Tuesday, January 25, 2011

LENA

Jag är rädd. Jag är så fruktansvärt rädd. Rädd för framtiden. Tiden går och hemska saker kommer att hända. Hemska saker kommer hända de jag älskar och jag kan inte ändra på det. Jag skulle bära dina sorger om jag kunde.

Jag minns skräcken i dina ögon när vi var 13 år gamla. Du räckte mig telefonen för att du var för rädd. Jag var avundsjuk på dig för att din mamma var hemma när du kom hem ifrån skolan. Du köpte presenter till henne och ni pratade om allt. Det jobbiga är att du kan få för dig att berätta vad som helst för min mamma också. Du har alltid varit en öppnare person än jag.

När vi var 14 år bodde du en vecka hos mig. Det var en av de veckor hon var i Umeå. Du vill inte visa att du är ledsen. Du vill inte gråta. När Presley dog var det jag som grät. Jag gråter dina tårar. Jag imponeras av din styrka. Du behöver inte säga något, jag vet vad du tänker. Och jag vet när du inte vill prata om det. Jag vet att jag har blundat för sanningen precis som du har gjort. Kanske blundar jag mer än du gör. Du har inte samma möjlighet.

Du cyklade hela vägen till mig sommaren hon blev förlamad. Vi cyklade mycket den sommaren. Vi var 18 år och hon kunde inte bo hemma på flera månader. Jag har sovit över hos dig när du inte velat vara ensam. Du vet att jag finns här för dig. Jag kunde skrika över orättvisan. Jag har sett din familj kämpa och hålla modet uppe med leenden på era läppar. Jag har sett hur mycket du älskar henne. Jag vet hur mycket du saknar henne som hon var förut.

Du bad mig att inte gråta när du ringde och berättade de värsta nyheterna. 19 år gammal. Jag har aldrig hört din röst så sprucken som den var den dagen. Jag föll till golvet och jag föll hårt. Och jag hade inte tagit mig upp utan hjälp. Jag är rädd för dagen jag vet ska komma. Jag vet inte hur nära det är. Jag vill inte tänka på det men jag vet att det skrämmer dig hur mycket hon har förvärrats de senaste veckorna.

Jag minns alla bakslag och jag har sett situationen förvärras. Jag har sett hur hoppet sakta försvunnit. Men vem som helst kan dö när som helst så varför fokusera på det dåliga? Det finns fortfarande positiva saker kvar. Jag vet att du är mer rädd än jag är och jag kan se hur du slits i stycken. Jag kan inte bära dina sorger men jag delar dem. Jag finns alltid här för dig.