Tuesday, January 31, 2012

Silverminnen - 2012-01-31

Adelia

Hon är smutsig när leran på låren torkar till spruckna kakor. Mossa ruttnar in i huden. Fuktig. Glömda minnen spelar i hennes ansikte. Fåror av kvarliggande känsla vars gnista varsamt vaktas bakom glitterögon i purpurblå. Sommarvåta glimmerlockar döljer den sönderflagnade skalpen. Hon greppar men lossnar från ingenting. Flämtar. Senor som uttöjda gummiband. Det finns inget tomrum det finns bara v a k u m. Hon talar inga hemligheter. Hon klär i fradgan som i vitdaskig tystnad sipprar från mungipan.


Liksvart

Likmaskarnas oaptitliga hunger söndertuggar orden. Dödsvit är avgrunderna som nedfaller. Faller igenom & talar. Osanningar om pärlemorsfönster som öppnas när portar sluts. Om frihet där ett koppel stramar kring halsen. Maskarnas tänder frossar på köttet & urkalkar huden. Metall som bara ökar begäret. Förvränger ord som sakta sipprar mellan rader där endast den torra likgiltigheten ligger kvar.


Bläckvit

Bläcksamlande pungråttor fraktar citrusblommor till kungen. Det smattrar av trummande klor över pannben. Gnagande tänder spetsar brosk där en bläckklocka gjuter fast tiden. Bläckblod som förkolnar ben. Krypande pulserande genom silverådror.

I kungens palats finns en mursten av sammet. Fingertoppar träs upp på silvertrådar. En tigerskinnsstol med silverfransar står i tronsalen. Väggarna i salen är täckta av vitt puder. Proteinlösa inslag. Som snubblande förvirrar andetag till dimma.


Fjäderskärvor

Pärlemorsfönster i blänkande pudersnö. Honungshår i fönsterglas. Utanför dras halssenor ur en ekorre. Blodfågeln hackar med kolsvart vapen. Droppar. Från näbbens spets fräter iskristaller.

Minnesfåglar släpper sina vingar i glaslögners skärvor. Skärvor vilka väntar på pusten från andetag som rubbar illusionen. Hon faller med uppsprättad bröstkorg. Glömmer allt som aldrig sagts. Spräckt redan från början.

Han är vaken men fortsätter att drömma. Om en skog i vilken fjädrar visar vägen till upphittade minnen. Evighetsbevarade. Som porslinsfjärilar på spegeln i ett vinterpalats.

Han fångar & kramar sin brustna gitarrsträng. Kraxar lögner i hennes hår. Honungshåret bär en doft av kvarglömda fingervantar. En nagel bits av och sparas i en plånbok. Hon lossnar och han greppar luft.