hoppades att hon skulle komma hem snart igen, ta vara på sig och de fick ju se allt för lite av henne när hon var borta hela tiden.
Dagen efter reste Chad och Lizzy tillsammans till Arlanda i Stockholm. Där splittrades de på olika flyg till sina olika destinationer. Chad såg mer frustrerad ut än hon kände sig. Det var inte länge tills de skulle ses igen, han måste stå ut med det. På flygplanet var sätena bredvid Lizzy tomma och hon satt och fingrade först på armbandet och sedan på ringen. Innan planet landade satte hon ringen på högra ringfingret. Det kändes som rätt plats att ha den, troligt var att det skulle väcka många frågor och medier skulle försöka få ut meningen i det. De fick tro vad det ville, hon skulle göra det kom kändes rätt.
Hon kom hem till Johnnys lägenhet vid sex tiden på kvällen. Han hade ett våningsplan högst upp i en byggnad i centrala London. Det var en stor lägenhet och hon fick ett eget gästrum med toalett. Hon tyckte det var en mycket fin lägenhet och en skön säng. Hon gick och lade sig tidigt och vaknade för en gångs skull innan tolv dagen efter, knappt. Johnny hade dukat fram en stor frukost, som hans personliga kock lagat. Lägenheten var ljus och juldekorationerna hade redan tagits bort. Frukosten bestod av nybakat bröd, omelett och färska frukter. Lizzy åt av det goda brödet ensam eftersom Johnny redan åkt, vart visste hon inte. Själv hade hon en tid bokad hos en doktor samma dag. Hon kom dit en kvart sen, vilket inte brukar vara okej vad gäller doktorer, men henne var det ingen som tänkte illa om för det, andra kändisar kunde säkert testa andras tålamod mer än så. Doktorn gjorde en viktkontroll som visade att hon hade lite mer nu, men det var endast vikt i form av mer muskler. Hon fick också göra styrka och konditionstest och svara på frågor.
”Har du känt av något onormalt efter du lämnade sjukhuset?” Frågade doktorn henne. Han var en medelålders man med blont hår och hade ett tillförlitligt uttryck.
”Nej inget speciellt.” Svarade hon. Hon visste att han inte kunde hjälpa henne, hon skulle hålla det hemligt.
Hon tog det lugnt på kvällen. Johnny hade några gäster hemma på middag men det gjorde henne ingenting. Hon gjorde vad hon kände för ändå och höll sig för sig själv efter maten. Det var skönt att få andas ut i lite ensamhet, hon hade inte fått möjligheten förut. Dagen efter träffade hon Orlando som redan innan hon kom till London bett att träffa henne. De gick på promenad tillsammans, något doktorn bett henne att göra för att träna musklerna på ett inte för påfrestande sätt. Det var skyligt i London också, men ingen snö. Lizzy hade en mindre, lättare jacka som passade bättre i staden. De gick tillsammans och några paparazzi tog kort men höll sig på avstånd. Det var många andra människor på gatorna med.
”Du verkar mycket friskare än jag trodde du skulle vara. Jag är glad.” Sa Orlando och log mot henne. Hon älskade hans leende, de flesta hon kände verkade ha förtrollande leenden.
”Det är något jag vill prata med dig om.” Orlando fortsatte. ”Jag försökte prata om det med dig förut, innan kraschen om du minns.”
”Var det något om en film eller så?” Lizzy kunde inte riktigt minnas, det kändes så avlägset.
”Ja. En nyinspelning av ”Sense and senibility” Jane Austens bok. Deras ide var att återsamla Keira, Johnny, du och jag. Vi tre tackade ja till våra roller längesen nu. Inspelningarna börjar nu i januari.”
”Men de kan knappast ha tänkt att jag skulle kunna ta rollen. Det måste redan vara försent.” Sa Lizzy.
”Det är just det de har gjort. Även om det gör dem väldigt nervösa, det är ju en av huvudrollerna och det är så snart de måste börja filma. De vill verkligen att du bara ska ta rollen om du vill och de har inte kontaktat dig än. De vill verkligen träffa dig Lizzy.”
”Jag vet inte om jag kan göra det. Jag vet inte om jag är redo eller om jag skulle vara det bästa val de kan göra, när jag fortfarande återhämtar mig.”
”jag tycker du ska ordna ett möte med regissören och höra vad de har att säga. Jag tror du skulle vara perfekt för rollen. Men det är du som bestämmer.”
När hon kom hem pratade hon kort med Johnny som själv inte tagit upp ämnet. Han sa att han trodde det skulle bli ett mycket roligt filmprojekt och han hoppades hon skulle vilja vara med, men förstod om hon sa nej. Lizzy ringde upp sin assistent och frågade henne om ämnet och fick veta att hon fått många samtal därifrån med att de inte insisterat på att få prata med henne utan väntade fortfarande för att se om det var passande, men hennes assistent trodde att de nog skulle ta kontakt snart om hon inte gjorde det. Lizzy bad henne sätta upp ett möte med dem och träffade dem nästa eftermiddag eftersom de också höll till i London. De gjorde sig tid för henne så fort de kunde eftersom hon var det högst prioriterade för dem. Regissören var samma som nyligen filmatiserat en ny ”Svindlande höjder”. Hon visste inte mycket om honom mer än att han var från Irland och hette Ken. Hon mötte honom på hans kontor i filmstudions kontor i centrala London. Han hade brunt tjockt hår och ansatt skägg. Han såg ut att vara i 30 årsåldern, inte än 40. Han hälsade och verkade vara mycket pigg, eller väldigt exalterad över att träffa henne. Hon kände hur han var ganska spänd och redo att övertala henne att ta rollen, mycket hängde på det för honom.
”Hur mår du?”
”Bra.” Svarade hon.
”Bra, bra. Jag är verkligen glad att du ville träffa mig.”
”Visst.”
”Jag ska gå rakt på sak. Jag vill göra en film och jag vill ha dig i den. Har du hört något om ”Sense and sensibility”?”
”Jag har läst boken.”
”Bra.” Han log stort. ”Din roll om du tar det är Marianne, mellansystern Dashwood och som du kanske vet spelar Keira äldsta systern, Elinor. Orlando spelar Willoughby och Johnny spelar Colonel Brandon. Min vision är att göra filmen så mycket som det bara går efter Jane Austens bok och fånga känslan i den, vilket jag tycker är något magiskt.”
”Jag är säker på att det blir det.” Började Lizzy. ”Pride and prejudice är min favorit serie.” Ken strålade.
”Jag vill verkligen få den här filmen lika bra som den och alla mina förberedelser gör att jag verkligen ser fram emot att börja filma och jag känner mig självsäker, det är nu bara en ingrediens som jag ser fattas.” Han gav henne en blick som gjorde det lätt att förstå vilken ingrediens han pratade om.
”Om du nu vill få den här filmen så bra som du säger. Tror du då verkligen att jag skulle vara det bästa valet? Min energi är inte på topp, jag håller fortfarande på återhämta mig och kom nyss från sjukhuset. Dessutom kan inte min kropp se ut som den borde för att passa in i den tiden då jag är ganska undernärd nu och jag tänker mig att kvinnor på den tiden var mer fylliga. Dessutom, jag har aldrig spelat i annan sorts film än action, något man borde ha i åtanke.” Ken såg självsäker ur och långt innan hon pratat klart lyste hans ögon av iver att svara henne.
”vad gäller din kropp tror jag inte det ska vara ett problem. Morianne är endast 16-17 år gammal och modet på den tiden är pösiga klänningar som avslöjar föra av kvinnornas former under bysten.” Detta var ett bra argument och framlagt mycket övertalande. ”Jag är helt övertygad om att du, en Oscar vinnare är en tillräckligt bra skådespelare för att klara en sån här roll och jag har bara sätt bevis på det från dig, du är en otrolig skådespelare vilket du måste veta. Yngsta Oscarvinnaren någonsin, du är en av några få skådespelare jag ser som absoluta eliten och du är inte rädd för att pröva nya saker eller vara den du är.” Hon rodnade lätt för komplimangerna, hon tänkte inte ofta så om sig själv, hon gjorde det hon ville och det som kändes rätt. ”Jag vet att du aldeles nyligen kom från sjukhuset och har en klen hälsa just nu och förstår om det känns för jobbigt att ta dig an ett filmprojekt så snart. Men jag vill bara säga det att av projekt du kan välja måste det här vara ett ultimat val just nu. Det kommer filmas i stressfria naturmiljöer och utan fysiskt ansträngande jobb. Det är en komplicerad roll, därför vill jag ha en bra skådespelare som kan spela med all den känsla Marianne kräver och jag tror du kan utvecklas som skådespelerska. Jag behöver dig. Hjälp mig göra den här filmen.” Hon log stort mot honom vilket fick honom att le ännu större tillbaka. Hon visste inte hur hon skulle kunna säga nej. Att vara i en jane Austen film var något hon verkligen ville och nu hade hon chansen att göra det och med människor hon tyckte massor om. Hon kände inte att hon hade någon anledning att säga nej.
Hon stannade i London några dagar till och tog det väldigt lugnt. Tidsskillnaden till Japan var stor och hon pratade knappt med Chad förutom då han gjorde snabba samtal mitt i natten för honom. Hans schema var fullproppat och han hade inte lika mycket tid att prata med henne som han velat. Johnny och Orlando var väldigt glada att hon tackat ja till filmerbjudandet och hon pratade också med Kiera som ringde henne då hon fick beskedet. Keira var i L.A. och de skulle ses först när de alla samlades i London innan filmningen startade. Lizzy hade ännu inte berättat för Chad om filmen och hur hon bestämt sig för att vara med utan att diskutera det med honom, hon var inte säker på hur bra han skulle ta det. Hon hade inga plikter för filmen under sin tid i London utan skulle ägna sig åt sådant först i januari. Det var skönt att vila upp sig utan att känna att det var någon runt henne som hade förväntningar hon skulle uppfylla. En av nätterna i lägenheten vaknade hon av gurglande hosta igen. Magen gjorde ont av ansträngning och hon sprang in på sitt badrum där hon spottade upp en del blod i handfatet. Blodet var mörkt rött som om det fyllts upp under en längre tid innan hon kastade upp det. Hon stod och återhämtade sig en stund innan hon kände att hon kunde lägga sig igen. Nyårsafton firade hon i stillhet och sov över klockslaget. Johnny hade inte ordnat någon fest i sin lägenhet och hon följde inte med på någon fest. Orlando kom förbi med hämtmat på kvällen och åt middag tillsammans med henne innan han gav sig av till en fest han skulle på. Han var verkligen en riktig vän, hon var förvånad över hur snälla och omtänksamma alla var. Men hon visste ju inte hur det senaste halvåret hade varit för de andra.
Premiären i Japan var nästan direkt efter nyår och Lizzy flög dit ensam på nyårsdagens kväll. Alla andra från ”Naruto” som skulle på premiären var redan i Japan och uppfyllde de plikter hon undsluppit. Reportrarna som följde henne på flygplatsen frågade henne om ringen hon hade. Det var de första frågorna hon hade fått men hon antog att de redan funderat över det en hel del men dittills hade de med respekt frågat hur hon mådde, önskat välgång eller hållit avstånd vilket hon uppskattat. De skrev ändå lika mycket hur de än gjorde. de frågade om hon var förlovad och hon svarade med en annan fråga, var det inte vänster hand man hade ringen på då?
Hon kom fram till Tokyo bara någon timme innan hon skulle vara på premiären. Hon träffade Chad i hans hotellrum och där väntade också stylister och hängen med designer klänningar för henne att välja på till premiären. Hon hade redan pratat med en Japansk designer och hade bett henne att göra hennes klänning, men om hon inte skulle vara nöjd fanns flera reserv klänningar till henne. Designern hade också gjort flera klänningar som hängde på rad. De var alla i samma stil som T-shirts klänningar som slutade en bit ovanför hennes knän. Lizzy var glad att det inte var klänningar som skulle suttit tajt utan de såg väldigt bekväma ut. Klänningarna var i olika färger och hade olika motiv av varsina manga karaktärer ifrån ”Naruto”. Det var också glitter på dem och hon tyckte de var väldigt vackra, allt Lizzy behövde göra var att bestämma vilken karaktär hon ville ha. Hon bestämde sig för en ljusblå klänning med Sasuke på och lät sedan stylisterna sminka henne i naturligt smink som ite var för färgstarkt och lägga hennes hår som hon bar utsläppt. Det var väldigt långt och behövde upputsning. Lizzy insåg att hon inte hade gjort någon skönhets behandling på något sätt efter hon kom ifrån sjukhuset och det tog längre tid för henne att bli klar än det varit tänkt. Chad vägrade åka utan henne och det slutade med att de var ganska mycket försenade iväg. Lizzy kände sig faktiskt ganska vacker, nyklippt, manikerad och pedykerad. Hon hade högklackade skor som passade bra till klänningen och armbandet och ringen. Chad gav ringen en blick men sa ingenting.
De gick ur bilen och ut på röda mattan. Det var fullt av japaner och skrek öronbedövande och Lizzy trodde inte hon varit på en premiär med fler människor de var hur många som helst och hon såg ambulans personal ta hand om människor som svimmat då de klämts närmast grindarna.
”Vi älskar er!” Skrek de och tjöt sedan ännu mer. Chad tog Lizzys vänstra hand och de gick tillsammans. Chad var tvungen att stanna och prata med flera reportrar längs vägen och skriva autografer till gråtande fans. Självklart ville de också att Lizzy skulle göra dem den äran men hon höll sig en bit bakom Chad och ville bara därifrån. Det tåg så lång tid och det var krävande för henne som gärna gått raka vägen in. Hon gav korta svar på några frågor men inte mer än så. Så såg hon Robert som var vid slutet av mattan och snart på väg in. Chad var allt för upptagen. Hon släppte hans hand och gick iväg utan honom utan att direkt säga något. Hon kom snart fram till Robert som kramade om henne. Det var första gången de träffades sedan han var på sjukhuset den enda gången och hon hade knappt pratat med honom heller. De kunde inte ha ett allt för kärt återförenande dock på röda mattan. Han såg på henne och frågade.
”Vill du gå in?” Han förstod det mesta utan ord. Hon nickade och han tog hennes hand i sin, den högra och hon visste att han skulle märka ringen. Hon trodde däremot inte att han skulle nämna den. Han undvek fler reportrar och tog med henne mot ingången. De stannade kort utanför entrén framför en vägg av blixtrande kameror men han tog snart med henne in vilket hon var tacksam för. Hon höll sig nära honom och höll hårt i hans hand. Många satt redan på sina platser i biosalongen och de hittade två platser ganska långt fram. Robert förstod att hon behövde sätta sig ned. Hon släppte hans hand och slog ned stolssätet och satte sig ned.
”Jag ser fram emot att se den här filmen.” Sa Lizzy och satte sig bekvämt nedsjunken i stolen. Robert sjönk ned i sitt säte och suckade av bekvämligheten. Han drog fram något ut sin djupa jeans ficka som visade sig vara en påse dragster. Lizzys favoritgodis som gjordes på en liten godisfabrik hemma hos henne och inte ens såldes på speciellt många ställen i Sverige.
”Biogodis. Jag vet att det är sådana du vill ha.” Sa han och hon såg chockad på honom, helt stum av förvåning.
”Tack.” Sa hon och tog emot påsen och åt en seg saltlakrits godis innan hon bjöd Robert också. Servitriser gick runt med brickor med massor av olika godisar som de erbjöd biobesökarna. Hon kröp närmare Robert och la sitt huvud mot hans axel.
Filmen började och som alltid var det fantastiskt att se slutresultatet och se hur historien i filmen blev samtidigt som scenerna förde med sig minnen av hur det varit då de spelats in. Det kändes längre sen än det egentligen var, fast hon legat i koma mesta tiden vilket borde gjort att tiden kändes kortare. Filmen väckte mest minnen runt Chad och hur hon släppt in honom men många scener då hon varit arg på honom. Ändå hade det varit en lycklig tid av hennes liv då hon varit självsäker och litat på sig själv. Hon hade ju släppt in Chad för att hon kände sig redo då och haft självkänslan hon behövde. Sedan handlade filmen också om Sakura och Itachi. Robert lät henne fingra på hans hand under filmen och under kyss scenen flätade de fingrarna igen och höll hårt. Filmen tog slut och den hade levt upp till hennes förväntningar. Den var välspelad, hade bra klippning, en gripande historia som passade för en otecknad filmatisering om naruto men mörkare än serien, fortfarande i japansk stil och specialeffekterna var mycket välgjorda och lyfte filmen utan att ta överhanden. Hon längtade redan till att se den igen.
Lizzy letade upp Chad så fort hon kunde efter filmen. Efterfesten var igång och var i japanskt naruto tema där alla servitriser var utklädda till ninjor. Lizzy kom fram och kramade honom och satte sina händer i hans.
”Du var väldigt bra älskling.” Sa hon till honom och menade det. Det var fantastiskt att han också var så talangfull.
”Är du okej?” Frågade han allvarligt och hon nickade. ”Du satt med Robert?” Hon nickade igen. Kanske var han mer svartsjuk efter att ha sett kyssen i filmen och efter att ha saknat henne. Han nickade och sa inget mer, men han släppte hennes högra hand.
Lizzy hade varit vaken under en lång tid nu men klarade det bättre nu än hon gjort förut och kunde stanna ett tag och prata med några av sina gamla vänner. Hon åkte till hotellet tidigare än de flesta och sov innan Chad kom dit. Hon vaknade vid fyra på morgonen och då log han bredvid henne i sängen. Hon smög iväg till toaletten och stängde dörren medan det gjorde ont i halsen av undertryckt hosta. Hon hostade och hulkade upp blod i handfatet och stannade där inne tills hjärtat lugnat ner sig och hon kunde andas lugnt igen. Hon torkade kallsvetten ur pannan och smög tillbaka ut till sängen. Chad sov fortfarande lugnt och hon la sig i sängen utan att väcka honom.
Dagen efter vaknade de båda sent och Chad beställde upp frukost. Han verkade vara på bättre humör nu och kysste henne god morgon.
”Jag längtar verkligen tillbaka till L.A. nu. Det ska bli så kul att få presentera dig för min familj när vi kommer dit.” Han log mot henne. ”Och jag har börjat kolla på hus runtom i Hollywood så jag tänkte vi kunde åka och se på några av dem tillsammans.” Det var dags för henne att berätta för honom nu.
”Chad. Jag kan inte åka till USA nu. Jag måste åka tillbaka till London.” Han såg frågande på henne. ”Jag ska vara med i en film som spelas in i England. Jag måste vara på plats om ett par dar.”
”Vaddå en film?” Han såg ogillande ut.
””Sense and sensibility” av Jane Austen.” Svarade hon.
“Jag trodde inte du var redo att börja spela in filmer än. Jag trodde du skulle ta det lugnt ett tag, tillsammans med mig. Varför har du inte pratat med mig om det här?”
”Jag vet det men allt gick så fort och jag bestämde mig bara förra veckan.” Han såg frustrerad ut och på gränsen till att bli arg, hon var ganska säker på att han inte skulle bli det. Han brydde sig om henne för mycket, men det här var kanske inte rättvist mot honom. ”Jag tror verkligen det här kommer vara bra för mig och inte alls för jobbigt. Hey.” hon sträckte fram handen och vände hans huvud så hon kunde se honom i ögonen. ”Det är bara några månader, det kommer gå bra. Bara skjut upp dina planer ett tag, okej?” Det knöt sig i magen på henne för hon trodde inte hon någonsin skulle flytta ihop med honom, det var orättvist av honom att göra sådana planer utan att prata med henne också. Hon skulle inte bråka på honom över det, eftersom det inte skulle göra någon skillnad för henne. ”Jag kan fortfarande träffa din familj.” Hon log mot honom och han slappnade motvilligt av. Han var inte nöjd med hennes beslut men hon tänkte inte ändra sig.
Lite senare samma dag gav sig Lizzy iväg för att göra sin första intervju sedan kraschen. Hon trodde inte att hon skulle behöva svara på speciellt svåra frågor, eftersom det var ett japanskt program och kände sig inte speciellt orolig. Hon tog på sig en av de andra klänningarna hon fått dagen innan och hade idag en mörkgrön med karaktären Shikamaru på, som spelats av Tom Felton i filmen. Programledaren sa hur glad han var över att hon var okej, att hon var strålande vacker, var en fantastisk skådespelerska och var mycket bra på japanska. Hon tackade honom och sedan handlade intervjun mest om vad hon tyckte om japan och tv serien ”Naruto”. Allt så lättsamt som hon trott och det var roligt att vara med och prata japanska igen med riktiga japaner vilket alltid fick henne att känna sig glad. De som inte sett filmen var mycket förväntansfulla och Lizzy var förväntansfulla för att veta vad fansen skulle tycka om filmen.
Lizzy träffade Milo, Tom, Chad, Robert och fler ur gänget ur ”Naruto” för att äta middag tillsammans med dem. En sista förening innan de började lämna Japan och de skulle nog inte träffas där igen. Flera av dem hoppades att de skulle göra det, kanske spela in en till film. Lizzy trodde aldrig hon skulle komma tillbaks dit. Hon älskade Japan och skulle verkligen sakna det. Chad och Robert undvek varandra på ett diskret sätt som inte var uppmärksamhets fångande. Lizzy pratade mest med andra än de två, det kändes alltid konstigt att umgås med de båda samtidigt. De åt ramen nudlar tillsammans som de gjort under filminspelningen och var utomhus och kunde slappna av och ha kul tillsammans. Lizzy åkte direkt därifrån till flygplatsen och åkte tillsammans med Tom som också skulle åka till London, där han bodde. Hon sov mest på flygplanet och chockade Tom genom att kunna sova så länge. De roade sig också med att se på ”Harry Potter” vilket det kändes som hon inte sett på jätte länge. När de kom fram till London skiljdes de åt och Lizzy åkte vidare till den landsort inspelningarna av ”Sense and sensibility” skulle starta. Hon kom fram sent på kvällen och blev visat till sitt rum i ett vackert gammeldags hus där de alla skulle ha sina rum. Rummen var ganska litet och mysigt med tidsenliga möbler som nog skulle hjälpa att leva sig in i rollen. Där fanns också elektriska lampor och tv. Också uttag till hennes laptop. Hon lade sig snabbt och upptäckte ett gammeldags nattlinne på sin säng, vilket hon bestämde sig för att sova i.
Hon vaknade på morgonen av ett bankande på dörren. Hon grymtade och öppnade, Orlando stod och smilade mot henne mycket nöjd med sig själv.
”Hur gammal var du egentligen?” Frågade hon och puttade på honom svagt.
”Kom igen nu dags att stå upp.” Hon stängde dörren om honom och slängde på sig jeans och en av Chads gamla tjocktröjor. Hon promenerade över grusgården från huset som var ännu vackrare i morgon ljuset. Runtomkring henne såg hon snöfria kullar och ensamma lövträd. Hon följde vägen som ledde fram till ett annat hus där flera människor redan var samlade. Hon hälsade på de hon kände och satte sig vid ett runtbord bredvid Orlando. Det var det första mötet med alla skådespelare samlade tillsammans med regissör, producent och manusförfattare. De läste inte igenom manuset men gick i stora drag igenom scenerna och när de skulle spelas in och hur tidschemat såg ut och hur lång tid filmningen skulle ta. De skulle filma de första scenerna redan nästa dag och det fanns många förberedelser att få ordning på idag. De gick igenom de scener som skulle filmas dagen efter, tillsammans med en språkcoach som hjälpte dem med den gammeldags engelskan. Det skulle nog bli en del problem. Lizzy mindes hur hon älskat hur de pratat i ”Pride and prejudice” då de väldigt vältaligt hade pratat mycket snabbt. Det hade nog varit bra med mer träning innan men i alla fall Lizzy hade ganska lätt för att ta till sig språk och dialekter och andra hade tränat mer än henne innan. Därefter var det lunch, Lizzy kände att det var mycket enklare att hålla sig vaken nu än det varit och att ha viktiga saker att göra hjälpte. Därefter gick Lizzy, Keira och deras ”Lillasyster” för att pröva klänningar hos sömmerskan för filmen. Sömmerskan var en tjock kvinna som såg mycket snäll ut. Hon hade en lång klänning med ett förkläde på sig och såg ut precis så som en riktig sömmerska borde se ut tyckte Lizzy. Hon fick pröva sin första klänning och kände sig med ens som en flicka från tidigt 1800-tal. Hon gick och la sig tidigt den kvällen, så tidigt att hon hann sova sina tolv timmar innan det var dags att kliva upp dagen efter. Chad var fortfarande kvar i Japan och hon hade inte ratat med honom sen hon åkte. Men han skulle åka till L.A. nu och skulle nog ringa på kvällen. Hon trodde inte det skulle dröja länge innan han om och hälsade på. Första scenerna var några av e första i historien och spelades in i det hus systrarna och deras mor tvingas flytta ifrån då deras far dör. Det var ett bra ställe att börja på och hade inomhus scener som var bra att spela in då det fortfarande var vinter. Marianne gråter mycket då hennes pappa har dött men i början handlar det mycket om kärleken mellan Elinor och Edward Ferrars. Orlando var inte med något så tidigt i filmen och Johnny var bara med kort så de stannade inte kvar på plats mer än en dag till. Lizzy insåg att det var meningen att hon skulle spela piano flera gånger i den här filmen och såg till att börja träna. Hon hade spelat lite förut och kunde följa noter men behövde ändå mycket träning. I verkligheten var Lizzy nog mer lik Elinor som var den förståndigare av systrarna och inte kastade runt sina känslor som Marianne gjorde.
Chad kom fyra dagar in i inspelningen för ett kort besök. Han sov över i hennes rum och retade henne för nattlinnet. Hon var trött efter dagens arbete och somnade tidigt vilket störde honom som fortsatte oroa sig för henne och ville stanna längre. Hon insisterade på att han borde åka, han hade sina plikter i staterna. Att hon sa det gjorde honom irriterad, han ville att hon skulle vilja ha honom där. Lizzy fortsatte att sova dåligt. Även om hon inte spydde blod på natten hade hon mardrömmar ändå. Hon hade ju haft det ofta senaste åren, med bara ett egentligt botemedel… Chad åkte nästa morgon och det var hon glad för. Hon orkade inte för mycket på samma gång. Det var så mycket enklare att bara ha jobbet att tänka på.
Hon fortsatte jobba i en vecka till och kände inte att hon blev tröttare än hon klarade av. Hon gick och la sig så snart de slutat jobbat och ätit och var därför inte speciellt social utanför jobbet, men det hade andra inte speciellt mycket tid till heller. Det var trevligt att bli sminkad och tillfixad varje morgon utan egen ansträngning. Hon älskade sin frisyr och hade kunnat ha håret så i vanliga fall också. Hon hade en lugg av lockat hår som ramade in hennes ansikte och resten av håret var uppsatt bak och föll ned i lösa lockar i nacken. Hon tyckte också det var skönt att ha sin egen blonda hårfärg, det kändes länge sedan hon varit i en film utan att behöva färga håret med jämna mellanrum. Hon ringde inte Chad som hon tyckte ändå var nog klängig men märkte att det verkade såra honom. Johnny kom tillbaka och Lizzy pratade med honom om filmen och hur jobbigt det var att Chad inte verkade förstå. Hon och Johnny kunde prata med varandra om viktiga saker och säga vad de menade till varandra.
”Lizzy. Du glömmer hur det var för oss andra då du var på sjukhuset. Har du någon aning om hur det var?” Lizzy kunde inte svara på det för sanningen var att hon nog inte hade någon speciell aning om det.

Den kvällen slog Lizzy upp sin laptop på sitt rum och satte sig att göra något hon mest aldrig gjorde. Hon kollade vad media hade skrivit, då hon varit i sin krasch. Hon fick upp flera träffar och det verkade som att hennes historia varit första sidnyheter fler gånger än Michael Jacksons död. På något sätt hade bilder av henne då hon först kom till sjukhuset hamnat i tidningarna och hon såg förfärlig ut. Flera av tidningarna skrev om hur hon hade dött. Rykten om hennes död fortsatte långt efter det men då att hon dött av andra anledningar eller aldrig skulle vakna igen. Där fans bilder på hennes familj och vänner sorgsna. Det var rykten om att hon kört alkoholpåverkad eller missbrukade droger. Hade blivit mördad på sjukhuset eller tagit självmord. Sedan såg hon ett filmklipp av Chad på premiären av ”Eragon 2”. Det knöt sig i magen på henne då hon såg honom gå där medan åskådarna höll sig respektfullt tysta och han gick raka vägen utan att prata med någon. Han såg så förstörd ut och hon fick tårar i ögonen. Sedan läste hon hur han hade lämnat filmvisningen innan filmen var slut, och åkt tillbaka till henne. Därefter såg hon ett annat filmklipp, filmat utanför sjukhuset. Det visade Chad komma ut ur dörren fullt med blod på kläder och händer. Tårar i ögonen och såg ut att närsomhelst falla ihop. Han trängde sig förbi fotograferna mot en bil. tårar rann nerför hennes kinder och dörren öppnades. Chad kom in i rummen och Lizzy tänkte på hur mycket mer allvarlig han var du än han varit förut. Det hela hade självklart varit ännu värre för honom men hon hade varit egoistisk sedan hon vaknat och tänkt mest på sig själv och vad hon ville. Det var fel att göra så mot honom, utan att göra det med flit hade hon krossat hans hjärta och under en lång tid hade han haft tid på sig att gå sönder helt och hållet. Hon såg på honom att sorg och rädsla fortfarande var närvarande i hans ögon. Han blev mycket orolig då han såg henne gråta och kom fram till henne. Där såg han på hennes skärm en bild av sig själv sittandes på en bänk i sjukhuset. Det var ett foto tagit av hennes kompis Peter och hade inte varit en av de publicerade bilderna. Han sa ingenting men satte sig bredvid henne på sängen. Hon slog igen datorn och vände sig mot honom. Hon pillade på hans skjortkrage och samlade och snörvlade tårarna i näsan.
”Jag älskar dig.” Hon drog honom till sig och kysste honom men han kändes avlägsen och stel. Kanske skämdes han för det hon sätt, ville inte att hon skulle göra något för att hon tyckte synd om honom. ”Tack för att du varit där för mig, alltid. Jag kommer alltid älska dig.” Han mötte hennes blick och torkade tårarna på hennes kinder.
”Jag älskar dig mer än någon annan. Du är det viktigaste i mitt liv, det enda värt att leva för.” Sa han allvarligt. Det snörde sig i hennes mage. Skulle hon dra ned honom med sig? Han kysste henne och puttade henne försiktigt ner på madrassen och la sig över henne utan att lägga sin tyngd på henne. Hon drog honom närmre sig så hon kände hans kropp mot sin.
”Var inte så försiktig med mig.” Sa hon till honom och han log innan han gav henne en ny blöt kyss och fingrade sig in under hennes kläder. Hon fnissade då hon kände hans kalla fingrar mot sin mage men började sen dra av honom hans kläder.
Lizzy somnade efteråt sovandes på Chads mage. Då hon vaknade nästa dag var Chad vaken men hade inte flyttat på sig.
”Du drömde något. Du verkade rädd.” Sa han till henne och smekte över hennes lockiga hår.
”Jag minns inte vad det var.” Sa Lizzy, fast hon visste att det varit en av hennes gamla mardrömmar från tiden hon spelat in ”WW3”. Men fler detaljer än så mindes hon inte så hon hade inte ljugit för honom. Hon fortsatte inspelningen som nu spelades i ett grannhus till familjen. De var klara med inspelningen på det första huset och började också med inspelningar i det lilla torp systrarna flyttar till då deras halvbror tar över deras fars hem och inte ger dem mer pengar än att de har råd att bo mycket enklare. Chad åkte in till staden under dagen men kom tillbaka igen på kvällen. Då han kom in i Lizzys rum var hon framme och fixade med TVn.
”Hej.” Sa hon glatt och plockade fram fjärrkontrollen.
”Hej. Vad håller du på med?” Frågade han.
”Vi har en film vi ska se. Kom nu.” Hon bankade på sängen bredvid sig och han la sig bredvid henne. De hade kuddar bakom sig och låg väldigt bekvämt. Filmen startade och ”Eragon 2” visades på skärmen. Chad spände sig lite och hon kröp närmare honom. ”Vi har ju inte sett den. Eller du har sett lite men.”
”Jag minns inte mycket av den. Men det känns rätt att se den tillsammans med dig.”
Filmen började och stämningen blev spänd då det ganska direkt från början var från inspelningen i alvskogen. Det var verkligen otroligt vackert och såg ännu mer frestande ut på film vilket fick henne att längta tillbaka. Men scenen som spelades in efter deras första ”Off tape” kyss var så full av riktiga känslor att alla som sett den måste förstått att den var sanning bakom vad de sa. Det tryckte i Lizzys bröst då hon hörde sin egen sorgsna stämma säga till Chad hur hon aldrig skulle älska honom. Hon visste hur mycket det sårat honom, fast det var en film och kände honom spänna sig bredvid sig. Hon förstod varför han inte kunnat se på filmen då hon var på sjukhuset, på gränsen till död. Allt de sa i filmen passade så väl in i hur verkligheten varit just då och sorgen han visade då hon nekade hans kärleksförklaring och bad honom ta tillbaka den var nära outhärdlig. Resten av filmen var mest krigsscener och Lizzy drogs in i historien som berättades snarare än minnen. Det var inte speciellt länge tills nästa film skulle ha premiär och Lizzy såg fram emot att se fortsättningen. Peter Jackson kunde verkligen berätta en spännande historia.

Chad åkte efter det men skulle inte vara borta speciellt länge. Hon hade inget emot det längre för det viktigaste hon kunde göra var att göra honom glad så länge hon kunde. Hon kände sig allt starkare och orkade jobba med filmen också. Orlando kom tillbaka för de skulle börja filma scener tillsammans nu Orlando spelade den man Marianne blev förälskad i. Filmteamet väntade på ett ordentligt regnväder så de kunde spela in den scen då de först möts. Det regnade ofta den tiden på året eftersom det regnade istället för att snöa. Lizzy och Orlando tränade en del manus tillsammans och Lizzy var glad då Chad inte var tillbaka då skyfallet de väntat på kom.
De började med att fortsätta på scenen innan då Marianne och Margaret blir överraskade av vädret och bestämmer sig för att springa nerför kullarna tillbaka till sitt hus. Det var något väldigt kul att spela in. Lizzy skrattade då hon blev erbjuden en stund kvinna i den scenen. Hade hon inte gjort alla sina stunts dittills i mycket mer krävande filmer. Det var kanske tur att de levde i en dator värld, hon hade ju en hel del dator stand in.
Regnet vräkte ner och de blev dyngsura på bara en kort stund utomhus. En rörligkamera stod på en sedan tidigare fastsatt bana nedför kullen och Lizzy stod längst upp på kullen redo att närsomhelst börja springa. Hon fick klartecken och kastade sig utan rädsla nerför den ganska branta kullen. Hon behövde inte spela skratten och skriken. Däremot var hennes fall inövat. Det hade inte varit några problem för henne att lära sig och hon gjorde det utan att behöva några mattor att landa på, det gjorde inte ont för henne. Då den scenen var klar skyndade sig teamet att få klart för nästa som också måste spelas in nu. Orlando var med ute i regnet redo för sin scen. Hans rock var blöt och kläderna såg tunga ut på honom. Han log mot henne där hon fick sitta kvar på marken medans hon under ett paraply blev stylad inför fortsatt filmning.
Orlando kom ridande fram till henne där hon satt och höll sig om vristen.
”Kan du gå?” Frågade han och hon kved då hon försökte ställa sig upp. Han höll hästens tyglar samtidigt som han lyfte upp henne i sina armar. Och bar henne nerför kullen. Hon höll sig runt hans nacke och såg förvånat och fascinerat på honom. Det var första gången något sådant hände Morianne och Lizzy tyckte det var väldigt kul att spela förälskad i Orlando. De följande två dagarna fortsatte de inspelningen av hur Orlando lämnade av henne hemma i soffan och Marianne som pratade om honom med sin familj. Den tredje eftermiddagen kom Chad tillbaka. Han kom precis då Lizzy och Orlando satt på bron utanför huset de sov i. De hade tränat repliker men gått vidare till att försöka såga sina repliker så snabbt som möjligt och fortfarande artikulera ordentligt. Lizzy såg på Chad hur han spände sig då han såg henne tillsammans med Orlando och hon önskade att han kunde låta bli att vara svartsjuk, det fanns andra han hade mer anledning att vara svartsjuk på. Hon såg inte Orlando som annat än en av sina bättre vänner och hon visste att han såg henne på samma sätt.
”Kommer du filma mycket med Orlando?” Frågade Chad henne senare.
”Filmen handlar ju mycket om kärlekshistorian mellan oss. Vi kommer filma mycket av våra scener tillsammans framöver. Därefter blir det en massa då jag är olycklig för att han lämnar mig. Så det lättsammare är nu.” Hon log mot honom. Sanningen var att hon kanske skulle ha lättare för att spela ledsen hon skulle spela så otroligt lycklig framöver, som hon inte alls kände sig. Hon fortsatte hosta framöver men lyckades ändå hålla det hemligt och inte hosa blod eller se sjuk ut inför andra. Vad hon såg av tidningar, radio och TV diskuterade de allt mer hennes ring och började lämna ämnet kraschen. Hon var tacksam att de slutade prata om den eftersom påminnelser gjorde de hon tyckte om ledsna. Hon ville också att de skulle börja se henne som frisk igen. Hon fortsatte att flörta med Orlando hela dagarna. Inte bara under inspelningarna utan det var lika kul att fortsätta runtom också. Chad verkade inte tycka om att lämna henne ensam men hon kunde inte låt bli att vilja ha honom därifrån. Det var mycket enklare då, om han bara varit på ett annat humör hade det funkat mycket bättre.
Lizzy älskade landskapet med de små husen där hon trivdes väldigt bra. Johnny kom tillbaka och Lizzy spelade gitarr tillsammans med honom. Det var också roligt att se Johnny som var en så bra skådespelare spela förälskad i henne på ett mycket övertygande sätt. Själv spelade Lizzy helt ointresserad av honom och stört förälskad i Orlando.
De spelade in då första vändpunkten börjar. Då de alla ska ut på picknick men Colonel Brandon får ett brev och reser till London. Marianne och Willoughby åker vagn tillsammans. Att spela in just det var mycket kul för Orlando skulle styra då de åkte en öppen vagn. Något han aldrig gjort förut och det tog en stund innan det gick bra.

Chad kom tillbaka igen och den här gången verkade han pirrig och rörde sig smått ryckigt. Det var ungefär ett på dagen och Lizzy hade ledigt på eftermiddagen. Hon hade fortfarande på sig sin klänning från dagens inspelning. Den var vid och gick in under bysten men fortsatte därifrån rakt ner som en lång babydoll klänning som gick ända till fötterna. Hon hade också gammeldags skor på sig utan klack och hon tyckte de var väldigt bekväma. Dittills hade hon haft samma par hela tiden, förutom då hon var ute i regnet. Chad föreslog att de skulle gå en promenad, han verkade ganska ivrig att göra det. Lizzy älskade att promenera på området, så som de gjorde på 1700-talet. De gick längs en stig som gick bort till en lövträdsdunge och runt en liten sjö/damm. Lizzy gick med händerna knutna bakom ryggen så som hon gjorde i filmen och hade en sjal runt armarna men ingen hatt. Det var inte speciellt kallt ute. Chad hade på sig sina favorit jeans och en skjorta över en vit T-shirt. Han hade sin mörkgrå jacka öppen och gick med händerna i fickorna då han inte kunde hålla henne i handen. Han verkade nervös och sa inte mycket. Det gjorde inte Lizzy något som gick och såg på änderna i dammen. Då de var på andra sidan dammen och huset som stod på andra sidan knappt syntes stannade Chad. Lizzy tog några steg till innan hon upptäckte det och vände sig då om och åg på honom. Han stod helt stilla och såg på henne, så det var inte att han fått syn på något som fått honom att stanna. Pulsen ökade i Lizzy då han fortsatte att bara stå där och se på henne några sekunder.
”Jag har något jag vill fråga dig.” Sa han sedan och Lizzy slutade andas. Han drog fram en liten ask ur innerfickan på jackan och öppnade den. Förstås, hon borde förstått det med en gång då han kom idag men hade av någon anledning inte kopplat. Ringen han visade upp var i vitt guld och hade flera vita diamanter. Den i mitten var den största och de på sidan av den i mellanrummen däremellan var fyllt av mindre diamanter i olika storlekar som också fortsatte på utsidan så att hela övre delen av ringen var fyllt av diamanterna. Den måste ha kostat flera miljoner dollar och var mycket vacker. Hon höll fortfrande händerna på ryggen och fingrade på sin rosa ring. Hon tog alltid på sig den och armbandet så fort hon filmat klart även innan hon bytte kläder eftersom hon ofta hade dem på olika ställen. Den rosa ringen var också otroligt dyrbar. Hade Chad velat överglänsa den?
”Jag älskar dig så mycket.” Började Chad och han lät lite nervös, men Lizzy tyckte han verkade ganska självsäker ändå. ”Jag vill vara med dig för alltid. Jag kommer alltid älska dig. Jag vill skudda och hålla dig.” Du kan inte skydda mig tänkte Lizzy. ”Liz, vill du gifta dig med mig?”
Han väntade sig säkert ett lyckligt ja med en gång. Tankar snurrade och Lizzy kunde inte svara å en gång. Hjärnan hade jobbat under hela tiden han pratat också. Magen knöt sig ordentligt och hon hade en stor klump i halsen. Hon ville gråta men kände samtidigt ilska. Varför gjorde Chad det här mot henne? Hon skulle snart fylla 21 så varför skulle han fria nu? Vad var meningen med det? Hon kunde inte låta bli att tro att svartsjuka hade något med det att göra, och osäkerhet. Men hon kände så starkt att de aldrig skulle gifta sig oavsett. Det var inte meningen att det skulle bli då och hon visste det. Så vad spelade det då för roll för henne? Om det gjorde honom gladare så kunde hon göra det för honom. Det var redan allt för sent att rädda honom från olycka då hon försvann. Men om hon inte vetat att det inte skulle bli av, att hennes tid snart var slut… skulle hon svarat nej.
Sekunderna hade gått och nu samlade sig Lizzy och tog mod till sig medan Chad förväntansfullt såg på henne. Trots tystnaden hade han ännu inte blivit oroad.
”Ja.” Sa Lizzy och hoppades att Chad skulle ta hennes sorg som lycka. ”Ja.” Sa hon igen och log. Chad log tillbaka och tog upp ringen som hon lät honom sätta på hennes vänstra ringfinger. Sedan lutade han sig fram för att kyssa henne, vilket hon inte klarade just då utan skyndade sig att luta sig fram och göra det till en kram. Han kramade henne tillbaka och då hon nu visste att han inte kunde se hennes ansikte lät hon ansiktet förvrängas i den grimas den längtade efter. Han försökte kyssa henne igen då hon drog sig undan men hon gjorde sig liten och vände sig runt och fortsatte gå. Han lät henne göra det utan att märka på det och gick bredvid henne. Kanske trodde han att det var för att hon var i rollen och gjorde som en flicka från tidigt 1700-tal. Då de kom tillbaka var Chad på väldigt bra humör. Lizzy gick och bytte om och såg sig själv i en spegel för att se att hon inte såg för hemsk ut. Hennes ansikte såg känslolöst ut och ögonen tomma. Hur kunde Chad, den som skulle vara den som kände henne bäst av alla, inte märka det? Hon trodde inte han var den personen längre, han var för osäker och rädd så han blundade för det. Hon fingrade på ringen på högra handen.
Då hon kom tillbaka ut stod Chad och pratade med Johnny. Chad hade tyggen åt hennes håll men vände sig om då han hörde henne komma.
”Liz, jag berättade just. Visa honom ringen.” Han log mot henne och hon höll upp handen bredvid sitt ansikte. Hon såg på Johnny som såg henne i ögonen istället för att se på ringen. Hon visste att han såg på henne det Chad inte gjorde. De fortsatte kommunicera en stund med ögonen innan Lizzy vände undan blicken. Hon gick ned det sista trappsteget som hon stannat på och kom ned till dem. Johnny slog sina labbar runt henne och kramade henne riktigt hårt. Han kysste henne på huvudet. När de kramats klart tog hon hans hand och tryckte den lika hårt som han kramat henne och de såg på varandra igen och hon log mot honom. Det kändes faktiskt bättre nu och hon kände sig tröstad. Chad började känna sig utanför nu och såg frågande på dem för att förstå vad han missat. Senare tittade Lizzy närmare på förlovningsringen och läste på insidan. Där stod deras förnamn och årtal. Hon gillade hans namn Chad Michael.
Den kvällen hade Chad säkert hoppats på något mer än, ingenting. Hon hade inte ens kysst honom än utan vände ryggen till honom och låtsades sova innan hon gjorde det.

Den natten vaknade Lizzy med ett ryck. Hon kunde inte andas. Fast hon vaknat och öppnat ögonen kände hon hur en dimma var på väg in och försökte föra henne ner i medvetslöshet. Lungorna skrek efter luft men det kom bara ett dämpat gurglande ljud då hon försökte andas eller rensa luftvägarna. Det var svårt att få musklerna att röra sig då hon vände sig från att ligga på rygg till att vrida sig halvt på mage hon kände vätska rinna upp ur halsen och ut ur munnen. Magen krampade sig i försök att, överleva. Hon hulkade blod på kudden tills luftvägarna var tillräckligt rena för att dra ett första andetag. Retningen i halsen som ville fortsätta spy och sätta igång och hosta fock vänta. Hon lyfte snabbt upp kudden och fortsatte hålla den mot ansiktet medan hon nedböjd skyndade sig mot badrummet. Hon slog igen dörren och föll ner på knä där hon började hosta och hulka. Hon hann inte till handfatet eller toaletten. Då hon slutade hosta rosslade det fortfarande i halsen och det gjorde så ont i hennes mage att hon inte kunde få sig själv att röra sig utan låg i fosterställning på golvet. Om hon dog nu skulle hon inte blivit förvånad. Men hon gjorde inte det utan återhämtade sig nog för att röra sig.
Kudden var röd av blod och nattlinnet var fullt av fläckar. Hon la undan dem båda där de inte skulle hittas så hon kunde slänga bort dem sen utan att någon fick veta. Hon ställde sig framför handfatet sedan och såg sig själv i spegeln där hon såg hemsk ut med blod gnuggat i hela ansiktet. Hon såg på sina händer och armar som också var blodiga och började sedan tvätta sig. Först bort med blodet och sedan duschade hon. Klockan gick och när hon tillslut kom ut till Chad hade himmelen börjat ljusna. Det syntes inget blod i sängen och Lizzy var mycket glad över att hon inte hade något att jobba med förän sent på eftermiddagen. Hon sov mycket länge.
Då Lizzy vaknade nästa dag kände hon sig mycket svag. Armarna skakade då hon rörde sig och då hon sa god morgon till Chad var rösten helt förstörd, vilken förvånade honom. Halsen sved förfärligt mycket som att hela insidan var uppskuren med tusen knivjack. Då hon ställde sig upp drabbades hon av yrsel och benen vek sig under henne. Hon föll ner på sängen igen och andades tungt medan blicken klarnade för henne igen. Hur nära hade hon varit att dö under natten? Troligen närmare än hon ville erkänna. Skulle det upprepas och skulle hon klara sig då? Kanske hade det förvärras av att hon precis hade förlovat sig. Men förr eller senare skulle det nog bli för mycket. Gör det bästa av nuet.
Hon hade knappt något hon var tvungen att göra under dagen. Hon ställde in dem vilket togs bra eftersom nyheten om hennes förlovning redan spridit sig. Anledningen var förstås egentligen att hon var så sjuk. Hon ville inte att Chad skulle fårstå hur dåligt hon mådde, vilket skulle göra honom oroligt igen. Hur skulle han ha reagerat om han vaknat med henne… i sängen? Hon önskade att det fanns något sätt att skydda honom. Chad åkte innan kvällen, oroad av hur hon mådde. Lizzy insåg att hesheten var något bra för då kunde hon få honom att tro at det var början på en lätt förkylning, annars hade han kanske börjat tro att det var förlovningens fel.
Nästa dag var Lizzy med på inspelning. Hon hade fortfarande ont i halsen men kände sid mycket bättre. Som tur var hade hon inga repliker under dagen. Orlando kramade om henne men sa inget om förlovningen och det kändes skönt för Lizzy att under nästa dag hänge sig till att flörta med honom istället för att tänka. Många lyckönskade henne men eftersom Lizzy knappt gav ifrån sig ett lågt kortfattat tack och inte kunde svara på några frågor om bröllop, släppte det snart och lät henne vara. De hade nog tänkt sig att hennes kärlekshistoria som fick ett lyckligt slut skulle göras med henne överlycklig.
Orlando och Lizzy spelade in en scen tillsammans på kvällen tre dagar efter Chad åkt. Hon kände av halsen allt mindre och hade dittills inte haft fler problem. De satt utomhus på trappan till huset Marianne bodde i och skulle spela in en intim scen då Orlando får tillåtelse att klippa en lock ur hennes hår. Det hade inte gjort Lizzy något att han klippte hennes riktiga hår, men hon hade en löslock eftersom det nog skulle bli flera tagningar, hon kunde inte sluta upp flinskallig efteråt. Inga repliker skulle höras sedan i filmen så det var inte det viktiga i scenen, utan energin emellan dem. Något som inte brukade vara ett problem.
De satt nära varandra och det var ganska kallt ute men friskt och skönt. De pratade viskade och Orlando bad henne om en hårlock. Hon nickade och svarade ja. Han plockade fram en liten fickkniv och skar loss yttersta locken på en tuss av håret. Hon rös av att ha hans hand så nära hennes öra och följde sin lock med blicken då han drog tillbaka handen och förde locken till sina läppar och kysste den. Hon andades djupt och han tog fram en bit papper som han la locken i innan han vek papperet runt den och la den i sin plånbok. Han tackade henne och la sedan sin hand på hennes. Då tagningen var över var Lizzy överraskad av hur mycket hon levt sig in i scenen. Dagen efter fick hon fjärilar i magen då hon såg Orlando och fnissade generat då han pratade med henne. Han märkte att det var något med henne och det gjorde honom på bra humör. Så han fortsatte att hålla sig runt henne och flörta med henne genom att säga vackra saker på gammal engelska. De var ju egentligen kompisar och det var bara en lek. Men Lizzy hade blivit kär i Orlandos karaktär fast hon visste att han skulle krossa Mariannes hjärta. Lizzy kramade Orlando efter en inspelningsdag och han kastade runt henne ett varv innan han satte ned henne på fötterna igen och hon fortfarande med armarna om hans hals kysste honom på kinden. Då hon vände sig om stod Chad där och såg reserverad ut. Lizzy släppte Orlando men gick inte fram till Chad. Hon ville inte uppmuntra hans beteende när han gjorde så där. Det var ju bara drygt ett år sedan han brytigt näsan på Orlando. Det kändes mycket längre. Orlando mötte hennes blick och kom fram och hälsade på Orlando. Lizzy och Chad gick tillsammans därifrån och åt tillsammans. Lizzy tyckte det gick okej att äta numera. Det var ingen som höll koll på hennes matvanor och hon gjorde det inte själv heller. Men när Chad var där och såg på henne förstod hon att hon kanske inte åt så bra som hon borde. Hon kunde inte heller minnas när senast hon ätit men hon kändes inte så benig längre, inte lika hårda kanter.
”Så liz.” Sa Chad då de ätit klart. ”Vad har du för tankar om bröllopet? Hur vill du att det ska vara?” Lizzy frös till och visste inte vad hon skulle svara.
”Jag vet inte riktigt. Jag har inte tänkt så mycket på det.” Svarade hon ärligt. ”Det viktigaste för mig är du.” Fortsatte hon. ”Om du har idéer om hur du vill att det ska vara så är det helt okej för mig.”
”Jag har en del idéer.” Började Chad och verkade inte sårad av vad hon sagt. Men verkade gå försiktigt fram, rädd att såra henne genom att säga något hon inte skulle hålla med om, trots vad hon sagt. ”Jag skulle vilja gifta mig i en kyrka.” Det hade hon ingenting emot alls, men han verkade se det som en stor sak. ”Det är en gammal kyrka i L.A. som du kanske vet om och flera generationer av min släkt har gift sig där. Men om du hellre vill gifta dig i Sverige så är det helt okej.”
”Nej det låter bra. Det skulle inte göra min familj någonting eftersom mina syskon och kusiner redan använt de kyrkor som finns där. Du däremot är förstfödde sonen i din familj.” Hon log och lyckades diskutera det här med honom utan att visa honom hur det inte spelade någon roll för henne eftersom hon visste att det inte skulle hända. Att prata om det nu var något som var viktigt för honom så då kunde hon göra det för honom. Men hon skulle knappast kunna vara med och planera massa saker.
”Okej så länge det är lugnt med dig. Det är en stor kyrka så vi får plats med många släktingar och vänner.” Lizzy tänkte att om hon skulle gift sig så skulle hon helst haft ett litet bröllop. Kanske i den gamla kyrkan hemma.
”Det låter bra Chad.” Hon skulle bli tvungen att spela på sin svaghet för det här men han fick lov att ta det. ”Jag vet inte om jag kommer orka hjälpa till så mycket, jag hoppas du förstår. Kanske jag orkar mer då jag slutat jobba på filmen och har mindre på gång samtidigt. Då jag är starkare igen.” Hon såg hur han rynkade pannan, vilket fick henne att göra detsamma.
”Jag hade tänkt ett sommarbröllop.” Började han. ”Jag har kollat datum och det verkar passa väldigt bra strax efter du slutat inspelningen här.”
”Oh.” Så snart? Det snörde sig i magen. ”Jag vet inte hur mycket jag kan hjälpa dig då.” Sa hon tvekande.
”Nej det förstår jag.” Skyndade han sig att säga. ”Se bara till att ha en klänning att dyka upp i så ska jag inte tjata på dig om så många andra saker.” Hon log mot honom men förstod att han säkert skulle vänta sig mer än så. Till exempel en lista på vilka hon ville ha där. Chad fick sova i hennes säng men inte mer. Hon fortsatte att sova dåligt.

Lizzy förstod inte hur mycket omvärlden pratade om henne fören hon åkte in till London tillsammans med Orlando en dag. Det var cirka tre dubbla mängden fotografer och reportrar som följde dem. Ungefär så många det skulle varit i L.A.
”Hur känns det att vara förlovad?”
”När blir bröllopet?”
”Vad betyder den rosa ringen?”
”Är det Chad Michael du är förlovad med?”
”Vad tycker Chad om att du umgås med Orlando. Var det inte han som slog ned honom förra året?”
Alla frågor, de skrek av upphetsning och var törstiga efter svar. Hon hade inte varit tillgänglig för dem och de höll på att gå sönder av frågetecken. Alltid hade hon hållit sig undan media och trots det varit en favorit bland dem. Som om hon var kunglig eller något, hon hade kanske inte sett efter så mycket vad de skrev om henne. De hade alltid haft obesvarade frågor hos henne men trots det var hon omtyckt, tack vare att hon var en bra skådespelare och vän med flera andra stora människor, och svensk? Hon svarade dem genom att villigt hålla upp vänstra handen och säga att ja det var Chad och det var han som friat. Men inte djupare svar än så. Posters var uppsatta i staden runtomkring i London, i världen antog hon. På dem var Chad som Eragon, draken Saphira, hon själv som Arya och några ondingar. Den sista filmen skulle snart ha premiär och den sista striden skulle stå. Lizzy hade lovat att gå på en intervju innan premiären på en sen talkshow i London. Hon hade också lovat Chad att följa med honom till hans familj efteråt och stanna någon dag i O.C.
”Sense and sencibility” skulle påbörja filmningar på ny destination då historien förde karaktärerna till London. De kunde förstås inte filma det i lokala London då skillnaden från hur det såg ut då och nu var väldigt stor. Men vissa delar av stan och i en del hus skulle de spela. Det fanns delar av historien kvar så de skulle komma tillbaka till den första filmplatsen igen senare.

Det var alltså snart premiär för ”Eragon 3” och Lizzy kom för att göra en intervju på kvällsprogrammets filmstudio. Det var Storbritanniens största talkshow och spelades in under dagen kvällen innan det sändes. Lizzy hade håret i sin Marianne frisyr med hade på sig en kort ljusrosa klänning som satt löst och hade en stor båt urringning som hängde mer över ena axeln och hade broderade detaljer och långa snören.
”Kvällens första gäst är en ära att få presentera. Hon är den talangfulla svenska skådespelerskan, musikern och modellen som fängslat oss alla de senaste åren. Hon är den yngsta någonsin att vinna en Oscar för bästa huvudroll hon är en survivor efter en svår bilolycka. En varm applåd för Lizzy Elsson!” Han ställde sig också upp och applåderade då hon kom genom entrén och vinkade till publiken och kameran. Hon kramade programledaren och satte sig med benen tätt ihop i fåtöljen och vinkade igen då applåderna fortsatte ett tag till.
”Välkommen hit.” Sa han till henne igen nu mer personligt då hon var där än då han välkomnat henne innan hon kom ut.
”Tack.”
”Först vill jag säga att jag verkligen gillar ditt hår.”
”Tack.” Hon fingrade på en av lockarna i nacken.
”Anledningen till det är din senaste film du spelar in nu eller hur.”
”Ja precis.” Sa Lizzy och publiken applåderade igen och hon skrattade smått. ”Jag är med och spelar ”Sense and sencibility” tillsammans med Johnny, Orlando and Keira.” Nya applåder.
”Wow. Det är verkligen fantastiskt att du kunde komma tillbaka och börja jobba på en ny film så snart efter du blev utskriven från sjukhuset.”
”Tack.”
”Så hur känns det att ha kommit tillbaka efter vad du var med om. Det är verkligen helt otroligt att du klarade det.”
”Ja. Det känns fortfarande konstigt hur nära det var, vilken tur jag haft.”
”Ser du livet på något annat sätt nu efteråt?”
”Jag försöker göra så mycket tid jag kan för de jag bryr mig om och göra sådant jag vill göra och brinner för. Men det var samma sak innan också. Jag försöker bara vara tacksam för den extra tid jag fått, man vet aldrig hur mycket tid man kommer få.” Fler applåder efter det.
”Det är helt sant och vi är alla glada att ha dg kvar. Någon annan som är väldigt glad för det måste ju vara din fästman.” Massor med applåder och jubel. Lizzy skrattade smått men flyttade sig som om hon var blyg. ”Det är alltså Chad Michel Murray vi pratar om?”
”Ja det är det.” Svarade hon och publiken jublade.
”Hur känns det? Du måste såklart vara mycket lycklig.”
”Ja.” Lizzy gav ett kort svar.
”Vi har alla följt eran kärlekshistoria och hoppats att det skulle bli ni två sen ni träffades. Vi är så glada att historien får ett lyckligt slut.”
”Tack.” Hon visste att hon borde lägga till något men fortsatte istället att le.
”Nu när det är officiellt och sedan olyckan är över kan vi kanske reda ut några frågetecken vad gäller er.” Fortsatte han. ”När var det ni faktiskt blev ett par?”
”Oh. Det är svårt att svara på.”
”Jasså.” Han och publiken skrattade.
”Jag antar att det var ett år sedan drygt.” Hon tänkte inte försöka förklara mer än så.
”Jag är verkligen glad för din skull. Ni är verkligen fantastiska tillsammans och har gjort många bra filmer tillsammans. Chad är en mycket bra skådespelare han också.” Han fortsatte. ”Vilket leder oss till den film som snart har premiär vilken är den sista i triologin där de två första filmerna har varit mycket uppskattade världen runt. Det är den sista av de filmer som spelats in med Lizzy och Chad att ha premiär. ”Eragon 3” och vi ska se ett klipp ur filmen nu, vad kan du säga om det Lizzy?”
”Det är ett klipp ifrån början av filmen då Arya pratar med Saphira.”
”Okej här kommer alltså ett klipp ifrån ”Eragon 3”.” De rullade klippet vilket var intressant för Lizzy att se också eftersom det var en scen då hon spelade med den karaktär hon aldrig träffat i verkigheten. Då klippet var slut applåderade publiken. ”Jag ser fram emot att se filmen.” Sa programledaren.
”Jag också.” Sa Lizzy och publiken skrattade.
”En fråga till innan vi går vidare. Det har pratats mycket om den diamantring du har haft på dig den senaste månaden och fram tills ni förlovade trodde de flesta att det var en hemlig förlovning. Så vad betyder ringen egentligen?”
”Det är personligt.” Hon kunde inte låta bli att smeka över högerhanden. Programledaren förstod på henne att hon inte skulle säga mer och gick vidare.
”Tack Lizzy. Vi återkommer efter pausen.” Lizzy visste att hon inte berättade speciellt mycket. Hon tyckte bättre om komiska program där de ställde andra frågor än att bara prata om alla viktiga allvarliga som de hade så många av till henne, eftersom de visste så lite. Hon undrade hur de kunde tycka om henne trots det. Nu var hon i alla fall klar och kunde gå, fler intervjuer blev det inte fören på röda mattan. Det skulle bli kul för det var kul att minnas tillbaka till det.

Hon kom till L.A. på dagen innan premiären. Chad var upptagen med jobb som hon struntade i och Robert var inte i staden alls. Lizzy åkte till lägenheten i alla fall och öppnade med sin egen nyckel. Det var väldigt längesen hon var där sist men det var ganska mycket sig likt. Hon gick fram till väggen där vapnen från hennes olika filmer var upphängda och log då hon såg att Robert hängt upp ifrån ”Naruto” också. Där var hennes forhead protector och två av de japanska ninja knivarna hon haft i filmen. Hon lät dem hänga kvar och låste upp vapenskåpet där hon plockade ut sitt gevär. Hon plockade också fram ammunition och kastade det över axeln. Hon var nu tungt beväpnat, något straffbart med flera år i fängelse, vilket hon hade tillåtelse till och gick ner på gatan igen där hon blev fotograferad men ignorerade dem och hoppade in i den bil hon haft med sig och körde själv. Hon kom fram till skjutbanan som var inne i en gammal lagerlokal. Hon pratade först med killen vid disken som ordnade en bana till henne. Han bad om ursäkt över att inte ha någon ammunition till henne, det var så ovanligt att få ha krigsgevär i staden, utanför militären. Hon ställde sig på en bana och sköt. Vilket kändes helt underbart det var som att musklerna äntligen väcktes till liv efter en lång vila. Som hon först nu vaknade efter koman. Hon hade siktet och känslan kvar i kroppen och att skjuta gick bra. Hon kände efteråt att hon skulle behöva börja med fighting igen en del. Vilket också kändes bra. Hon sköt upp all ammunition och kände sig bedövad i axeln efteråt. Det kändes härligt uppiggande och det ringde i öronen då hon åkte därifrån. Hon lämnade vapnet i sitt skåp eftersom allt annat skulle ha varit ett lagbrott. Hon hade egentligen bråttom men stannade kvar i lägenheten en liten stund till. Hon gick in i sovrummet som var sig likt och ganska städat. På väggen hängde det svartvita fotot av henne och Robert. Hon älskade hur det inte bekymrade honom heller vad folk som kom dit tänkte om det. Tjejer han tog med sig hem. Hon kastade sig på rygg ner på sängen och kände hur skön den var. Hon rullade över på sidan och drog till sig Robert kudde och tryckte den mot sitt ansikte och drog in doften av honom. Det doftade underbart men hon kunde inte stanna länge. Hon var sen iväg men hon hade inte kunnat motstå frestelsen att skjuta. Fingrarna hade kliat länge.
Då hon klev ur limosinen tog Chad hennes hand och hon möttes av tjuten från tusentals fans. Lizzy hade en vit knäkort korsettklänning. Den hade fladdrigt tilltygat bomullstyg och var ganska lik det nattlinne hon haft, det hon fick slänga efter blodsbadet. Lizzy släppte snart Chad men stannade kvar på räda mattan och pratade med reportrar. Det var bättre att göra det var för sig då reportrarna bara hade en kändis att fokusera på i taget och de kunde göra fler nöjda, vilket var deras plikt. Lizzy hade inte sätt mycket av hur stort Eragon fenomenet blivit och det var svårt för henne att svara på frågorna om hur det kändes. Ryktet om vad hon gjort tidigare på dagen hade redan nått öronen på reportrarna.
”Vad tror du fick dig att vilja skjuta idag? Är det ett sätt att frigöra ilska?”
”Det är något jag får lust till ibland och det var länge sen sist. Det känns bra att kunna göra det igen.”
”Är du alltså en förespråkare för vapen?”
”Absolut inte. Jag kommer från det land med strängast vapenlagar i världen och det är så jag tycker det ska vara. Att avfyra ett militärgevär ibland är en annan sak än att tycka att alla har rätt till vapen hemma.”
”Var du upprörs över något och tog ut din ilska?”
”Nej, det var inte därför.”
”Du hämtade vapnet i lägenheten Robert Pattison bor i. Betyder det att du fortfarande bor där och har bott där förut?”
Lizzy undvek alla frågor gällande Robert. ”Jag har aldrig stannat länge någonstans de senaste åren.”
De kom in i lokalen och satte sig på lediga platser bland de fullsatta sätena. Människorna som var där, de som varit med och jobbat med filmen, fick Lizzy att känna sig konstig. Hon hade träffat dem så lite sedan inspelningarna, vilket var länge sedan och visste inte riktigt hur hon skulle bete sig med dem. Filmen började och Lizzy tyckte den var riktigt bra. En hel massa krig och den var ganska lång men den hade en så lätt och trevlig känsla över sig i alla fall och flera komiska inslag. Det var verkligen bra filmatisering som stämde överens med känslan i böckerna. Hon fick fjärilar i magen då hennes karaktär Arya lär Eragon älska henne och scenen med kyssen på berget. Det var konstigt att se den på film för hon mindes den kyssen så väl, det hade varit helt hon som kysste Chad inte karaktärerna. Nu såg hon det utifrån och satt i en film, det såg bra ut så också. Att vara skådespelerska innebär att en del av de viktigaste minnen hon hade för alltid skulle finnas kvar och visas upp för alla.
Filmen slutade och Lizzy vände sig mot Chad som satt bredvid henne. Hon kunde inte undvika att märka hur annorlunda han var mot den Chad som visats på duken. Även om hon gjort honom olycklig under den tiden också hade han inte gått igenom så mycket som han gjort nu. Hon fick inte fjärilar av att se på honom.
Det var redan sent men efterfesten började och Lizzy och Chad var med där. Lizzy hälsade på författaren Christopher Paolini och gratulerade honom. Det var längesen hon sett honom och han verkade mycket äldre nu. Han såg ut som en riktig vuxen, vilket alltid var ovanligt i hennes kretsar. Han såg också ut som en riktig författare och hon hoppades att han skulle skriva fler böcker. Det slog henne då att han kanske hade gjort det men att hon inte visste. Hon ville inte fråga honom för han kanske skulle ta illa upp. Hon skulle inte hinna läsa ändå. Hon log och tog emot gratulationer till förlovningen men hade inte speciellt kul på festen. Det var för få som hon kände, i alla fall som hon brydde sig om. Hursomhelst drog det ut på tiden och det var ganska sent då Lizzy och Chad äntligen satte sig i en bil och for ut ur L.A. och söderut mot O.C. Lizzy pratade inte mycket men lyssnade när Chad pratade om vad han tyckt om filmen och en del annat. Han hade ju varit i stan mycket mer än hon hade och det var alltid mycket som hände där. De kom fram och bilen körde till uppfarten av ett stort vitt hus. Lizzy kunde se att det var vackert även i mörkret. Det var fortfarande tänt inomhus och det lyste genom fönstren.
”Ni hade inte behövt vänta uppe.” Sa Chad till sina föräldrar då de möttes i dörröppningen.
”Å nonsens.” Sa hans mamma och kramade om honom. ”Lizzy.” Sa hon och log moderligt mot henne. ”Det är underbart att äntligen träffa dig.” Hon kramade om henne hårt och Lizzy fick en kram av Chads pappa också. Hans föräldrar såg precis ut som hon hade sett dem på kort och kunde inte ha förändrats mycket på flera år. De var båda blonda, Chads mamma hade en kortklippt frisyr som hon måste lägga varje morgon. Hon var välsminkad och hade på sig välstrukna kläder. Hon var kortare än Lizzy och mycket nätt. Chads pappa var lik Chad och verkade ganska lik i sättet också men verkade vara mer obekymrat glad och hade skrattrynkor i ansiktet. Han hade bakåtkammat hår som inte var lika rufsigt och okontrollerat som sin sons men han var inte lika välklädd som sin fru. Han hade träningskläder på sig som såg mycket bekväma ut och han såg vältränad ut. Lizzy tänkte att om Chad skulle se ut som sin far då han blev äldre hade hon inget emot det. Inte för att hon skulle se det. De gick in i huset som var mycket öppet och ljust. Det var vita eller andra ljusa färger på väggarna och en del tavlor som märkbart var målade av riktiga konstnärer. Det var högt i tak och kändes som ett stort hus och mycket annorlunda mot där hon själv vuxit upp. De gick in i köket som hade en köks ö de ställde sig runt.
”Är det någon som vill ha något?” Frågade Chads pappa.
”Nej det är bra tack.” Svarade Chad.
”Hur var filmen idag då?” Frågade hans mamma.
”Ja blir det några fler Oscars?” Frågade hans pappa och flinade. Lizzy kände det som att det var mer naturligt för dem att ha en känd son och förstod mer vad det innebär än hennes egna föräldrar. Hon kände redan att hon trivdes med dem, de var väldigt avslappnade.
”Hoppas det.” Sa Chad. ”Men det kanske blir lite konstigt eftersom den också får tävla mot två andra filmer vi varit med i.”
”Just det.” Sa hans pappa och vände sig sedan mot Lizzy. ”Jag tyckte du var strålande i ”Naruto” filmen.” Hom log tillbaka mot honom.
”Hon har varit strålande i allt hon gjort.” Sa hans fru. ”Det känns redan som vi känt dig länge Lizzy och vi har varit stolta över er båda två.” Det värmde Lizzy att höra det och fick henne att sakna sin mamma som hon insåg att hon träffat alldeles för lite senaste åren. Det kändes så skönt att bli behandlad vänligt av en mamma.
”Jag önskar att jag kunnat träffa er tidigare.” Sa Lizzy ärligt. De log mot henne.
”Du är verkligen välkommen till våran familj Lizzy. Vi är verkligen glada att ni ska gifta er.” Sa Chads mamma till henne och tog tag i sin mans arm. ”Du vet, jag var lika gammal som du är nu när jag gifte mig.” Det snörde sig i Lizzys mage. Hon skulle göra så många människor olyckliga.
Det var underligt att sova i det rum Chad vuxit upp i. Det hade inte förändrats mycket sedan Chad bodde hemma och gick på high school. Lizzy skrattade då hon såg posters som satt på väggen och föreställde halvnakna, och nakna modeller. Det fans också kort på hans gamla klasskamrater och basketlag, dessutom någon som måste vara en före detta flickvän. Chad hade an ganska stor säng som de båda fick plats i och Lizzy somnade snart efter den långa dagen.

Robert stod på hennes sida och hon lutade huvudet mot hans axel. Han höll hårt i hennes hand och kysste henne på huvudet. De var tillsammans och hon presenterade honom för sin familj och visade honom runt hemma.
De stod i en liten kyrka. Lizzy hade en blomsterkrans i håret, lockigt utsläppt hår och en enkel vit klänning. Det var ett bröllop i Grekland och han hade på sig en enkel vit skjorta med en tropisk blomma bakom örat. Han log stort och kysste henne medan deras få bröllopsgäster applåderade och prästen på grekiska förklarade dem man och hustru.
De satt på altanen till sitt lilla torp och gungade i hammocken medan solen gick ned. Robert höll handen på hennes stora mage och kände hur det sparkade där inne.
Robert lekte med sin son och de sprang skrattande runt tillsammans och Robert lyfte och kastade honom i luften. Deras son hade gyllene lockar och rosiga kinder. Lizzy skrattade när hon såg på dem där hon satt och ammade sin dotter.
Lizzy sjöng tillsammans med sina släktingar medan Robert och hennes bror spelade gitarr. De var i sommarstugan hemma i Sverige.
Lizzy dansade med Robert på deras sons bröllop. Hon såg på sin son som just då dansade med sin lillasyster och de hade båda blivit så stora. De skrattade och tramsade då de dansade och det värmde Lizzys hjärta. De hade blivit underbara människor och hon älskade dem så mycket.
Hon satt med Robert i hammocken utanför huset de båda älskade så mycket och som hade så många fina minnen. Ute på gräsmattan lekte deras barnbarn och sprang rund vattenspridare medan solen lyste klart. Lizzy lutade huvudet mot Roberts bröst och flätade fingrar med honom. hon var så lycklig och nöjd med sitt liv.

Hon slog upp ögonen och flämtade av gråt. Läpparna darrade och tårar föll från hennes ögon och rann ner i hennes öron. Det vred sig o magen och ur hennes mun rymde ett gny ut. Hon kunde inte hjälpa det. Plötsligt förändrades vridet i magen och spred sig upp längs halsen och gjorde ont i ett begär att hosta. Hon kastade sig upp ur sängen och iväg mot toaletten. Hon började hosta men hade svårt att få tillräckligt med luft då hon samtidigt flämtade av gråt. Hon satte i halsen och hostade än mer tills hon fått upp tillräckligt med blod för att lugna hostan. Hon fortsatte gråta och det gjorde ont i halsen och ner i bröstet. Hon samlade sig och torkade tårarna. Hon såg på sina svullna ögon i spegeln och kontrollerade andningen.
Då slogs dörren upp som Lizzy uppenbarligen glömt låsa. In kom en klart onykter tonåring men långt plattat hår. Hon hade ett lila linne, svart munkjacka och en kortkort jeanskjol. Hon hade sminkat sig rejält med mörk ögonskugga som blivit ut smetad, hon hade ett avlångt ansikte och ett stort leende.
”Oj förlåt.” Skrattade hon fram när hon såg Lizzy. Hon lämnade dock inte rummet. ”Lizzy eller hur. Jag är Sarah.” Det var ingen fråga.
”Kul att träffa dig.” Sa Lizzy och var glad att rösten var stadig. Hon strök undan håret med högerhanden.
”Åh, är det förlovningsringen!” Utbrast Sarah och störtade fram och drog till sig Lizzys högra hand innan hon hann reagera.
”Nej faktiskt inte.” Sa Lizzy och drog till sig handen. Hon såg hur Sarah fortsatte försöka titta på den rosa diamanten och det vred sig på nytt i Lizzys mage. Hon sträckte fram vänsterhanden istället. ”Det är den här.” Sa hon och visade för Sarah men då hon följde hennes blick såg hon att Sarah stirrade på armbandet hon hade på sig. ”Jag är ledsen.” Sa Lizzy och drog armen lite närmare sig och fingrade på medaljongerna. ”Jag borde inte ha den, den hör till din familj och det är du som borde ha den egentligen.” Sa Lizzy snabbt och ärligt.
”Nej.” Avbröt Sarah henne. ”Du ska ha den.” Hon verkade inte svartsjuk utan log vänligt. ”Du betyder väldigt mycket för min bror, jag vet att det betyder mycket för honom att du har den.” Hon lämnade det och sa sedan. ”Jag är glad att min bror hittat dig.”
”Du betyder mycket för honom också.” Sa Lizzy och Sarah log.
”När ni gifter er blir vi systrar också.” Sa hon och log. Lizzy log tillbaka men magen gjorde knut på sig själv igen.
”Om du var min syster skulle jag nog skälla på dig får att komma hem så sent och lukta tequila som du gör.” Sarah skrattade åt det.
”Det här är the O.C. vet du.”
”Sov gott.” Lizzy gick tillbaka till Chads rum och somnade på några sekunder fast hon trott att hon skulle ligga vaken.
När Lizzy kom ner för trappan nästa morgon och in i köket var det som mötte henne riktigt komiskt. Precis som i TV serien O.C. hon sett på skar de i den här familjen upp bagels med en speciell bagel skärare. Hon mindes hur de använt en sådan skärare i serien och det var ett mycket viktigt föremål där. Hon åt en nybakad bagel med mjukost på och såg ut genom fönstret där solen sken in. Hemma var det fortfarande vinter men det här var Kalifornien, där det aldrig blev vinter och nästan aldrig regnade. Det var dock inte en speciellt varm dag.
”Du borde visa Lizzy runt idag så hon får se stället ordentligt.” Sa Chads mamma medan hon fyllde upp en kopp kaffe till sig. Det var vad Chad tänkt göra och när de ätit gick de ut tillsammans. De promenerade ner längs vägen förbi tomter där snarlika stora vita hus stod med höga grindar. En del grannar var ute och hälsade då de gick förbi.
”Är du okej?” Frågade Chad henne och la samtidigt sin arm över hennes axlar. Hon hade varit mycket tyst, vilket i och för sig inte var ovanligt.
”Ja.” Sa hon och gick lite närmare honom.
Chad visade henne sin gamla skola, idrottshallen och hamnen. I hamnen låg lyxiga segelbåtar och ett underbart trä skepp låg längre ut i viken. Lizzy saknade att segla så som hon gjort i ”Pirats” hon hade nog trivts som sjörövare. Längs hamnen fans också klubbar och restauranger varav en var det hon sett i serien. Det var ett klassiskt amerikansk ställe med pannkakor, glass och hamburgare. Utanför träffade de Sarah med fem av hennes vänner. Det var en annan tjej och de andra var killar, alla i 18 års åldern. De var långa och just så snygga som man föreställde sig rika ungdomar på västkusten.
”Hej jag är ett stort fan.” Sa en av pojkarna och skakade hennes hand och log ett glimmande leende. Han visade sig snart vara Sarahs pojkvän. De stannade och pratade ett tag med dem och det märktes att de blev imponerade över att träffa dem. Det var smickrande att bli flörtad med och Lizzy hade lätt för att flörta och fick koncentrera sig på att hålla tillbaka, Chad kunde ta illa upp. De åt kinamat tillsammans i huset och Sarahs pojkvän var med. Hon trivdes med den här familjen och det var så likt serien, som var en av hennes favoriter. Lizzy åkte tillbaka mot London den kvällen, Chad skulle stanna kvar ett tag till men snart komma till henne igen. Lizzy undrade hur han kunde vara nöjd med att allt var så dåligt. Hon förstod det verkligen inte, hon hade knappt pratat med honom sedan förlovningen, nästan inte kysst honom och ändå sa han ingenting om det. Hon fällde tårar under flygresan och såg ut på stjärnorna på den svarta himlen.

Några dagar senare kom Chad till London. Han var trött efter lång tid i L.A. och skulle ta det lugnt några dagar utan jobb hos henne. Lizzy däremot jobbade vilket hon gillade, hon hade redan börjat inspelningarna i London tillsammans med Keira och hon såg fram emot att de om en vecka skulle börja spela in balen. På balen träffar Marianne Willoughby igen och han riktigt ordentligt krossar hennes hjärta. Orlando längtade oförskämt nog till dess också.
Då Chad kom visade det sig dock att han hade det han gjorde under dagarna i alla fall. Det var nu han på allvar kunde sätta igång sina bröllops planer. Som Lizzy vetat hade han flera beslut han ville ha hennes äsikt i på kvällarna. Hon lät honom hållas, eftersom hon visste att han snart skulle behöva åka tillbaka till L.A. för att jobba och fortsätta planera. Allt gick inte att ordna från håll och han skulle behöva göra mycket tillsammans med den bröllopsplanerare han anställt.
Fast de nu hade rum i centrala London fokuserade Lizzy på jobb och gick inte ut på kvällarna. Hon hade hållit sig från alkohol nästan helt och hållet sedan hon lämnade sjukhuset. Hon visste också att om hon gick någonstans skulle alla andra förvänta sig det av henne också, det var bättre att hålla sig från allt helt och hållet.
Lizzy träffade doktorn hon gått till i december igen. Hon hade gått upp lite mer den här gången och han var nöjd med det. han tittade också på hennes ärr. Ärren hade hon längs hela sin vänstra sida, ben, mage, arm och panna. Lizzy hade inte tänkt alls på dem, de kändes som litet i utbyte mot att leva och ingen annan sa något heller. En del Hollywood kändisar skulle nog ta det sämre än hon tänkte hon. Chad undvek ärren ungefär som han gjorde hennes rosa ring, han ville inte prata om dem. Doktorn fick rodnad på kinderna då han undersökte ärren på hennes mage, han tyckte allt såg bra ut.
Hon knappade fram hans telefonnummer på sin mobil några dagar efter hon haft drömmen. Hon hade velat prata med honom direkt efter men hållt sig från att ringa tills nu, när hon haft några dagar att lugna ner sig slog hon hans nummer.
”Hey hun.” Svarade den honungslena rösten. Hon insåg att hon inte tänkt på vad klockan var hos honom.
”Förlåt, väckte jag dig?”
”Ja. Men det är okej. Jag har inte pratat med dig på länge.” Han fick hennes blod att hetta.
”Jag han saknat dig.” Sa hon med mjuk låg stämma. Hon kände genom telefonen hur han på andra sidan förstod att hon menade mer än det människor sa till varandra hela tiden.
”Jag saknar dig också.” Sa han.

Då Chad bott hon henne i en vecka märkte hon att hon slappnade av mer och han verkade inte heller lika orolig och stressad. De hade börjat ha humor tillsammans och pratade mer, om sådant de kunde skratta åt. Det började kännas lite mer så som det känns då han bara varit hennes kompis, hon hade saknat det. FÖR snart åkte han igen och hon skulle sakna honom då han var borta.

På balen hade hon som Marianne samma frisyr som förut men med band och pärlor i håret. Innan de började filma tränade de i en stor grupp att tillsammans dansa de dansat på 1700-talet. Lizzy tyckte det var roligt och tänkte på hur de på den tiden haft danser som höll på i 20 minuter och kunde flera olika utantill. Det var snart dags att filma den viktigaste scenen på balen, den pinsamma scenen med Orlando.
”Jag förstår att du blir ledsen då jag inte vill ha dig. Jag ser verkligen stilig ut i den här kostymen, eller hur?” Orlando flinade och hon grimaserade åt honom.
det var en stor scen med många skådespelare och statister. Marianne kommer fram till Willoughby överlycklig att se honom och han låtsas inge om henne. Hon förstår ingenting och han måste dissa henne men ord, inför allas blickar eftersom Marianne gjort stor uppståndelse. Lizzy visste att det var en scen hon inte skulle tycka om att se på, det var så pinsam. Men det skulle hon aldrig göra heller.
Det var svårt att få till scenen. Första gången Lizzy rusade fram ropandes på Willoughby började Orlando skratta redan medan han vände sig om. Det satte ribban för hur resten av deras försök fortskred. Dittills hade de båda spelat kära och skrattat mycket då se spelat in då också. nu var det en stark scen med flera blandade känslor, Kärlek, förvirring, chock och sorg från hennes sida och is från hans. De tog om scenen flera gånger tills de helt plötsligt fick den rätt, där känslorna nästan kändes helt äkta.
Det hade gått ett tag sedan premiären av ”Eragon 3” som nu haft tid att ses av miljoner människor och levt upp till förväntningarna. Det var en storfilm och rykterna började gå om vilka priser den skulle bli nominerad till. Alla pratade om hur den och ”Naruto” skulle slåss mot varandra. Lizzy undrade hur de skulle kunna välja priser att ge mellan ”Eragon” tre och två, som inte fick glömmas.

Robert ringde och frågade om hon ville att han skulle hälsa på henne. Självklart ville hon det och han kom för att stanna en dag i London. Hon kom dit medan hon spelade in en scen där hon grät förtvivlat av sorg. Hon kramade honom hårt och kände hans doft, hon höll kvar lite längre. Han flinade mot henne.
”Verkar vara en rolig film.” Sa han och hon log åt honom.
”Rolig att göra i alla fall.” Hon höll kvar hans arm och klängde på den då de gick tillsammans.
”Vad vill du göra nu?” Frågade hon honom och han gav henne en menande blick, log och skrattade bort det.
”Jag är ju från London om du minns.” sa han och de kom ut på gatan. ”Jag ska ta med dig till min favorit restaurang i hela stan.”
De promenerade och tog en omväg för att undvika folksamlingen vid Big Ben och gick in i en park, fram till en korv kiosk. Lizzy skrattade då Robert gick fram och beställde två varmkorvar med allt på. Det var stora korvar med sesamfrön på bröden. De satte sig på en parkbänk och åt medan de såg på människorna i parken. Det kändes så fridfullt och vanligt, ingen verkade titta två gånger på dem och det kändes inte som att vara en kändis. Lizzy flaschade till drömmen då Robert strukit hennes mage.
På vägen tillbaka till Lizzys hotellrum köpte de en film.
”Inte den jag är ju med i den.” Sa Lizzy då Robert snappade upp ”Pirates of the Caribbean”.
”Just därför. Du ska alltid se filmer tillsammans med andra som är i dem. Nu vill jag se den här.” Han log och hon sa inte emot mer. Men hon tyckte det var pinsamnt att köpa filmen av mannen i kassan.

De började se filmen och tog varsin coca cola. Lizzy kände sig långt ifrån flickan som var i den filmen. Innan Chad, innan ”WW3”, innan allt. Bara 15 år och inte alls så allvarlig som nu.
”Du ser verkligen intresserad ut av Orlando där. Är du säker att det inte var något mellan er?” Sa Robert.
”När har jag sagt att det inte var det?” Svarade hon och han skrattade. Så olikt reaktionen hon fått då hon berättade för Chad. Robert kanade ner från soffan och satte sig på golvet framför henne. Hon strök i hans hår och lät sedan handen falla ned på hans bröstkorg. Han sträckte sin hand och flätade sina fingrar med hennes. Han fortsatte leka med hennes fingrar och snurrade på den rosa ringen. Hon flaschade till drömmen då de legat i hammocken tillsammans. Hon drog tillbaka handen och sa sedan.
”Stanna här i natt.” Han vred på huvudet och såg på hennes lutande. ”Och sov. Jag har saknat det.” Sa hon. Hon kliade sig på nacken med vänsterhanden, han såg på hennes glittrande ring.
”Okej.”
Hon suckade djupt i sömnen den natten. Det var den första helt lugna natten hon sov sedan, han sovit bredvid henne sist.

När Robert åkt dröjde det inte länge innan Chad var där istället. Det kändes som länge sedan hon träffat honom och skönt att vara i hans armar igen. Men det kändes annorlunda mor Roberts och konstigt att plötsligt ha så. Det var så skönt när hon vaknade med Robers armar runt sig, hon rodnade av att tänka på det när hon blev kramad av Chad. Att Robert hälsat på och sovit över var inget hon höll hemligt men skulle inte heller berätta om han inte frågade. Han skulle inte göra det, hon var säker på det. även om han hört att Robert varit där.
I L.A. hade Chad jobbat med bröllopet och kommit fram till nya beslut han ville ha hennes hjälp med. Det ända hon frivilligt gav sin åsikt i var att ha samma designer som gjorde hennes klänningar i ”Naruto” och till Oscars galan som designer till sin bröllopsklänning. Hon kunde inte tänka sig någon annan och om hon inte sa henne skulle Chad se det som väldigt konstigt.
På jobbet fortsatte Lizzy att spela olycklig, en känsla som var enkel för henne att plocka fram men det var jobbigt att ta fram dem på det sättet. Orlando var inte på plats längre vilket gjorde det svårare att bli uppmuntrad. Chad fortsatte att oftast hålla sig på bra humör men då och då ersattes det av hans oroliga karaktär. Under nästan tre veckor hade de en rutin tillsammans i London. Ungefär var fjärde dag fick Lizzy en host attack som fick henne att må extra dåligt och hålla Chad på avstånd. Hon tyckte att attackerna kom lite oftare nu än från början men började vänja sig vid det. Sedan slappnade hon av mer och de lyckades ha en del härliga kvällar då de låg och kysstes i soffan eller sängen. Lizzy sov oroligt på nätterna och trodde att det kanske var pågrund av att ha känslorna så nära ytan hela dagarna.
Efter de veckorna släppte MTV vilka som var nominerade till olika priser inför MTV music awards. Lizzy tyckte om MTV som olikt Oscars gick efter vad publiken och fansen tyckte istället för att låta experter analysera. Det gjorde det mindre alvarligt och mycket roligare. Både ”Eragon” och ”Naruto” var nominerade till flera priser. Bland annat var båda nominerade till bästa film, bäst filmmusik och regi. Lizzy hoppades i hemlighet att det skulle gå bäst för ”Naruto” som hon tyckte var den bättre.
Lizzy gick med bruna läderstövlar över den grå trottoaren, i det London som för övrigt var väldigt grått, då mobilen ringde.
”Hey honey.” Svarade hon när hon såg Roberts namn på displayen. Det var inte första gången hon pratade med honom sedan han åkt. De höll alltid kontakten.
”Hey babe. Allt bra i Europa?”
”Allt bra. Samma hos dig hoppas jag.”
”Visst, visst. Hörde du föresten att vi är nominerade för bästa kyss?”
”Ja, inte så förvånande eller hur?” Svarade hon. Lizzy var nominerad både för sin kuss med Robert i ”Naruto” och med Chad i ”Eragon”. Det kunde bli obekvämt.
”Nej inte speciellt. Tänkte bara säga att jag kysser dig på scenen om vi vinner.” Sa han på det avslappnade självsäkra sätt hon älskade. Hon log fånigt för sig själv.
”Inde mer än rätt, om vi vinner. Puss hej.”
”Vi ses.”
Chad åkte från London dagen efter och hon tyckte det var skönt för han hade varit där så länge. Det gjorde henne stressad att aldrig vara ensam och alltid ha honom där, observerande. Hon var utmattad. Johnny och Lizzy spelade en del gitarr, mest Bob Dylan. Lite debbiga låtar som gjorde sig bra på gitarr. Inspelningarna i London var nästan över och de spelade bland annat in en scen då Johnny kommer och hålsar på systrarna och Marianne blir förtvivlad över att han kommer och inte Willoughby. Om hon måste välja en sak så var det bästa med filmen att spela med Johnny. Hon önskade att de haft fler scener tillsammans och som tur var skulle de flesta av deras scener spelas in då de flyttade inspelningarna tillbaka ut på landet. Av sina vänner i London träffade Lizzy ibland Emma Watson som jobbade i staden och till och med spelat en roll i ”sense and sensibility”. Lizzy hade bett Emma att vara en av hennes tärnor, Chad ville att hon skulle ha flera stycken. En av de saker Lizzy följde med på i London var en pjäs med Daniel Radcliffe i huvudrollen. Hon gick tillsammans med bland andra Emma, Rupert Grint och Tom Felton. Pjäsen var så underlig som engelska saker och pjäser kan vara, men han var i alla fall inte naken. Hon trivdes bra med att sitta och skratta åt kommentarerna av Rubert och Tom som inte var speciellt tysta. Det gjorde i alla fall pjäsen rolig att se.
Mobilen ringde när Lizzy var ute på lunch tillsammans med Keira. Det var ett veganställe som Keira tagit med henne till flera gånger. Precis den sortens ställe Hollywood stjärnor på diet åt. Keira var alldeles för smal för att hålla på så tyckte Lizzy men visste att det inte fanns något hon kunde säga, inte som hon själv såg ut. Lizzy insåg efter ett tag att det var riktigt goda sallader där och hade inget emot att äta där. Även om hon fortfarande borde lägga på sig några kilo, hon var fortfarande tunnare än innan kraschen, hade inte samma muskler. Det var ett Levi’s jeans som ringde och bad att hon skulle vara med i en reklamkampanj för dem. Lizzy hade inte tänkt att hon skulle göra reklam för andra än ”Demin demon” men blev frestad.
”Vi vill ha dig och Robert Pattinson som kroppar i våran mycket sexiga reklamkampanj.”
”Robert?” Vart hade han fått det ifrån?
”Vi vill ha en riktig bad boy och har skrivit kontrakt med Robert. Kan inte tänka mig några bättre än ni två det skulle bli lika bra som i ”Naruto” filmen, publiken älskar det.” Just det deras kyss där var ganska omtyckt. Det var helt klart en lite bad känsla över dem två.
Lizzy gick med på att göra reklamen. Hon var för frestad för att säga nej till att göra en sexig reklam med Robert. Hur sexig den nu skulle vara, hon hoppades att det inte skulle starta rykten igen men tänkte inte så mycket på det.
Inspelningarna flyttades till landet alderles innan MVT movie awards. Lizzy flyttade in en del av sina saker i sitt vackra sovrum. Känslan av att leva i filmen var mycket större här än i den bråkiga stressande London. Lizzy satt bredvid Tom på resan till L.A.
”Kul att du är vaken mer nu.” Sa han och hon mindes hur hon sovit nästan hela vägen från Japan då hon flög med honom sist. Hon lutade sig mot hans axel men den här gången var det han som somnade först.
På flygplatsen väntade Chad på henne med en rosa ros. Han kysste henne och ett trettiotal kameror blixtrade. De hade aldrig varit speciellt bekymrade över paparazzi. Kanske för att de var två av Hollywoods mest älskade kändisar och sätt ganska lite av kändisskapets mörka sida. MTV galan var några timmar bort med ”Narutogänget” skulle träffas och äta tillsammans i förväg. Hon åkte med Chad i vad som visade sig vara en bil han köpt. En grå porshe.
”När du flyttar hit får vi hitta en bil åt dig också.” När hon flyttar dit? Hon hade inte bott någonstans speciellt på flera år men han tog det som en självklarhet att det skulle bli så när de gifte sig. Om hon bodde någonstans så var det i sådana fall fortfarande i Roberts lägenhet och i sådana fall bodde hon ju redan i L.A.
De bytte om till kvällens kläder och blev stylade. Lizzy hade en ganska kort mörkblå klänning som satt åtsittande. Den hade ett överlappande vikmönster och sista decimetern på klänningen var en löst sittande kant som var rynkad och rörde sig vackert. Hon hade sin Jane Austen frisyr men med en modernare lugg, utan lockar och som låg bakåt som på många andra frisyrer.
De mötte upp de andra i gruppen på en typiskt amerikansk restaurang, ingen japank mat idag utan något riktigt onyttigt och mättande. Lizzy kramade om alla som var där, Robert en av dem. Hon orkade inte äta hela sin hamburgare, det som var över slukade Robert. Det var skönt att umgås med ett kompisgäng på det sättet, hon brydde sig inte om hur det fick Chad att känna sig då hon skrattade med Robert.

Chad höll henne hårt i handen på röda mattan och det östes gratulationer över dem av olika anledningar. Flera för priser de ännu inte vunnit. Galan var lika stor, om inte större än tidigare år och salen fylldes med massor av folk. Lizzy han hälsa på några få av dem hon mötte men det var ganska ont om tid innan det var dags att börja. De satt tillsammans på en rad i lokalen, de som varit med i ”Naruto”, de var närmare vänner än de som varit i ”Eragon” och dessutom många fler som haft stora roller. Lizzy satt bredvid Chad och hade Tom på sin andra sida. Robert satt några platser bort och de var något av den största gruppen samlad från samma film och hon trivdes verkligen med alla som var där. Det kändes som evigheter sen filminspelningen och hon hade inte haft speciellt mycket kontakt med någon av dem sedan dess, det kändes ändå naturligt.
”Eragon” och ”Naruto” var de filmer som slogs om flest priser. Varje gång ”Eragon” vann istället för ”Naruto” fick Chad och Lizzy pikar från de andra. Bäst regi, bäst manus och bäst kostym gick till ”Eragon” medan bästa film, bäst musik och bästa action gick till ”Naruto”. Lizzy tyckte det var helt rätt att ”Eragon” vann kostym.
Så kom det fram till ”Best kiss award” och som första nominerade visades ett klipp av henne själv och Robert som Sakura och Itachi. Hon kände Chad spänna sig då han såg filmklippet. Det visades några andra och sedan hon och Chad på berget som Eragon och Arya. Nu gällde det och Lizzy kände fjärlirar i magen. Chad tryckte hennes hand försäkrande och Ashton Kutcher ropade ut vinnarna.
”Lizzy och Robert ”Naruto”!” Det spratt till i hennes mage och hon kände Chad frysa till bredvid henne. Han höll krampaktigt hennes fingrar som hon bände loss ur hans grepp, de såg inte på varandra. Hon och Robert tog sig ut ur raden och gick upp mot scenen. Hon undrade om det här var speciellt genomtänkt, men de hade vunnit och nu hände det. De kom upp på scenen och Robert tog emot popcorn priset. Han såg riktigt sexig ut då han log och strök genom sitt rufsiga hår. Han gick fram till mikrofonen medan hon fortsatte gå förbi den och vände sig sedan och stannade en meter ifrån honom. Hon kände sig medveten om hur många som såg på henne och att hon var filmad.
”Vi har båda vunnit det här priset förut men aldrig kysst den vi vunnit tillsammans med.” Det jublades i publiken vilket ökade än mer då Robert gick fram och ställde sig ansikte mot ansikte med Lizzy. De stod nära nära och lutade ansiktena mot varandra. Lizzy kände hans andedräkt mot sin hud och drog in hans doft i sina näsborrar och i den stunden tömdes hennes hjärna och hon glömde allt annat. Jublen från publiken sjönk till ett lågt surr i hennes öron och det kändes underbart att helt låta sig fyllas pirriga känslor. De stod några sekunder innan de kysstes och då var det var ingen spelad kyss för publikens skull, det var nu riktig med mycket mening i, för mycket för att egentligen hålla inför Chad. Hon höll händerna på hans höfter men lät dem under kyssen leta sig upp mot hans hals och sedan upp i hans hår. Hon kände honom smeka över hennes midja och sedan drog hon sig undan från honom. Ett steg ifrån var det som att ljudvolymen plötsligt ökade och hon blev medveten om omvärlden igen. De såg varandra i ögonen där de stod en bit ifrån varandra och gick sedan av scenen tillsammans. De såg inte mer på varandra då de tog sig tillbaka till de andra. Hon satte sig bredvid Chad men sa ingenting. Hon behövde en stund för sig själv och orkade inte bry sig om vad han tänkte just då. Sorg stack hennes hjärta då hon insåg hur fel det varit av henne att släppa Robert så nära. Hennes liv tickade mot sitt slut och allt hon borde göra var att göra Chad lycklig medan hon kunde, inte det här.
”Det var den hetaste kyssen i MTVs historia!” Skrek en reporter då Lizzy blev intervjuad tillsammans med hela ”Naruto” gruppen. Chad stod bredvid henne och Lizzy höll hans popcorn pris. Hon var glad att han inte haft anledning att gå upp på priset efter hennes och Roberts kyss. Chad var stel och alvarlig och hon försökte dölja hans dåliga humör genom att svara på frågor som ställdes till henne. Men måste samtidigt se till att inte göra det värre.
”Tack.” Sa hon till reportrarna.
”Var kyssen planerad i förväg?” Frågan var riktad till Robert som stod med Milo och Tom mellan sig och henne.
”Vi visste ju inte om vi skulle vinna. Men som jag sa på scenen så ville vi inte gå därifrån utan att göra det om vi vann.” Lizzy tittade inte på Robert när han pratade.
”Vems ide var kyssen?” Lizzy kunde känna att Robert log men också att han inte var sitt vanliga glada jag. Hon kunde alltid lita på att han förstod hur hon kände sig.
”Min idé, så klart.” Det hördes skratt men det som fångade Lizzys öron var Chads väsande. Hon vågade inte titta på honom heller.
”Är Robert bra på att kyssas?” Blickarna vändes mot Lizzy. ”Ljug inte.” Sa någon och flera skrattade.
”Jag tror Roberts ego skulle klara att jag ljög. Men ingen skulle väll tro mig så, ja det är han.” Hon önskade att hon kunde lägga armarna i kors och känna sig mindre utsatt, en ovanlig känsla för henne. Istället höll hon hårdare i priset.
”Vem är bäst Robert eller Chad?” Lizzy som känt hur Chad blivit ännu kyligare, trots att hon inte trott det var möjligt, när hon svarade på förra frågan, kändes som is bakom henne.
”Chad.” Svarade hon utan motivation.
”Betyder det att du tycker fel kyss vann priset ikväll?”
”Kyssen i ”Eragon” var mer förutsägbar tror jag. Kyssen i ”Naruto” är något oförutsägbart som förändrar hela filmen. Det var en stor risk och en chansning att förändra original ”Naruto” på det sättet. Därför tycker jag helt klart ”Naruto” förtjänade att vinna. Risker som lönar sig förtjänar att belönas.” Alla verkade hålla med henne om det, inte ens Chad kunde tycka annorlunda.
Lizzy sov i L.A. innan hon skulle tillbaka till England. Det var sent innan hon och Chad äntligen kunde ta en bil till hotellet. Chad pratade inte med henne och verkade borta i tankar. Här de kom in låste han in sig på badrummet. Lizzy satte sig på sängen och knäppte upp sina högklackade sandaler från banana republic och viftade på sina ömma fötter. Hon satt och väntade på Chad som tog lång tid på sig och klockan var redan fem på morgonen. Lizzy var alldeles för trött och kunde inte hålla sig vaken. Hon sjönk ner på madrassen och slumrade bort. Hon vaknade till en stund senare av att hon flyttades av Chad. Han luktade ny duschad och verkade ha tagit lång tid på sig, det irriterade henne. Han la henne så att hon hade huvudet på kudden. Hon öppnade aldrig ögonen. När han lagt ner henne drog han sig undan men hon klöste tag i honom i hans bara hud och tvingade ner honom bredvid sig. Hon somnade snabbt om igen med ansiktet tryckt mot hans hals.

Hon rycktes upp i vaket tillstånd på det mardrömsliknande sätt hon varit med om flera gånger nu, även om det inte alltid var när hon sov. Hon skuttade in i badrummet och stängde dörren bakom sig. Hon var så kissnödig att hon var tvungen att sätta sig på toaletten medan hon fortfarande krampade i hostningar, det satte för mycket tryck åt alla håll. Numera kändes det som att halsen aldrig var riktigt hel. Hon slog handflatorna i handfatets keramik. Hon var frustrerad och kände hur kroppen försökte återhämta sig och kontrollera att hon var stark nog att röra sig. Fast hon bara skulle till sängen i rummet bredvid. Hon mindes kyssen från kvällen alldeles för tydligt. Hon skulle inte ha gjort det, för sin egen skull, det gjorde alla känslor tydligare och gjorde det för jobbigt. Hon kunde inte fortsätta ha så mycket kontakt med honom och ändå saknade hon ju honom hela tiden. Hon saknade Chad också. Problemet var att vara fast i sitt eget sinne, ingen utväg. Sanden rann snart ut. Hon kom ut till Chad igen och la sig halvt över honom. Hon kände hans mage röra sig upp och ned då han andades. Rörelserna kändes i hennes egen mage och hon började andas i takt med honom.
Lizzy sov länge nästa morgon. Hon började känna det som att efter att först ha blivit starkare, från det hon vaknade efter koman, nu började bli svagare igen. Kroppen var trött av att försöka återhämta sig gång efter gång. Det tog längre tid nu och hon blev inte lika stark. Lizzy satte sig upp i sängen och hon hade fortfarande gårdagens klänning på sig vilket fick henne att känna sig ofräsch.
”Jag ville inte väcka dig men det är ganska bråttom till flyget.” Sa Chad som precis la på luren efter ett samtal han haft medan hon sov. Hon klev upp och ställde sig nära honom med händerna ihop bakom hans rygg och lutade huvudet mot hans bröstkorg. Chad blev lite förvånad men kramade om henne. Han visste kanske inte anledningen men hon behövde känna sig tröstad. Magen skrek av smärta, an någon anledning kom hon att tänka på då doktorn berättat att hon varit gravid. Hon höll kvar Chad ett tag till och han kysste hennes huvud. Livet efter olyckan var bara fel, det var aldrig meningen att hon skulle leva vidare. Hon släppte Chad och gick till badrummet.
Lizzy åkte i mjukisbyxor till flygplatsen. Munkjackan och de bekväma sneakers hon hade på sig var från samma märke, designat av hip hop döttrarna till Rev Run. Chad flög tillsammans med henne till London men skulle sedan vidare och komma tillbaka igen senare. Lizzy lutade huvudet mot Chad som höll om henne. Han skrattade då hon rös av nöjdhet, det var så bekvämt.
”Det borde finnas anställda ryggstöd för sånna som dig.” Hon skrattade åt det.
”Det skulle ju inte vara samma sak om det var någon som var betald för att göra det.” Svarade hon honom.
”Kanske, jag tror hursomhelst att du alltid ser till att få någon att ställa upp för dig när du flyger.”
”Tom gav mig bara en axel.” Chad skrattade och höll hennes händer i sina.
De skiljdes på flygplatsen där Chad gav henne en kyss som var aningen för lång vilket gjorde henne obekväm. Hon var lättad då hon kunde dra sig undan.
Lizzy kom in i sitt sovrum och kände yet lagen göra hennes huvud snurrigt. Hon borstade tänderna och fräschade snabbt upp sig innan hon skuttade ut igen. Dagen hade en planerad fotografering där hon skulle bli fotad tillsammans med Orlando. Lizzy blev sminkad och stylad så hon var sig lik som Marianne och gick sedan tillsammans med Orlando ut på gården.
”Grattis till priserna.” Sa han och de började gå mot en gunga som hängde i en stor ek bredvid systrarna Dashwood stugan. Lizzy satte sig på gungan och kände sig piggare i den friska luften.
”Tack, avundsjuk?”
”Kanske lite.” Sa han och log. ”Men inte på dig i sånna fall. Kyssen var verkligen något, trodde aldrig det skulle hända, men är väll det som gör det så sexigt. Det är sånt som är anledningen till att killar världen över blir kåt när de tänker på dig.” Hon slog till honom ordentligt i magen.
”Du är ju helt hopplös!”
”Vi är vänner så du får stå ut med det.” Hon höll i ena repet till gungan och såg upp på Orlando som stod lutad över henne.
”Du är sexig med.” Sa hon lågt till honom.
”Yes. Det säger nått när det kommer från dig.” Han flinade stort mot henne tills hon rodnade.
”Sluta du gör mig generad.”
”Äsch, jag har sett dig naken.”
”Oh boy.” Hon vände sig från honom och höll varsitt rep i vardera hand. ”Du har i alla fall snurrat mitt huvud tillräckligt för att göra mig redo för den här fotograferingen.”
De började fota och fick enkelt till flörtiga bilder. Vid de första bilderna stod Orlando lutad mot eken och hon satt på gungan. De behövde ingen som korrigerade dem och det var bara dem och fotografen. Sedan stod Orlando bredvid gungan så som när de pratat. De gjorde vad som kändes naturligt, båda så vana att de kunde vara säkra på att bilderna blev bra. De log båda två och hade nästan hela tiden ögonkontakt. De tog en del kort med gungan snurrad så att hon var vänd mot honom och några när han stod bakom och kramade om henne. Lizzy ställde sig upp och fick snart Orlando att sitta på gungan. Han drog till sig henne och hon satt i hans knä. Lizzy höll sig i repet bakom ryggen och visste att det gjorde sig bra på kort. De hade ansiktena nära ihop och Orlando strök undan hennes hår och tog tag om hennes haka. De lät läpparna nudda varandra i en puss och efteråt kände hon att det var en av hennes bästa fotograferingar. Proffisionellt, stämningsfullt och roligt. Hon myste sig in under Orlandos arm när de tillsammans gick in igen. Hon tog på en uppsättning mysiga kläder av de kläder hon hade i kostymrummet. Det var inte speciellt mänga i matsalen men som alltid bra mat, men hon fick tvinga i sig den.
Två dagar senare kom Chad, han slog armarna om henne och kysste armbandet hon hade.
”Ohayo Chad Kun.” Sa hon. Det var födelsedagsfest för Victoria Beckham den kvällen och eftersom the Beckhams var som kungligheter var det kul att få komma. Lizzy hade på sig ett löst sittande vitt linne med urringning, förutom urringningen så fick det henne inte att se allt för smal ut. Till den hade hon en Chanel skjol med fickor och Jimmy Choo skor.
Festen hade många gäster med blandade människor. Hollywood kändisar, Brittiska pampar, idrottsmän och rika européer fanns där. Lizzy kände inte Posh speciellt alls men var glad att hon följt med. De som drog hennes uppmärksamhet var de olika fotbollsspelare som fanns där och hon lämnade Chad med Emma Watson och minglade själv. Lizzy fick snart ögonkontakt med ingen mindre än Zlatan Ibrahimović och återgälldade hans leende och gick fram för att hälsa. De kramades och hon dunkade honom i ryggen.
”Hejsan kul att se dig igen.” Sa hon på svenska. Hon hade ju knappt träffat honom förut men han var en av de kändaste svenskarna och hon gillade fotboll.
”Dig med, du ser riktigt bra ut.”
”Tack.” Sa hon och skrattade. ”Är det fler svenskar här?”
”Jag vet inte. Inga jag sett, tror inga fotbollsspelare i alla fall.”
”Nej kanske inte, men det finns gott om andra. Har du sett Ronaldo föresten?”
”Nej, vaddå då? Känner du honom?”
”Nej, men jag har alltid velat träffa honom.” Zlatan skrattade åt det.
Chad dök upp och la armen över hennes axlar.
”Hej, det här är Zlatan.” Sa hon glatt till honom. Chad såt ut som ett frågetecken, han visste inte vem det var.
”Ingen fotbollsfantast, det gör inget.” Sa Zlatan.
”Jo Chad har varit mycket i Europa och sett en del fotboll med mig.”
”Det är okej. Bättre än amerikansk helt klart, jag har bara inte kommit så långt att jag har koll på spelare än. Men du är den bra svensken eller hur.”
”Rätt det.” Svarade Zlatan och Lizzy var imponerad av sin fästman.
Lizzy stannade med Zlatan ett tag till som presenterade henne för en del fotbollsspelare, däribland den portugisiska Ronaldo, den snyggaste av alla fotbollsspelaren. Lizzy kom på sig själv att tänka att hon borde valt en idrottsman till pojkvän hon var så imponerad av fotbollsproffs. Ronaldos muskler var otroliga och som alltid blev hon helt fängslad då han log mot henne. Till skillnad mot sina pojkar hade han väl stylat hår och vackra bruna ögon. Chad kom tillbaka och tog med henne därifrån när hon stod och log fånigt med Ronaldo och flörtat med honom. De gick tillsammans bort till Reese Witherspoon och Ewan Mcgregor som stod och pratade med Johnny Depp. Lizzy kramade Johnny som hon inte träffat på ett tag och kramade snart Kirstin Dunst som kom fram och hälsade. Strax efter det kom Kristen Stewart fram och Lizzy kramade henne också. de hade träffats snabbt nu senast i L.A. och Lizzy hade bett henne också att vara tärna på bröllopet.
”Vi kommer snart vara grannar.” Sa Chad till Reese. ”Jag har köpt ett hus inte långt från ditt.” Uttalandet fångade uppmärksamhet och fick gratulationer. Lizzy släppte Chads hand.
”Har du köpt ett hus?” Uttalandet fick de andra att fall i en obekväm tystnad.
”Jag har ju sagt att jag letat efter ett.” Svarade Chad.
”Letat ja, men inte att du köpt ett. Varför sa du inget till mig?”
”Jag har precis gjort det, föresten har du inte verkat ha många åsikter i det.”
”Du skulle ändå sagt något, innan du tar ett så stort beslut.”
”Varför? Det är mina pengar och jag har så det räcker till hundra andra.”
”Det är inte pengarna.” Hon pratade tystare nu och sa inget mer. Chad la armen över hennes axel och log.
”Det är jätte fint men massa rum, vi kommer vara jätte lyckliga där.” Han sa det till alla, vilka log och instämde. Lizzy log och spelade glad. Hon önskade att Chad skulle flytta sin arm, den tyngde ner hennes axlar. Johnny såg allvarligt på henne men hon himlade bara med ögonen och log.

Nästa dag åkte Lizzy in till London igen och lämnade Chad på landet. Hon var glad att slippa honom. Han kunde inte följa med för det var dags för hennes första provning av bröllopsklänningen. Kristen Stewart mötte upp med henne och följde med på provningen. Lizzy tänkte inte fixa några tärnklänningar men kunde tänka sig att betala klänningarna de valde. Chad hade velat sy upp matchande klänningar i samma färg men Lizzy sa nej. Hon ville inte bli ihågkommen som en av de brudar som gör så. Då hon träffade Mira, designern bestämde sig dock Lizzy och Kristen för att lämna tärnklänningarna till henne också och lita på att hon gjorde ett bra jobb. Det skulle absolut vara det bästa, Lizzy kunde inte tänka sig att någon kunde göra vackrare klänningar och som skulle tänka så mycket på varje persons unika former.
Klänningen var redan bearbetad med flera långa timmars jobb. Mira hade dittills lagt mest energi på korsetten och kjolfallet var långt ifrån färdigt. Överdelen var vackert sydd så inga stygn syntes och det såg ut som att tyget föll av sig själv runt Lizzys kropp. Det var så det skulle se ut i alla fall men den var för stor och höll sig inte uppe. Lizzy såg sig själv i spegeln och kände klumpen i magen växa.
”Jag tar in den en del men räknar med att du går upp en del inför bröllopet. Klänningen kommer absolut göra sig bättre med mer former. Du är alldeles för smal nu.” Sa Mira och Lizzy lovade att göra sitt bästa.
Kristen var som vanligt pojkflickaktig och hade på sig pösig jeans och munkjacka vilket fick Lizzy att känna sig väldigt tjejig, med blommig knälång klänning och uppsatt hår. De åt tillsammans på en italiensk restaurang. Lizzy åt pasta med lamm och gräddsås men trodde inte att det hon fick i sig skulle vara nog för att hon skulle gå upp i vikt. Kristen var en bra vän och om Lizzy haft chansen skulle hon umgåtts mer med henne.

Chad satt och skrev ett meddelande på mobilen när Lizzy kom tillbaka. Hon drog av sig klänningen för att ta på sig varmare, bekväma kläder. Vår kvällen var inte så varm som hon önskat och hon frös. Innan hon hann leta upp andra kläder kom istället Chad fram och kramade henne. Han kysste hennes panna, hals, kind och mun och hon värmdes av honom.
”Mmm.” Mumlade hon och började dra sig ifrån honom. chad höll kvar hennes huvud med båda sina händer och kysste henne igen, denna gången med tunga. Hon lät honom göra det och han lät sig ena hand leta sig ner längs hennes mage och dra över tyget på hennes underkläder. Lizzy öppnade ögonen och höll armarna ifrån Chads kropp. Hon andades ut när han tog handen från hennes huvud men han gjorde det bara för att dra av sin egen tröja och sedan trycka sig närmare henne. Han kysste henne igen och strök fingrarna genom hennes hår så att det föll ur frisyren. Han tryckte sin bara mage mot hennes. Lizzy vred huvudet åt sidan och försökte få fram några ord.
”Chad…. Sluta.” Mumlade hon fram. Han kysste henne igen och Lizzy tog några steg bakåt för att komma ifrån honom men han följde efter henne. Lizzys ben slog emot sidan av sängen och Chad tryckte ner henne så hon föll på madrassen. Han följde efter och la sig över henne och pustade upphetsat.
”Snälla.” Fick hon fram utan att det gjorde någon skillnad. Chad tryckte sig mot henne och smekte över hennes hud. Han förde handen bakom hennes rygg och började mecka med låset till hennes BH.
”Sluta.” Hon tryckte händerna mot hans bröst när han inte slutade. ”NEJ!” Hon knuffade honom av sig åt sidan. Chad blev överraskad av häftigheten och var lätt att flytta. Kraften av knuffen använde Lizzy för att snurra upp ur sängen och ställa sig ett par meter ifrån. Chad torkade sig om munnen och reste sig också upp, han verkade ha bitit sig i läppen.
”Vad är problemet?” Frågade han upprört. Lizzy frustade olustigt och la armarna i kors. ”Jag ser ingen anledning till att du inte skulle vilja ha sex med mig.” Sa han och Lizzy kokade av ilska över att han hade mage att vara upprörd.
”Jag hatar när du gör saker för att du är osäker och svartsjuk.” Det fladdrade i hennes mage när hon insåg vad hennes ilska fått henne att säga högt. Chads ögon mörknade, det var så mycket mening i de orden. Chad såg från hennes ögon ned på den rosa ringen och upp igen. Lizzy fick anstränga sig för att inte röra sig.
Bröllopet efter att hon börjat ha den rosa ringen, huset han köpt och sexet efter hennes kyss på MTV. Det var stora saker, hon skulle aldrig sagt så högt.
”Säger du det så.” Sa han nästan morrande. ”Kanske om du pratade med mig och berättade vad du tänker och känner, skulle jag inte behöva gissa.”
BAM! Det var ett slag i magen tillbaka på henne. hon flämtade och såg chockat på honom. han plockade upp sin tröja från golvet och gick ut ur rummet. Allt han lämnade kvar var dånet drån dörrens våldsamma smäll då den stängdes bakom honom.
Lizzy kände hur blodet som pumpade i henne strax skulle leda till något dåligt. Metallsmak kändes bak i halsen då blod började sippra upp. Hon kastade sig in i badrummet då hon började hulka och hosta. Det var mycket blod och magmusklerna hade svårt att inte ge upp. Det fick henne också att spy upp pastan hon åt till middag. Då det äntligen började lugna sig isåg hon att det fortfarande rann blod ut hennes näsa som hade än annan källa än magen. Hon fortsatte ha näsblod och satte tamponger i näsborrarna. När hon såg sig själv i spegeln var hon kritvit och frös. Hon gick ut och la sig på sängen för att inte falla ihop och svimma. När hon låg där insåg hon att hon släppte det som hänt med Chad och skulle inte ta upp det igen. Allt kunde vara över när som helst. Det fanns ingen anledning att bråka. Hon kunde bara ge upp.
Det hade nu gått en lång stund sedan Chad gick. Lizzy letade upp godis ur ett skåp och en film på datorn. Som på beställning kom Chad när hon precis tryckt på play och lutat sig tillbaka, som tur var inte längre med tamponger i näsan. Han satte sig bredvid henne och tog en chokladbit. Hon lutade sig mot honom och de såg på ”Star Wars VI” tillsammans.
Det var lugnt emellan dem efter det, som alltid efter hennes olycka. Några baksteg bara som gjorde att de än en gång kysstes mindre. Ännu en gång var det mer en lättnad när han åkte, även fast Chad försökt vara lättsam.

Lizzy såg nu fram emot ett annat besök. Emma hennes näst äldsta syster skulle komma och hälsa på. Emma var ett den som gjort att Lizzy älskade ”Stolthet och fördom”. Hon var ett stort fan och skulle älska att vara i den Jane Austen värld som fanns här. Det roliga var hur de flesta människor på plats påverkades av filmen och betedde sig mycket artigt och artikulerade när de pratade.
Emma kom tidigt på morgonen och följde med Lizzy när det var dags för henne att göra sig färdig för dagens inspelningar. Lizzy älskade att få visa allt för Emma. Det var inte långt att resa mellan hemma och här i England, det var en enkel resa att göra. Lizzy spelade dödligt sjuk i scenerna som spelades in nu men förutom att visa sin syster scener i ett mörkt sovrum fanns det tid att se en hel del annat under de närmaste dagarna. Det blev allt varmare och de kunde båda rida så de tog en del ridturer på de vackra hästarna som hölls i stallet. Det var lättare för Lizzy att leva sig in i rollen och leva i filmen när hennes syster var där. Det var också roligt att kunna visa henne sitt jobb och visa upp vad hon gjorde.
Att spela sjuk var något som passade Lizzy bra just nu. Energin i rollen följde hur hon själv utvecklades väldigt mycket. Lizzy hade hela tiden ont i muskler och leder, hon hade magknip och antog att hon ibland också hade feber.
Johnny umgicks med dem och Lizzy tyckte det var kul att se sin syster lära känna honom bättre också. Lizzy var glad att hon haft tid att umgås med sin syster, hon hade saknat henne mycket och de hade väldigt kul tillsammans. Lizzy kände sig bättre utvilad när hon åkte, dock skönt att ha mer tid då hon slapp ha en mask över sitt ansikte. Men Johnny var det inte lika viktigt, han såg hur som helst igenom den och sanningen därunder.
Inspelningarna närmade sig slutet och det spelades in intervjuer till extramaterialet. Lizzy som inte gjorde många intervjuer tyckte det var roligt att göra. Det bästa var att när hon gjorde den här kunde hon vara säker på att bara behöva prata om filmen. Alla blev intervjuade på samma ställe. Det var en stol uppsatt ute framför en kamera på baksidan av huset. När det var Lizzys tur hade hon spelat en sjukscen alldeles innan. Eftersom hon då låg under täcke hade hon vanliga kläder på sig och hade tagit av sig nattlinnet hon haft över. Håret var utsläppt underscenen men fortfarande med lockig lugg, därför brukade hon sätta upp det i en toffs efteråt.
”Vad fick dig att vilja göra den här filmen så snart efter trafikolyckan du var med i?”
”Jag älskar Jane Austens böcker och tycker verkligen om den här. Jag ville inte missa chansen att vara med i en sån här vacker film.”
”Men har det inte varit svårt att göra då du just återhämtat dig?”
”Jag har aldrig tagit pauser. Att jag nu gjorde min första film som inte varit en action utan en lugn romantik ute på landet i England är vad jag ser som en tid för vila. Jag kan inte tänka mig en mer avstressande miljö. Dessutom ville jag verkligen komma tillbaka och fortsätta lära mig, den här filmen har gett mig möjlighet att pröva en annan sorts roll och ägna mig helt åt skådespelet och ingenting fysiskt. Det skulle nog varit för krävande för mig och jag har haft verklig tur att möjligheterna har kommit i den ordning de har.”
”Hur har det varit att jobba med samma casting som från ”Pirates of the Caribbean”?”
”Självklart var också det en del i varför jag tog beslutet att göra filmen. Man känner sig verkligen hemma här och det är som en andra familj.”
”Hur är din relation till de andra?”
”Pirates var den första film jag var med i och Johnny, Orlando och keira har betytt mycket för mig. De har funnits där för mig hela tiden och är gamla vänner nu. Jag har utvecklats mycket under tiden sedan jag först träffade dem men tappade aldrig kontakten. Speciellt Orlando och Johnny.”
”Är det annorlunda att jobba med dem nu jämfört med då?”
”Då var jag helt ny, 15 år och Johnny var min störta idol. Nu ser jag dem inte som kändisar utan människor jag känner och nu är det de som ser upp till mig och inte tvärtom.” Hon log.
”Hur kommer det sig.”
”Jag är den enda som vunnit en Oscar så det är självklart att de ser upp till mig.” Hon log och skrattade. ”Nej, sanningen är att jag fortsätter att imponeras av Johnny. Han är en fantastisk skådespelare och det är riktigt kul att få jobba med honom igen.”
”Hur skulle du beskriva Johnnys roll i filmen?”
”Han spelar en högre uppsatt person som är förälskad i min karaktär Marianne. Hon däremot är förälskad i en annan, spelad av Orlando.”
”hur har det varit att spela mot dem i den här romantiska filmen?”
”Det var varit väldigt kul. Det är bra skådespelare och det är roligt att flörta och vara fånig i film. Enda besvikelsen är att aldrig kyssa Johnny i hela filmen. Jag hade verkligen hoppats på det och det är en besvikelse för det är någon jag alltid velat göra.” Hon sa det ganska oseriöst och log. Runtom var det människor som gick omkring, plötsligt dök Johnny fram från ingenstans och kastade sig fram och gav henne en kyss så att stolen vickade och de föll ned på marken, ur kamera syn. Lizzy skrattade högt och ställde sig upp.
”Det var riktigt konstigt.” Sa hon och han skrattade också när han reste sig upp. Han pussade hennes panna och gick igen. Lizzy satte sig, ordnade håret lite och fortsatte intervjun, på än bättre humör än innan. Väl medveten om hur klippet som just blev filmat skulle ses av alla som ville se det.
Närmaste dagarna spelade Lizzy nära döden, den tid i filmen som de flesta tror att hon kommer dö av sin sjukdom, eftersom hon inte har någon livslust att kämpa med. Allt Lizzy behövde gör var att ligga livlöst i sängen och andas medan andra runtomkring henne stod för allt annat. Hon spenderade hela dagarna med att bli baddad i pannan med fuktiga handdukar. Snart hade hon ont i ryggen av att ligga stilla i samma läge så länge.
Chad kom tillbaka och den lugna tiden då han varit borta fick Lizzy att kunna slappna av och det var inte så stelt mellan dem. Det kändes ganska normalt mellan dem. Då Lizzy kom tillbaka till sängen efter en hostattack var det lugnande att de på hans sovande ansikte medan hennes muskler slappnade av och slutade krampa igen. Han var så snygg att det borde vara olagligt. Han var förtfarande mycket lik den pojke hon träffat första gången i Afrika, speciellt när han sov. Det rufsiga håret, nästan rakade kinderna och gulliga näsan. Så många var förälskade i honom men han var hennes.
Chad var fortfarande kvar i England när Lizzy insåg att den fotografering hon gått med på att göra skulle fotas nu i London. Fotograferingen med Robert, hon visste inte vad hon skulle göra, hon visste vad hon borde.


Hon gick in i studion och bytte till ett par av de jeans reklamen var till för att lansera. Det var ett par tajta jeans med lågt skuren midja. Jeans tyget var mörkt och oslitet. Hon blev lätt sminkad av en sminkös. Det var mycket få människor där och det såg nästan ut som en lagerlokal, vilket det troligen också var. Robert dök upp då hennes hår blev fixat men de talade inte med varandra. Han gick till ett annat hörn av rummet och drog på sig de jeans han skulle ha. De var pösiga och i ett ljusare material, men även de hade ingen speciell tvättning som gjort dem slitna. Hon studerade honom, de hade inte ens pratat sedan MTV movie awards, men ändå var de båda här nu. De gick de i den avskärmade del av det stora rummet där reklamen skulle göras. Där var bara en fotograf och en filmare. De sa att reklamen skulle bestå av bild och TV reklam och att båda skulle göras nu. Men vi kunde börja men en bild som skulle visa bara midja och ned. En som skulle visa jeansen och de som såg de bilderna skulle redan veta vilka som var på kortet eftersom det också skulle ges ut helfigur bilder. De drog båda av sina tröjor och fotografen bad Robert att knäppa upp gylfen på sina jeans. Han hade på sig vita boxershorts som syntes då byxorna var uppknäppta. De blev tillsagda att stå vända mot varandra och sätta sin högra hand linningen på honom.
”Jag vill inte att era andra armar ska synas.” Sa fotografen. Han hade ett ganska sliskigt utseende på grund av sitt flottiga hår. Kameramannen fixade med den bärbara dator som stod på ett bord framför honom. Bilderna som fotografen tog skulle genast visas där på skärmen. Hon la sin vänstra arm över hans axel och han la sina över hennes.
”Okej då kör vi Lizzy.” Sa fotografen och satte kameran för ögat. Robert kändes så lång där han stod så nära henne och hans breda bringa tog upp hennes synfält. Hon vred huvudet och nästan lutade sig mot den, men fotografen bad henne att stå upprätt och hon visste inte vart hon skulle hålla blicken. Hon kunde inte se på Roberts ansikte och absolut inte ned, det slutade med att hon vilade blicken på hans svällande bröstmuskler.
”Slappna av handen.” Bad fotografen och hon började koncentrera sig på att få till bilden istället. ”Ha handen längre ned, stick ned fingrarna längre och dra ned kalsingarna mer.” Hon flyttade handen och släppte samtidigt ut en varm luft pust. Hon kunde känna Roberts andning mot sin nacke och försökte att inte tänka på vad hon kände mot sina fingertoppar. Men det var omöjligt, under den tid de stod där blev andningen allt mer ansträngt och svettdroppar började bildas på den båda. Lizzy lutade pannan mot Roberts haka och hennes hand höll ned hans kläder precis så att inte för mycket blottades när de äntligen fick klartecken att gå vidare till nästa del av fotograferingen. Hon drog långsamt upp handen och de blev ombedda att byta plats så att Lizzy nu skulle vara på höger sida av bilden. Ingen kom in för att ordna med frisyrerna eller sminket, det skulle vara ett naturligt utseende, de såg båda perfekta ut som de var. Hon tryckte sig mot Robert då han fingrade på hennes rygg och enkelt fick av hennes BH som hon sedan kastade på golvet. Fotografen hjälpte dem att arrangera sina armar så det såg bra ut och hon inte var blottad. Han satte kameran mot ögat igen och sa inget mer. De stod nära men inte så att deras kroppar trycktes mot varandra. De hade sina huvuden nära varandra och näsorna tryckte mot varandra. Spänningen mellan dem och längtan efter att ha honom så nära som möjligt fick rysningar att gå genom henne. Hon rörde huvudet ryckigt runt hans ansikte, hela tiden med blicken på hans öppna läppar, de andades båda genom munnen och hon kunde känna smaken av hans andedräkt på sin tunga. Snart snuddade deras läppar emot varandra och hon suckade lätt då han böjde sig närmare och kysste henne. Allt som hände runtom henne hade försvunnit ur hennes tankar och där fanns bara Robert och hon strök över hans muskler och lär honom smeka hennes kropp samtidigt som hans tunga var långt in i hennes mun. Hon tappade bort tiden då de stod där och deras kroppar blev allt svettigare. Han tryckte sitt skrev emot henne och de rörde sig tillsammans.
Ett ljud i rummet väckte henne och hon vred sitt huvud från Robert för att kolla. Kameramannen höll på att packa ned sin kamera i en väska, fotografen hade redan gått. Han mötte hennes blick.
”Vi har allt vi behöver, reklamkampanjen kommer att starta om någon vecka.” Han log plockade upp sina saker och lämnade lokalen. Hon såg efter honom och kände Robert kyssa hennes hals. Hon blundade och andades djupt innan hon vred huvudet och kysste honom en sista gång innan hon vred ned huvudet. Hon flyttade sina händer från hans axlar och lät dem falla längs hans magmuskler och stanna på hans midja.
”Vi borde klä på oss.” Viskade hon och han suckade djupt. Hon slet sig ifrån honom, mycket ovillig och tog på sin BH och tröja igen. Hon såg på honom när han drog på sin tröja och deras blickar möttes för första gången den dagen. De stod två meter ifrån varandra och såg djupt in i varandras ögon och hade den tysta förståelsen som alltid funnits mellan dem. Hon vände, plockade upp sina saker och gick ut på gatan.
Ute i solljuset höll hon på att falla ihop. Hennes läppar darrade men hon tog sig samman och skyndade sig iväg längs gatan, hon behövde komma bort från Robert igen. Hur kunde hon hela tiden glömma hur starka känslor han kunde väcka i henne? Han fick henne att glömma allt annat och få henne att känna sig lugn och trygg. Hon hade kunnat vara väldigt lycklig med honom.

Tillbaka på filmplatsen var Chad där. Han satt i hennes soffa i det lilla rummet.
”Hej älskling, var har du varit?” Han kom fram för att kyssa henne men hon vred bort huvudet och han fick nöja sig med att trycka läpparna mot hennes kind.
”På en photoshot.” Sa hon och gick fram och la sin väska på soffbordet. Han stod kvar bakom henne.
”Gick det bra?” Frågade han.
”Det var okej. Men jag tar en dusch, okej.” Hon ställde sig i det varma vattnet och lät svetten och doften av Robert falla av henne. När hon lämnade badrummet kunde hon inte låta bli att fingra på sin rosa ring.

De närmaste dagarna var Chad upptagen på annat håll och Lizzy jobbade med filmen hela dagarna, filminspelningen närmade sig sitt slut och de sista pusselbitarna av scener filmades. Lizzy var ganska tyst och det passade henne bra att spela scener där Marianne var nedstämd och sjuk. På fjärde dagen efter hon träffat Robert spelade hon in den andra regn scenen i filmen. Den här gången räddad av Johnny och helt avsvimmad vilket gjorde det svårare för honom än det hade varit för Orlando. Lizzy insåg hur hon oftast gillade de regn scener hon spelade in och mindes den regniga kyss hon haft med Chad fyra år tidigare. Då hon först insett hur mycket hon kände för honom. Då se spelat in hur hon lämnades av hemma i soffan så var Chad plötsligt där. Hon log då hon fick se honom och kom fram till honom. Han la armarna runt henne fast hon var alldeles dyngsur och de kysstes.
Den kvällen hade de sex och hon somnade lugnt i hans armar. Hon vaknade fyra och rusade snabbt in på badrummet där hon försökte dämpa sina hostningar genom att trycka toapapper i munnen. Hon kunde inte sluta hosta på fem minuter och halsen sved rejält vid det laget. Magen gjorde krampaktiga hopsnörningar och gjorde fruktansvärt ont. Hon tog papperet från munnen, det var nu rött av blod och hon spolade det i toaletten. Hon lutade sig mot handfatet där hon pustade för att få tillbaka andan och spottade blod i vasken. Då magmusklerna började slappna av sköljde hon bort blodsmaken i munnen med vatten. Hon såg upp på sin spegelbild då hon torkade munnen med baksidan av handen. Hon hade svettdroppar i pannan och ögonen var glansiga och lite blodsprängda. Hon kom att tänka på Nicole Kidmans roll, Satine i Moulin Rouge när hon såg sig själv. ”The show must go on” tänkte hon och gick ut och kröp ned i sängen igen. Chad andades tungt men rörde sig för att lägga armen runt henne. Hon höll hans i hans arm med båda sina händer och somnade snart hon också.

Dagen efter åkte Chad igen men de skulle träffas i L.A. dagen efter, då Lizzy skulle dit för att vara med i Victoria’s secret fashion show igen. I år hade de frågat henne om hon kunde tänka sig att vara med sexigt klädd än tidigare, vilket var lite underligt med tanke på att man alltid gick i underkläder. Hon hade inget emot det, hon hade väll aldrig varit generad för att visa upp sin kropp.
Hon jobbade med Johnny idag också, vilket hon tyckte var roligt eftersom det mest var romantiska saker idag och han ju hela tiden spelade patetiskt förälskad i henne. Flyget gick den natten och hon var i Los Angeles i tid att åka direkt till Victoria’s secret. Backstage rådde organiserat kaos och en högljudd förväntansfull stämning. Några modeller och assistenter som inte träffat henne personligen förut såg storögt på henne. Hon blev direkt ledd till ett sminkbord mittemot Adriana Lima som hälsade på henne men snart måste iväg och inta sin position som förste modell ut. En frisör plattade Lizzys blonda hår och rufsade det för att ge mer volym i nacken. Därefter kom en sminkör och gav henne smooked eyes med svart ögonskugga och volym mascara. Det hela gav ett sexigt utseende på ett rockigt sätt och hon hade gärna haft det så oftare. Hon började känna sig färdig med den oskuldsfulla jane Austen looken. Hennes kläder var shorts korta som hotpants med hängslen vilka var vad som täckte över hennes bröst och gick i kors över ryggen. Det hela var i svart läder-liknande tyg. Hängslena fästes med hudvänlig dubbelsidig tejp över vårtorna för att sitta säkert och inte avslöja för mycket. Hon var först ut då en ny grupp modeller ställde sig på rad bakom utgången till scenen. Hon stampade till en Linkin park låt och hade tummarna innanför linningen så att de vilade i ljumskarna. Att gå var mycket som att spela teater för henne. Hon återspeglade musiken och sitt utseende genom att gå med mycket bestämda stampande steg. Hon höll ansiktet allvarlig men smilade vid sin pose innan hon vände.
Backstage igen sprang hon på Chace Crawford där han stod och pratade med en modell i lila BH och bylsiga byxor som en magdansare. Lizzy log, hejade och besvarade den hälsningskram Chace gav henne. Han uppskattade hennes kläder och hon kunde inte låta bli att trä fingrarna genom hans rufsiga ostyriga hår, tills hon insåg att det fanns andra med sånt hår hon borde låta bli att tänka på just nu. Här i L.A.
”Så hur länge ska du stanna i Hollywood?” Frågade han och log sitt sexiga pojkaktiga leende och visade sina vita tänder. Hon log tillbaka och kunde inte låta bli att luta huvudet då hon såg på honom.
”Jag måste åka tillbaka till London inatt.” Svarade hon och han gav ett överdrivet besviket utseende och hon skrattade åt honom. Egentligen hade hon kanske inte så bråttom tillbaka, hon hade haft möjligheten att stanna en dag till. Hon hade ingen lust att stanna i samma stad som hennes bröllopsplaner fanns i, Chad skulle säkert engagera henne i dem om hon stannade. Hon hade ingen lust att stanna för länge här, innan det var helt nödvändigt, vilket inte skulle dröja länge till nu. Hon hade inte räknat på det på senaste tiden men hon insåg nu att det bara var mindre än två veckor kvar, hon fick en klump i magen.
”Vi ses ju snart igen.” Sa han och gjorde det ännu värre. ”Ta vara på dig.” Han lutade sig fram och kysste henne på kinden. Hon kände doften av hans rakvatten, en doft hon älskade och sen gick hon därifrån. Hon bytte om till en mörkgrön kort klänning med breda axelband och stannade kvar ett tag för att gratulera de som jobbade för Victoria’s secret och bli gratulerad själv.
Hon undvek journalisterna och TV reportrarna utanför och hoppade in i en av de bilar som var där för att köra gäster till Victoria’s secret festen. Hon skulle träffa Chad där och stanna en stund innan hon måste till flygplatsen. Bilen hon satte sig i var inte tom, bakom de svarta rutorna visade det sig att Ed Westwick, Chace vän från när han var med i Gossip girl och som spelar den sliskigt sexiga Chuck Bass satt.
”Ett nöje att träffa dig igen, jag satt och väntade på att en sexig modell skulle komma och sitta med mig.” Han log och var mycket lik sin roll i den serie Lizzy själv sett på förut. Hon log flörtigt tillbaka så bilen rullade iväg.
”Du verkar vara dig själv Ed. Jag träffade just Chase.”
”Han jagar vackra modeller förmodar jag.” Han vred huvudet och såg henne i ögonen. ”Du var otrolig där uppe.” När han sa det började hon skratta våldsammare än hon kunde minnas att hon gjort sen innan olyckan, alltså på över ett år. Hon skrattade så hon tappade andan och fick tårar i ögonen.
”Tack för den Ed. Jag behövde verkligen det där.” Hon log åt honom och fortsatte frusta. Att sitta här i en flott bil med en chaufför och precis återge hennes favorit scen i ”Gossip girl” (förutom hånglet och förlorandet av oskulden som följer därefter) var precis något sånt som Ed kunde göra.
”Du är välkommen.” Han log och försökte verka som att hennes skratt attack var vad han velat åstadkomma. Men han såg lite häpen ut över hennes våldsamma respons och hon trodde att han nog inte hade blivit besviken om hon reagerat på ett annat sätt. Vilken hon nog gärna hade gjort i ett annat liv, det hon levde i nu behövde inte bli mer komplicerat.
Det var inte långt till festlokalen som var en känt Hollywood klubb, bokad för kvällen. Ed var på väg att öppna bildörren men innan han gjorde det lutade hon sig fram och kysste honom på kinden. Han vred sig mot henne och gick in i rollen igen då han sa nästa replik.
”Är du säker?” Hon log och skrattande hoppade de ur bilen genom samma dörr och möttes av blixtrande kameror. Inne i klubben frågade hon en servitris om hon visste var Chad var och hon visade henne till ett hörn i klubben dr han satt tillsammans med några av deras gemensamma vänner från ”Naruto”, däribland Milo Ventimigla. Hon satte sig ned mellan honom och Chad och flätade sin högra hand med Chads vänstra. Det var inte den hand han föredrog, fast han aldrig frågat vart ringen kom ifrån var hon ganska säker på att han visste, i alla fall undvek han alltid ringen helt och låtsades som den inte fanns över huvud taget. Eftersom alla runt bordet kunde språket så började de prata japanska, alla inte helt felfritt men det var kul att få använda det lite. Efter några minuter vände hon sig mot honom och pratade nära hans öra för att höras och kunna ha ett privat samtal.
”Du har inte sagt något om visningen.” Han andades och väntade en stund men snart vred han sin mun nära hennes öra.
”Det var bra. Jag var inte beredd på hur du skulle se ut, men det var bra.”
”Vad är det då? Du verkar inte helt glad.” Han verkade inte vilja svara på det, men då lutade han sig fram.
”Det är bara det att du ska åka igen ikväll.” Nu var det hon som inte ville svara. Hon undvek allt angående bröllopet när hon kunde, men hon hatade att han uppfattade det.
”Hey.” Hon knuffade till honom lätt. ”Jag älskar dig.” De kysstes och sen tog han tag om hennes hand igen. Alarmet hon ställt på sin telefon gick igång.
”Dags att åka Ace.” De klev upp och sa hejdå till de hon hann med medan Chad sa att han kanske skulle komma tillbaka. Utanför skickade Chad efter sin egen bil som stod parkerad på baksidan. Han körde en grå bil med tak och när de åkte iväg insåg Lizzy snart att han inte var på väg raka vägen till flygplatsen?
”Vart ska vi?”
”Vi ska bara göra ett kort stopp.” Han svängde runt ännu ett kvarter och stannade framför en stor stentrappa som ledde fram till en vackert utsmyckad byggnad med stora trädörrar. Hon stirrade upp på den.
”Det här är kyrkan. Jag ville visa den för dig, du har ju bara sett bilder förut.” Hon kunde inte svara, det kändes som en stor klump i magen.
”Det är här vi ska gifta oss. Om du inte känner att du vill göra det någon annanstans.” Nej, kände hon, de skulle inte gifta sig.
”Den är vacker.” Var allt hon kunde säga och han verkade vara nöjd med det. Hur kunde det vara så att han förstod så lite av vad hon kände vad gällde det här och hennes känsla av väntande tomhet? Hon kunde inte dölja det väl.
Han släppte av henne på flygplaten. Hennes packning hade redan skickats med en assistent på Victoria’s secret. Hon hade bara tagit med en mindre bag och den behövde hon som handbagage på flygplanet. Den var avlämnat och låg bredvid hennes säte i 1:klass avdelningen i flygplanet. En flicka som var kanske tio år kom fram tillsammans med sin pappa som tog ett kort på flickan och henne. Därefter var hon ensam i tysthet och sov mest hela resan.

Eftermiddag i London och hon fortsatte under gassande sol till sitt kära hus där Keira just filmade en scen. Det var så sövande lugnt här, vädret var strålande och hon gick för att göra sig i ordning för att vara med i en scen innan dagen var slut. Med håret ordnat i hennes vanliga frisyr med lockad lugg som ramade in ansiktet och smink som ser ut som att man är osminkad var det en kontrast mot hur hon sett ut på visningen.
Dagen efter startade inspelningarna på förmiddagen och hon klev upp på morgonen och mötte Orlando utanför smink baracken. Framför sig höll han upp en tidning uppslagen på en sida vilken helt togs upp av henne och Robert omslingrade. Hon tog tidningen av honom utan att säga något och studerade bilden. Den måste ha varit tagen alldeles innan de började kyssas. De hade sina ansikten nära varandra och hon tyckte att man kunde se spänningen som hade varit där genom bilden. Roberts arm döljde nätt och jämnt hennes bröst och deras kroppar såg varma och svettiga ut, fast bilden var i svart vitt. Åtrån till Robert började väckas igen bara av att se på bilden och hon gav tillbaka tidningen till Orlando och mötte hans blick. Han log och hon smila tillbaka innan hon gick in i baracken.
Under dagen insåg hon att reklam posters hade satts upp runtom Storbritannien och i flera andra länder världen över, med fler på väg. De hade inte slösat någon tid på att börja med sin kampanj. Samma kväll gick första reklamen på TV men hon såg den inte. Nästa dag hade alla haft en chans att se bilderna och reklamfilmen. Det var många kommentarer på E news, MTV och andra seriösa kanaler och tidningar. Chad hade inte ringt dagen innan, hon undrade vad han kände nu men det var meningen att de skulle träffas på en fest hos Johnny på kvällen så hon ringde inte honom heller. Det var nog bättre att träffa honom öga mot öga. Hon visste att han skulle förlåta henne vad som helst och hon mådde illa av att tänka så. Han förtjänade bättre än ett svek som visas upp för hela världen. Robert pratade hon inte heller med, han visste ju redan varför hon undvek honom.
På eftermiddagen gick hon längs grusgången på väg mot utfarten ombytt från sin gammeldags klänning till en svart Dolce&Gabbana cocktail klänning. Hon mötte upp Orlando framför den bil de skulle ta tillsammans in till London. Hon gick fram och lutade pannan mot hans bröst och suckade. Han strök henne över ryggen och muttrade muntert.
”Klar att åka? Vi ska väll träffa din kära fästman nu. Det kommer nog inte vara hundratals paparazzi i London.” Hon grymtade och slog lekfullt till honom i magen innan de hoppade in i bilen.
Då de kom till London centrum var det verkligen massor med människor där och trafikstoppning. Lizzy tyckte klart att de skulle gå istället för att vänta i bilen och samlade sig innan hon öppnade dörren. Hon överfölls genast av frågor och blixtrande kameror.
”Betyder det här att du och Robert Pattinsson är ett par?” och liknande frågor gick att urskilja.
”Ni kanske har glömt vem det är jag ska gifta mig med.” Svarade hon och viftade med sin vänstra hand.
”Är Chad okej vad gäller dig och Robert?” frågade en brunhyad reporter med brunt glansigt hår som omöjligt kunde vara det hon var född med.
”Han vet att jag älskar honom.” Svarade hon och undvek sedan resten av frågorna vilka bland annat var vad det innebar att hon var där med Orlando och lät honom svara på några av dem medan de tog sig fram till ingången. Festen var i en takvåning och mer elegant än de flesta hon brukade vara på. När hon hälsade på Johnny skämtade hon om hur gammal han var. Hon var glad att det inte var en fest med högt tempo för hon kände sig inte riktigt bra. Det skulle också bli lättare att prata med Chad, på gott och ont. Hon såg honom stå och prata med Keira och skulle gå fram till honom men ångrade sig och gick för att prata med Tim Burton istället. Tjugo minuter senare kunde hon inte dra ut på det längre, hon hade hela tiden haft koll på vart han var och nu stod han ensam och såg på henne också, utan att komma fram. Hon hade ont i magen men gick fram till honom. Han sa inget men stod kvar och väntade. Han hade nog aldrig varit så besviken på henne, förutom då hon sköt undan hans kärlek, då hon inte var redo.
”Hej.” Sa hon och satte armarna i kors över bröstet. Han hade händerna i fickorna på kostym- byxorna och mötte inte hennes blick utan såg ut över rummet.
”Hej.” Mumlade han till svar. Hon suckade och ignorerade smärtan i magen.
”Är du arg?” Frågade hon och nu mötte han hennes blick. Förmodligen varnad av hennes svaga röst och oförmögen att såra henne smälte isen i honom. som hon skämdes att medge att hon förväntat att han skulle göra.
”Jag är bara besviken. Varför berättade du inte om det? Jag menar jag fick reda på det genom att se en poster på en busshållplats jag for förbi.”
”Jag är ledsen, jag skulle ha berättat för dig.” Sanningen var verkligen den att hon bara kunde be om ursäkt för att inte ha berättat. Hon såg på honom att han nu, som många gånger förut tänkte på Robert och henne, men han skulle inte säga något mer om det.
”Jag önskar att vi bara kunde fokusera på bröllopet nu. Så vi kan glömma det här.” Det knep i henne vilket byggde på krampen i magen.
”Ja” sa hon så lugnt hon kunde. ”Det kan vi.”
”Jag älskar dig.” Sa han och såg på henne med en mjuk blick.
”Dig med.” Sa hon och log. Då var det över, bara alla deras andra problem kvar. De kysstes lätt och när hon sedan tog ett andetag rosslade det i halsen. Hon ursäktade sig snabbt och skyndade till toaletten vilken som tur var, var ledig. Hon hade varit tvungen att hålla andan på vägen dit och när hon nu försökte andas kom det ett gurglande ur halsen och hon kunde varken hosta eller andas. Det svartnade för ögonen och benen vek sig. Hon föll ihop mot toaletten och höll på att svimma då hennes buk gjorde en sista kraftansträngning och hon spydde blod i toaletten medan lungorna skrek efter luft. Hon höll i sig i toalettringen medan hon fyllde lungorna med syre igen. Huvudet värkte och munnen smakade starkt av metall. I toaletten låg en hel del blod och hon kände sig alldeles svag. Då hon fick tillbaka krafterna tillräckligt för att inse att hon lutade huvudet mot sitsen på en toalett spolade hon och ställde sig upp. Då hon gick fram till handfatet knackade det på dörren.
”Är det ledigt snart? Du har varit där inne ganska länge nu.” sa en röst utifrån och Lizzy hörde att det var Keira. Hon sköljde munnen och händerna men kände sig fortfarande helt svag då hon gick för att öppna.
”Åh, var det du.” Sa Keira då hon gläntade på dörren. ”Vad är det med dig, du har varit där inne länge, och , är du okej?” Hon såg oroligt på henne och Lizzy kände att hon var för svag för att verka normal. Keira puttade in henne på toaletten ingen och stängde dörren. ”Du har väll inte, tagit något?” Frågade hon och studerade Lizzy och rummet. Lizzys dimmiga hjärna behövde en stund för att sätta mening till Keiras ord och sen svarade hon med tjock tunga och mumlig röst.
”Nej. Jag är okej.” Inte speciellt övertygande.
”Lizzy du är verkligen inte okej. Varför har du börjat med sånt, jag trodde verkligen inte det.”
”Keira.” Hon fäste blicken på henne. ”Jag har inte tagit någonting, jag skulle aldrig göra det. Jag måste bara hem och vila nu. Okej? Du har rätt, jag mår inte så bra.”
Keira såg på henne, men verkade bestämma sig för att tro henne, i alla fall delvis och Lizzy lämnade badrummet. Hon samlade sig så gott hon kunde och gick för att säga hejdå till Chad och säga att hon var trött. Han fick verkligen inte oroa sig för hennes hälsa, det krossade hennes hjärta om han skulle behöva det igen. Hon hade inte kraft att säga något till någon annan utan skyndade sig därifrån och kollapsade i baksätet på hyrbilen som tog henne till porten av det lilla hotellet hon bodde på. Hon somnade i baksätet och chauffören måste ha insett att hon mådde dåligt och släppte därför inte av henne vid stora vägen utan såg till att hon fick gå så lite som möjligt. Hon tackade honom och tog sig upp och somnade på sängen, utan att ta av kläderna.

Dagen efter när hon vaknade var Chad där. Han hade tagit av hennes skor och klänning och hon låg under täcket. Han var vaken då hon vände sig mot honom i sängen. Hur länge hade hon sovit?
”Du hade nog inte ätit tillräckligt. Du måste se till att äta, jag borde ha bättre koll på det.” Sa han och det sved i hennes ögon av återhållna tårar.
”Du behöver inte oroa dig, jag mår bra.” Hon mindes inte när hon ätit senast och önskade att hon kunnat sköta det bättre, för hans skull. För henne själv kändes hennes mat vanor som ett litet bekymmer. Han såg tvivlande på henne.
”Chad, jag har mått bra hela det här året, jag måste få vara lite krasslig en kväll utan att det blir en stor grej av det.” Hon försökte skämta bort det, men hur väl kunde hon egentligen dölja sina känslor för honom? Men han hade varit osäker och rädd länge nu. Ingenting var som de varit förut, innan bil kraschen. Han lät ämnet dö ut.
Chad åkte tillbaka till L.A. och de följande tre dagarna avslutades filminspelningen av ”Förnuft och känsla”. Lizzy var sorgsen över att lämna den här lugna platsen och hade verkligen tyckt om att göra den här filmen, att göra en film annorlunda mod hennes andra där hon spelat en försvarslös ungmö. Sista tagningen togs och sedan var det över. På kvällen bjöds alla delaktiga in till en avslutningsfest och de som varit med och filmat på dagen och flera andra var klädda i sina filmdräkter eller andra tidsenliga kläder. De bjöds på en fest måltid likande de som bjöds i England på 1800-talet. Efter middagen försökte de sig på att dansa en av de komplicerade danserna igen och de flesta hade ingen aning om hur stegen gick. På natten då festen avtagit och blivit lugnare satte sig Johnny och Lizzy utanför på en stentrappa och spelade tillsammans. Hon kunde inte komma förbi känslan av att det var sista gången de gjorde det. De spelade Bob Dylan visor och andra låtar som gör sig bra på akustisk gitarr. Solen började gå upp och fåglarna satte igång att kvittra då de till slut gick och la sig.

Framme i L.A. var det mitt på dagen då hon hoppade in i en taxi som tog henne från flygplatsen till det hotell där hon skulle bo i det rum Chad bodde i. Han satt framför sin laptop då hon kom in och hon såg på skärmen att han tittade på miljon dollars villor. Självklart skaffade man hus och gjorde sig ett hem då man gift sig. Hon ignorerade den uppenbara frågan och visade inget intresse för husen. Chad slog snart ihop skärmen och tog med henne ut på lunch. Hon försökte äta så mycket hon kunde men lämnade ändå två tredjedelar av maten. Därefter skiljdes de åt och hon skickades iväg för att pröva klänningen en sista gång. Hon hade inte gått upp så mycket som hon blivit beordrad och klänningen skulle bli tvungen att tas in en del runt revbenen för att sitta uppe ordentligt. Den såg verkligen strålande ut den här klänningen och den var verkligen gjord för henne. Den var enkel utan broderier eller annat plotter. Trots allt vitt tyg fick den henne inte att se ut som en maräng, tyget flöt lika vackert som det gjort på aftonklänningen hon haft då hon vann sin Oscar men var uppsatt annorlunda och gav mer volym. Därefter åkte hon till festlokalen där Chad var och arrangerade nått hon inte visste såg tillsammans med bröllopsfixaren. Han var så engagerad i allt det här och klumpen i hennes mage som alltid fanns där växte sig större.
Hon gick och lade sig tidigt den tagen för att bli av med yetlagen och komma i rätt tidsrytm, hon hade varit vaken minst ett dygn i sträck.
Dagen efter hade hon tänkt åka till flygplatsen och möta sina gäster från Sverige där. Men paparazzi fotograferna utanför hotellet fick henne på andra tankar. Hela staden verkade uppvarvad för det bröllop hon inte var det för. De hade fixat rum på samma hotell som de själva bodde på och hon mötte släkten i lobbyn då de lyckats tränga sig förbi människorna utanför och in genom porten. Alla hälsade och Chad verkade lika glad som de andra. Då alla fått nycklar till sina rum och deras väskor burits upp så åt de lunch tillsammans i hotellets matsal. Lizzy var glad att Chads släkt var mindre och att bodde i sina egna hus. Efter lunchen som dragit ut på tiden, åkte Lizzy tillsammans med Lena för att hon skulle kunna pröva tärnklänningen, där mötte de Emma Watson och Kristen Stewart som skulle vara hennes andra tärnor. Lizzy var glad att hon hade några tjejkompisar som kunde göra det här eftersom hon mest umgåtts med killar de senaste åren. De hade alla olika klänningar, Mira, designern hade bra koll på vad som gjorde sig bäst på olika kroppar. Klänningarna var i olika färger men alla i dova toner.
På kvällen gick Lizzy och Chad ut tillsammans med tärnorna och marskalkerna medan andra bröllopsgäster fick spendera kvällen som de ville här i L.A. Chads best- man var Tom Felton, som spelat Shikamaru i ”Naruto” och dessförinnan Draco i ”Harry Potter”. Nick Holmes som spelat Kiba var också med. De gick ut alla tillsammans så här dan före dan före dan, istället för att ha möhippa och svensexa, vilket ingen av dem varit intresserad av. De hade det lugnt men drack sig ändå berusade. Milo kom och anslöt sig till dem och Lizzy hoppade upp för att dansa tillsammans med honom. Han var verkligen härlig att umgås med och hon önskade att de kunnat ses mer ofta. Hon och Chad gjorde inte så mycket tillsammans den kvällen, hon dansade inte med honom. De gick hem inte så väldigt sent och hon vände sig ifrån Chad i sängen och somnade men vaknade igen efter mindre än en timme av en dålig dröm. Hon var lättad över att det inte åtföljdes av en host attack. Natten fortsatte med fler oroliga tankar och drömmar där Tarantino filmen och Bil olyckan snurrade i hennes hjärna tillsammans med andra vålnader och hon fick inte mycket sömn den natten.
Morgonen därpå klev hon upp ur sängen klockan sju efter att ha legat och sett på taket i två timmar. Hon ställde sig i duschen och ställde in dusch strålarna på tropical så att vattnet föll som stora vattendroppar i olika temperatur över hennes rygg. Hon stod där länge och hörde Chad komma in och använda toaletten innan han klev in i duschen han också.
”Burr, hur står du ut med det här kalla vattnet?” Frågade han och kysste henne. Hon vred snart bort huvudet.
”Jag gör inte det. jag har redan duschat för länge.” Sa hon och klev ur duschen och tog ett stort badlakan över sig innan hon lämnade badrummet. Hon hade sig på sängen och ansträngde sig för att hålla tillbaka gråten. Chad gjorde det bara jobbigare för henne, hon önskade att hon kunde vara med någon som fick allt att kännas lättare istället…
Chad kom snart ut och hade sig bredvid henne och strök henne över håret.
”hey, är du okej?” Han såg på henne och hon vred huvudet emot honom.
”Ja.” Svarade hon fast det var en lögn. Han kysste henne på pannan.
”Imorgon är det över då kommer pressen att släppa. Sedan är det bara du och jag och du kan slappna av efter det.” Hon tryckte ansiktet mot hans bröst för att dölja tårarna.
Dagen fylldes av förberedelser inför nästa dag och att hälsa på gäster som kommit till stan och umgås med de som redan var där. Lizzy gick runt som i en dimma och var inte ens till hälften medveten om det runtomkring henne. Hon kunde inte skratta och hon visste att Chad såg på henne med oroliga blickar, men hon kunde inte skydda honom mer än hon redan gjorde. Genom att undvika att falla ihop i tårar, eller dö där hon satt. Under eftermiddagen fick hon en hostattack och det var det första den dagen som för en kort stund skingrade hennes tankar. Hon kunde inte låta bli att tänka på att de kom oftare än de gjort från början och att hon spottade upp mer blod. Om hon inte redan skulle gå under tidigare så hade hon säkert dött inte så långt fram i tiden av den. De åt en mindre middag den kvällen och Lizzy var glad att slippa den störiga Amerikanska traditionen att ha en genreps middag dagen före. Det här var en familjemiddag så att deras familjer kunde lära känna varandra bättre. Lizzy slapp vara i fokus och låtsas vara lycklig utan satt med sina syskon och petade i maten. Efteråt tog hon en stund tillsammans med Chad och hon sa till honom att hon inte tyckte de skulle dela rum dagen innan bröllopet utan träffa varandra igen först när det var dags imorgon. Han gick med på det och kysste henne, hon höll kvar honom och höll sig fast till den kyssen.
”Jag älskar dig.” Sa hon till honom.
”Jag älskar dig.” Svarade han innan han gick därifrån. Hon såg efter honom och hennes underläpp darrade.
Hon ringde upp ett nytt hotell medan hon satt i en taxi på väg dit och bad om ett rum och toalett artiklar. Hon var en sådan gäst de skulle ha ordnat rum till även om de inte haft några lediga. Kanske skulle någon vara tvungen att ta ett rum med sämre utsikt nu när hon kom. Tio minuter senare var hon där och de hade ordnat rummet med siden pyjamas, tandborste, fina buketter och lyckönskning för morgondagen med friska frukter och choklad.
Hon lade sig på golvet som en muslim som ber. Som ett barn som snurrat runt kände hon som att rummet snurrade. Bilder av hennes liv snurrade för hennes ögon. Människorna hon träffat och sorgen hon kände nu, då känslan av död var starkare än den någonsin varit. Om det här var slutet var det en person hon måste se igen. De andra betydde det inte lika mycket för henne att se igen. Det var bara jobbigare. Klumpen i magen tryckte och hjärnan tryckte mot skallbenen och hon ville bara få det att sluta.

Hon knackade på dörren och satte händerna i fickorna på de grå mjukisbyxorna. Hon hade blicken nedvänd då han öppnade iklätt linne och kalsonger.
”Kan jag sitta här ett tag?” Frågade hon och han flyttade sig för att släppa in henne. Hon gick förbi honom och in i rummet som visade sig vara väldigt stökigt. På soffbordet stod gamla flaskor och matrester och soffmöblerna var fulla med kläder. Så istället för att göra plats där gick hon in i sovrummet och satte sig på golvet, men ryggen lutad mot sängen. Han sjönk ner bredvid henne. Han satt med ena benen utsträckt och vänstra armen lutad på sitt vänstra knä, vänd snett emot henne. Hon satt med båda benen böjda och med fotsulorna i marken, armarna framsträckta och lutande på knäna. Hon var vänd rakt framåt. Hon suckade och lät huvudet luta bakåt.
”Jag klarade inte att vara ensam längre. Tankarna snurrar så jag blir helt galen.” Sa hon.
”För imorgon?” frågade han och syftade på bröllopet.
”Det känns inte som det kommer bli. Men jag kan inte tänka mer på det, det gör ingen skillnad och jag orkar inte mer.” De satt tysta en kort stund sen fortsatte hon medan blicken gick runt på väggarna och taket. ”Jag har saknat det här stället, allt känns bättre med dig här.” Deras blickar möttes. ”Jag är ledsen att det blev så här.”
De flyttade huvudena så att deras läppar möttes i en mjuk snabb kyss. De stannade kvar med näsorna lutade mot varandra och kysstes kort igen. Han drog undan och hon följde efter och kysste honom mer. Hon flyttade sig så hon satt på knä och strök fingrarna genom hans hår medan de hånglade och han la armarna om henne. Hon drog av honom det vita linne han haft på sig och de slingrade sig upp i sängen där han drog av hennes tröja och la sig ovanpå henne och lät sin kropp tynga lätt på henne. Hon slingrade sig ur sina byxor och lät honom ta av hennes BH. Såhär hade de legat förut men nu drog hon av sina hotpants och kysste hans hals. Han böjde huvudet nära och såg in i hennes ögon, hon kysste honom igen och lät fingrarna glida över hans magmuskler. När de hade sex var det allt som det någonsin kunnat vara.

Morgonen därpå klev hon upp utan att väcka honom. Hon drog på sina kläder och skrev på en lapp som hon lämnade på kudden bredvid honom innan hon gick.

Jag älskar dig
/Lizzy

Hon gjorde sig i ordning tillsammans med sina tärnor och några fler i ett rum som låg i samma hus som festen skulle vara. Hon sa inte mycket och de andra tog det som nervositet och lät henne vara. Hon bad att få åka till kyrkan ensam, hon behövde tid själv och hade en känsla av att inte vilja ha någon annan med sig då hon skulle åka. De andra åkte före henne och hon stod och såg sig själv i en helfigursspegel. Hennes blonda går var uppsatt i en elegant frisyr med några hängande lockar, men olik den hon haft i ”Förnuft och känsla”. Klänningen föll runt henne som lätt pudersnö, hennes ögon var sorgsna och munnen allvarlig. Hon fingrade på ringen hon bar på sin högra hand och gick ut.
Limon stannar framför kyrkan. Den stora trappen som leder upp till porten är kantad av hundratals människor, och fler står längs vägen. Många står med blixtrande kameror och väntar spänt på att hon ska öppna bildörren.
”Har du ångrat dig?” Frågar chauffören skämtsamt. Ingen skulle kunna tänka sig att hon och Chad inte skulle vilja vara tillsammans. Hon ler åt honom i backspegeln och får sedan en hostattack. Hon drar fram en sidennäsduk ur en liten påse med sista minuten smink i, något bröllopsplaneraren måste ha tänkt på. Hon hostar och känner hur blod lämnar hennes buk och hamnar på näsduken och i hennes mun. Halsen svider och hon andas häftigt medans huvudet bultar. Hon torkar sig om munnen men gör ingen större ansträngning att ordna sitt utseende och kastar näsduken på sätet bredvid sig. Hon ser ut genom fönstret igen och det är tungt att andas, luften känns tjock och svår att andas. Det är dags, hon känner det. Hon ger chauffören en sista blick i backspegeln, en mycket sorgsen blick.
”Lycka till” Säger han och ser frågande på henne. Hon vänder och öppnar dörren, tiden står nästan stilla då hon reser sig och tar de första stegen uppför stentrappan. Den verkar otroligt lång, hon vet att hon inte kommer ta sig till toppen. Tankarna snurrar, Chad, Robert och om hon gjort rätt val genom livet, allt har lett fram till den här stunden. Efter olyckan hade hon känt det hela tiden. Applåder, jubel och snattret av kameror var som ett lågt surr i hennes bedövade öron. Hon stannade upp, halvvägs fram till porten och vred huvudet snett till höger och såg rakt på det metallglänsande vapnet då en kula avlossades.

Chad stod längst fram i kyrkan med en svart smoking på sig. Han log och såg ut mot sin släkt och sina vänner som satt i kyrkbänkarna. När som helst skulle Lizzy gå genom porten. Eller skulle hon? Kalla kårar gick över hans rygg. Plötsligt kändes allt så fel, hade han inte sett det förut? Han började gå längs kyrkgången och när han kommit halvvägs sprang han. Han hade inte hunnit förbi sista bänkraden då han hörde skottet. Han kastade sig ut ur kyrkan och såg Lizzy falla, träffad under bröstet. Människorna på gatan skrek, men ingen lika högt som skriket i Chads bröst. Då han var i språnget nedför trappan hördes det andra skottet och han föll huvudstupa nedför trappan.

Blodet från såret färgar det vita klänningstyget rött samtidigt som den vita skjortan gör samma sak. Då en närvarande polisman skjuter den flyende mördaren har tre liv spillts i L.A. på bara en minut. Det är kaos i och utanför kyrkan. Då människor samlade för att fira kärlek och ett bröllop inser att de är med och bevittnar en av deras tids största tragedier.

Robert var inte i kyrkan, han satt på golvet i sin lägenhet men hennes lapp i ena handen och grubblade över det hon sagt.

Efter tragedin är hela världen i sorg. Två unga talangfulla människor är borta för alltid och deras kärlekshistoria hade fängslat miljontals människor. Många dokumentärer görs om deras liv och kärlek. Då Lizzys sista film släpptes var det men sorg och vördnad som hennes sista framträdande sågs.
Tre år senare släpper Robert sin bok.
”Den här boken handlar om Lizzy Elsson. Den innehåller alla mina minnen och tankar. Det här är sanningen, från mig.”
Det var allt han sa så boken släpptes, ingen som läste boken kunde ha anat vad den skulle innehålla. Där fanns allt. Alla kyssar, alla nästan kyssar, sanningen om vad som hände med Orlando, Hur hon vaknade ur koman när han var där, nätterna de sov bredvid varandra, hans tankar om förändringen efter bil olyckan, hans tankar om Chad och varför de blev förlovade, Roberts ring, den sista natten och det sista meddelandet. Allt sammansatt med bilder och underbart skriven. Ingen hade anat att gömd i deras älskade kärlekshistoria fanns en annan, mörkare. Boken var en chock för alla, fansen och de som känt henne. Men det gav förklaring till så många saker och de förstod på en gång att det var sant. Robert blev hyllad som författare men skrev inget mer och gjorde bara några filmer efter det. Han gav inte fler kommentarer om honom och Lizzy. Allt han hade att säga fanns i boken.


















































He kissed her. She pulled him away, reluctant. He snorted, walked away a few steps and then turned back again.
“You know, I´m sick of this.” He said angerly. “I LOVE YOU, and you already know it. If it was up to me we would have been together from the first moment I met you. And that was more than THREE YEARS ago.WHY can´t we be together?” He was really frustrated almost screaming in her face. “I get that you´re scared, and I´ve tried to be pationed and wait for you, because that was what you needed, and you know I think I´ve done a really good job. But I´m tired, you know you can trust me.” He breath and talked more camly. “You must know this is killing me and I don´t know what to do. I just wanna be whit you.”
“I know” She said. “I´m only scared becaouse I need you so much. I´m dependend of you being there for me. Every moment apart from you it fells like I´m dying. But when youre here, I can´t breathe.” She was close to tears. “If I give myself to you, there´ll be no turning back.” She hoped she had made her point clearly, this was the most honest she had been in this subject. And it was killing her. She steped backwards and crossed her arms over her chest.He looked at her with his beautiful eyes.
“Please, stop puching me away. You said you needed time, and you had time.” He shook his head and walked away.

Who was she kidding. It was time to face the truth and let go of the control. Of course things would be alright, he was everything she wanted. She had needed this time but she was ready now.

He opened the door. She lifted her eyes and met his glanze. She stod loosing herself in his eyes for a moment.
“I love you Chad.”
“Are you sure?”
“I wanna be with you, always” he walked down the stair step from his barrack-
“why the sudden change?” he took both of her hands in his.
“I never thought I could feel this much for someone, it scares me. But you´re right, I´ve had time, and I just love you more and more. If you still want me, I´m yours. I don´t care about anything else anymore.”
“I don´t wanna push you.”
“Will you just kiss me already?”