När vi träffas i stugan under påsken är kamerorna ständigt närvarande och fångar varje ögonblick av våran tid tillsammans. Hela släkten är samlad och det är något som måste bevaras på bild.
Min kusin, moster, mormor, morfar och det nya kusinbarnet ställer upp sig för att ta ett kort på fyra generationer. Redo står min bror med sin nya systemkamera och stora objektiv, mormor ber förtvivlat att någon ska fotografera med hennes kamera också.
De hundratals digitalfoton som tas räcker inte för min mormor. De viktigaste stunderna fotograferas med hennes gamla analoga kamera så att hon har kort hon kan framkalla, ta på och sätta i ett fotoalbum. Bilderna som tas med digitalkamera vet mormor kommer att försvinna in i datorernas mystiska värld där de för mormor blir onåbara, då hon har intalat sig själv att hon inte förstår datorer.
Nog skulle mormor få ett fint inramat foto på fyra generationer, men det tog ju så klart över ett år innan bildspelet från Italien resan var färdigt så hennes oro var berättigad.
Jag tycker det är mycket roligare att se på ett bildspel, med musik och fina övergångar, än att bläddra i ett fotoalbum. Alla kan se på bilderna tillsammans och de bilder som är med är speciellt utvalda och där för att berätta en historia. Det är också kul att ha de bilder man är nöjd med utskrivna och inramade. Men det är mycket jobb att gå igenom alla foton, hitta de bästa och göra något med dem. De flesta har inte tålamod med det speciellt ofta.
Precis som mammas gamla lådor med foton hon aldrig orkade sätta in i album så har vi nu fullt med mappar på datorn med bilder vi aldrig gör något med.
Vi tar så många bilder idag att det blir avskräckande att gå igenom dem,
Visst är det så att de allra flesta av de foton vi tar idag aldrig används till något. De hamnar i mappar på datorn bland hundratals andra och det är ett fåtal som bi bryr oss om att framkalla.
För några dagar sedan frågade min pappa hur mänga jpg filer jag trodde det fanns på hans dator. Min gissning på 10 000 blev ganska långt ifrån svaret som visade sig vara 28 000 bilder. Det behövs system för att hantera den stora mängden foton.
Jag tror att det kommer bli lättare att hantera bilderna i datorn i framtiden. Det finns redan finns det program för bildredigering och sortering. Picasa är ett program med ansiktes igenkänning så att det går att sortera bilder efter vilka personer som är på dem. I picasa kan man göra de enklaste och mest användbara redigeringarna på sina bilder snabbt och enkelt, till exempel beskäring, röda ögon, skärpa och färgbalans.
Jag tror att den tekniken kommer utvecklas och bli ännu bättre. Så att programmet kan känna igen profiler, djur och miljöer så att det blir lätt att hitta igen bilderna på datorn. Jag tror också att det kommer bli lättare att använda sina bilder, att det blir smidigare att göra bildspel. Tillsammans med att dator och TV tekniken utvecklas kommer det bli lättare att få upp bilderna på TV:n eller skicka dem till digitala fotoramar runtom i huset.
