En spindel hänger i sin tråd. Den rör sig långsamt ner från gardinen och ned mot sängen. Mot min kudde. Jag har lärt mig att inte skrika. Det hjälper inte om ingen hör.
I naturen finns ingen ensamhet. Ensam blir du bland andra människor. Men vi är i alla fall ensamma tillsammans.
Jag sitter som Harry Potter i min skrubb. Jag vill inte se hur mörkt det är så jag blundar. Jag längtar efter att inte bry mig.
Utan kärlek lever vi inte. Vi bara existerar. Se mig så jag vet att jag lever.
