Första helgen i Tanzania flyttade vi ifrån skolan under två nätter för att prova bo i by. Jag, max och Ida fick den mest spännande upplevelsen. Då de andra bodde 5 min från skolan i hus med TV åkte vi med buss 30 min ut ur staden till ett hus utan elektricitet. Hade ingen koll på vart vi var och inga telefoner och ingen aning om vilka de här människorna var. Väldigt läskigt men är glad att jag gjorde det. Första kvällen skrattade jag och Max i panik i 6 timmar, för allt var så sjukt och konstigt. Vi satt i mörker och såg bara ögonen på människorna. Jag drömde mardrömmar om en man, som var lärare på skolan men hade riktigt otäcka ögon. Det kom en stor, giftig spindel på väggen vilken de märkte att jag tyckte var otäck. Så en kille, SMACK! Dödade med handflatan. CoOlt. Rädslan släppte under kvällsbönen då hela familjen samlades och sjöng i stämmor. Sedan bad mama och tackade gud. Pågick i minst 10 minuter. Det var magiskt och jag är så glad att jag fått vara med om det. Att de är så vänliga och släppte in mig i deras värld.Simon tog hand om oss. Och det var inte lika läskigt i byn i dagsljus. Vi klättrade på byggställningar, vandrade i skogen till en vattenkälla där jag verkligen hade boibois (spondlar) i ansiktet. Vi besäkte grannar och jag cyklade på byvägarna. Och ja jag stannade när det kom bilar för det är ganska scary traffic i Afrika.
Det här var den del jag var mest rädd inför av sakerna vi gjorde på resan. Och jag är glad att jag gjorde den. när jag kom ut från toan första gången var jag lycklig och kände att jag skulle kunna klara vad som helst.
Det är underligt hur något jag kan göra kan påverka någons liv så mycket, fast det känns som jag gör så lite. Jag bjöd på salt&blandat den andra kvällen och Joshua tyckte verkligen om det. Han var 16 år och pratade inte med oss (han som dödade spindeln). Morgonen vi åkte gav vi honom en fotboll. Och visade sig att han verkligen älskade att spela, och var bra på det. Men hade ingen boll. Fattar det inte. Tänk att inte ha råd till det. Men vi kunde ge honom en. Och Mama var så tacksam för det. Halleluja.
