Käraste Therese. 25 maj 1455
Det är en stjärnklar natt och jag kan inte sova. Jag sitter ute på balkongen där vi hade vår första kyss. Syrsorna spelar stämmor med mig när jag slår på stängarna till min gitarr och varje ton jag spelar är för dig. Här i slottet går tiden långsamt. Far försöker stärka relationerna till de hertigar och grevar som styr i olika delar av kungariket och det är banketter nästan varje kväll. Jag har jättetråkigt då jag måste sitta stilla i flera timmar och inte har någon att prata med. Jag kommer ihåg hur roligt det brukade vara när du var med och gamle herr Nässnobb somnade med näsan i sin soppa. Och när vi bytte ut den kokta krabban på Haralds tallrik mot en levande. Det är inte samma sak utan dig. Jag skulle inte stå ut med alla tråkiga kvällar om det inte vore för att far verkar så oroad, han sitter ofta och grubblar med en rynka i pannan. Han vill inte prata om sina problem med mig men jag tror det har med hertig Svartmåne att göra, han har tackat nej till alla fars inbjudningar. Jag längtar efter dig.
Din Erik.
Kära Therese. 30 maj 1455
Jag hoppas att du har det bra, men att du snart kommer hit igen. Jag är ute och rider med Orion nästan varje dag. Vi galopperar genom skogen, hoppar över stockar och flyger över bäckar. Det finns mycket att upptäcka, det är många djurungar som leker bland träden, bland annat fem vita rävar som bor i grävlingens gamla gryt. Jag brukar ta med mig skinka ifrån köket till dem.
Jag har också gjort en ny bekantskap med en väldigt gammal gubbe. Han heter Alan och har en liten stuga med halmtak som ligger i en skogsdunge vid kristallbäcken. Jag rider dit nästan varje dag. Han har de mest fantastiska böcker, sagor från orienten, historier om upptäcktsresande, äventyrare och om kärlek. Alan är som en sagobok i sig själv också. Han berättar de mest häpnadsväckande historier för mig när jag är där. Om hur kungariket föddes och om saker som har hänt sedan dess, det verkar som om han har varit där och sett allt han berättar om. Jag vet inte vad jag ska tro. Och han bjuder på underbara hembakade bullar och andra fantastiska bakelser, varm choklad, pajer och tårtor. Ibland äter jag hos honom, krämiga soppor med nybakat bröd, mycket godare än de suffléer de serverar i slottet. Jag kan stanna i timmar, medan Orion står ute och mumsar gräs tillsammans med Alans glada kor. Jag har lovat Alan att ta med dig och träffa honom när du kommer tillbaka. Jag vet att du kommer tycka om honom.
Din Erik.
Min kära Therese. 3 juni 1455
Jag vet inte hur jag ska skriva men något fruktansvärt har hänt. Inatt utsattes slottet för en kupp, planerad av Svartmåne. Några tjänare visade sig vara utklädda spioner. De kidnappade far och har tagit honom med sig till Svartmånes borg. Hertig Svartmåne hotar fars liv om vi inte gör honom till kung i riket istället. Pappas kansli springer runt i panik och ingen kan bestämma vad vi ska göra. Riddare Torbjörn försökte få dem att fatta ett beslut, han stod och skrek frustrerat åt de skräckslagna gubbarna. Jag skulle ha trott att Harald visste men han är fortfarande för chockad för att prata. När jag fick höra nyheten red jag ut till Alan. Han var ute och mjölkade sina tjocka kossor och gav mig ett glas ljummen, skummande mjölk. Alan säger att det onda aldrig vinner så länge de goda vågar stå upp och kämpa emot. Om det är något han har lärt sig i sitt långa liv så är det att man aldrig får tappa hoppet. Jag har mycket att tänka över. Jag skriver så snart jag vet något mer.
Erik.
Kära Therese. 6 juni 1455
Efter att jag skrev till dig sist så tänkte jag igenom det som Alan sa till mig. "Någon måste göra någonting!" Tänkte jag. Jag hämtade mitt svärd och fick Orion sadlad. Torbjörn och 19 andra riddare var som tur var redo att rida ut och de fick följa med mig. Vi red snabbt mot Svartmånes borg och när vi kom fram lämnade hästarna skymda i en dunge av risiga granträd. Sedan smög vi oss upp mot Hertig Svartmånes borg. Torbjörn pekade på ett hål i muren där det rann vatten. Jag var den enda som kunde ta mig fram i tunneln. Det var trångt, jag fick åla mig fram och jag kunde knappt andas för allt vatten i tunneln. Jag öppnade porten och släppte in de andra. Gårdsplanen fylldes med soldater som drabbade samman. Jag drog mitt svärd och högg emot närmsta fiende. Tyvärr var mina händer blöta och jag slant och rispade Torbjörn på benet, men det gjorde inte så mycket. Nästa gång träffade jag rätt, men det var olyckligtvis det bästa av alla motståndarna. Han blockade och högg mig sedan i armen. Jag hade såklart kunnat fortsätta efter det, men jag valde att låta Torbjörn göra slut på honom, för han ville verkligen få göra det. Därefter minns jag det inte vad som hände så bra men vi vann och vi räddade far. Hertig Svartmåne dömdes för förräderi och avrättades. Nu ligger jag i min säng med ett förband runt armen. De säger att jag kommer få ett ärr! Det kommer för alltid vara ett bevis för mitt hjältemod. Jag längtar tills jag får visa det för dig. Jag skriver snart igen.
Din Erik.
Älskade Therese. 10 juni 1455
Jag blev så lycklig när jag fick höra att det bara är en vecka tills du kommer hit. Min arm kommer vara helt bra tills det du kommer och då måste vi rida ut till Alan tillsammans. Jag har inte kunnat hälsa på honom än men jag har skrivit till honom och han har skickat bullar till mig varje dag. Allt här i slottet är som det ska igen. Far är tillbaka och han är inte bekymrad längre och han har gjort mig till en medlem i kansliet. Jag har fått en medalj och får vara med och bestämma saker. Jag hoppas att du är stolt över mig.
Jag älskar dig.
Erik.
