AKT 1 SCEN 1
(Madde, 14 sitter i vardagsrumsfåtöljen. Mamma Anna, 45 är festklädd och tar på sig sin kappa i husets hall en kväll i december. Ute är det mörkt och snöstorm.)
ANNA: Madde vi åker nu. Klarar du dig?
MADDE: Jag skulle tro det.
ANNA: Ja. (Pappa Martin,50 kommer in i hallen klädd i kostym.) Martin jag trodde att du körde ut bilen. Är du inte klar än?
MARTIN: Jag är klar när du är det.
ANNA: Men varför har du inte kört ut bilen då? Vi kommer försenat ju.
MARTIN: Jag får ju alltid bara vänta på dig.
ANNA: Ska vi tjafsa om det här och bli ännu mer försenade eller? Har du, (Anna lyfter på Martins byxben) Har du vita strumpor på dig?
(De ser på varandra under tystnad en kort stund. Anna skyndar in i tvättstugan, kommer tillbaka med ett par svarta strumpor i handen.)
ANNA: Du får byta när vi kommer fram. Nu åker vi. Hejdå gumman!
MADDE: Hejdå.
(Anna och Martin lämnar huset. Madde går in på sitt rum.)
AKT 1 SCEN 2
(Madde kommer in i vardagsrummet klädd i pyjamas och pratar i sin mobiltelefon.)
MADDE: Det bara är så. Ibland måste man gråta för att man älskar Justin Bieber.
(paus)
MADDE: Eller hur.
(paus)
MADDE: Nej alltså jag vet det är helt galet.
(Det ringer på dörrklockan)
MADDE: Du jag måste lägga på det ringer på dörren.
(Madde går fram till dörren, väntar. Det knackar igen och hon öppnar. Där står Giovanni, 38 och skakar tänder i kylan.)
GIOVANNI: (engelska) Scusa. Jag cykel. (Geovanni pekar på sin cykel som står på vägen.) var närmsta stad?
MADDE: Vad?
GIOVANNI: (engelska) Jag cykla långt på väg. (Han pekar ned mot landsvägen.) Bara skog, skog. Vart stad?
MADDE: (engelska) Du kommer snart fram till en stad. Östersund ligger åt det hållet. (Hon pekar på vägen och mot höger.)
GIOVANNI: (engelska) Lontano? Långt kvar?
Madde: (engelska) 1,5 miles, ehm, 15 kilometer.
GIOVANNI: (engelska) Jag sova här?
MADDE: Här?
GIOVANNI:sì per favore.
MADDE: (engelska) Jag ska kolla med mina föräldrar.
(Madde går in i köket och slår nummret till sin mamma på den bärbara telefonen. Giovanni står kvar ute på bron, dörren står öppen.)
MADDE: Hej. Det står en Italienare utanför dörren och frågar om han kan sova här.
(Paus)
MADDE: Han är typ ute och cyklar. Så frågar han om han kan sova här. Vad ska jag säga?
(Paus)
MADDE: Nej jag vet inte. Han står ute på bron och väntar nu.
(Paus)
MADDE: Ja en Italienare.
(Paus)
MADDE: Okej.
(Madde lägger på och går tillbaka till ytterdörren.)
MADDE: (engelska) Jag är ledsen men det går inte. Men om du fortsätter åt det hållet, (Pekar på vägen som leder in mot byn, inte landsvägen.) kommer du till fler hus där det kanske går.
GIOVANNI: (engelska) Det hållet?
MADDE: (engelska) Ja, det är närmare än Östersund. Fråga någon där.
GIOVANNI: (engelska) Acqua? Vatten? (Han pekar på sin mun.)
MADDE: (engelska) Javisst.
(Madde går in i köket och fyller ett glas med vatten ifrån kranen. Hon går tillbaka och räcker över glaset som Giovanni sveper.)
GIOVANNI:di più?
(Han räcker tillbaka glaset efter att ha skakat på det och pekat. Madde fyller det en gång till. Giovanni sveper glas nummer två och räcker tillbaka glaset.)
GIOVANNI:Grazie
MADDE: (engelska) Lycka till.
(Giovanni står kvar en stund och ser på henne, går sedan ner ifrån bron och hoppar upp på sin cykel. Madde stänger dörren.)